(mamma) - Lena

Här följer en mycket mycket "light-version" och förenklad bild, men ger  kanske en liten inblick i vad NBG är....  OBS. mycket svårt att hitta uppgifter inom detta halvhemliga  område.    

Nordic Battlegroup - vad är det?                         

Upptakten för inrättandet av Battlegroups togs vid Europeiska rådets möte 1999 i Köln. 2001 antogs ytterligare ett måldokument där EU slog fast att upprätta dessa snabbinsatsstyrkor.

Sverige, tillsammans med Estland, Finland, Irland och Norge beslutade sätta upp en gemensam trupp, Nordic Battlegroup.

Uppdraget består i att svenska försvarsmakten åtagit sig att från den 1 januari 2008 ställa en färdigutbildad insatsstyrka till EU:s förfogande. Uppgifterna som soldaterna ska vara utbildade för är att under begränsad tid, mellan 30 - 120 dagar, lösa uppgifter allt från humanitär hjälp till väpnad strid. Snabbinsatsstyrkorna kommer in i den inledande och oftast svåraste fasen i en konflikt.

Sverige är det land som leder NBG, de andra länderna bidrar med understöds och logistikfunktioner. Sveriges bidrag består av logistik, artilleri, luftvärn och underrättelseenheter, vid behov även flyg - och sjöstridskrafter samt andra typer av specialförband.

Totalt bemannas Nordic Battlegroup av 2 800 soldater, Sverige bidrar med 2 300, Finland 200, Norge 150, Irland 80 och Estland ca 50. För den militärstrategiska ledningen samarbetar vi med Storbritannien.

Den svenska styrkan består alltså av 2 300 kontraktsanställda soldater och officerare, vilka är heltidsanställda under utbildnings- och beredskapsperioden, som sträcker sig över 17 månader. Styrkan ska vara färdigutbildad och ställas i beredskap, beredskapsnivå R10, från den 1/1 2008. (R= inställelse inom 10 dagar)

Enligt EU:s koncept ska två styrkor stå i beredskap under varje sexmånadersperiod, för att vid behov kunna sättas in i två separata insatser. Det finns inga geografiska begränsningar för eventuella insatsområden, alla trupper är i princip multinationella.

Bemanningen startade 1/1 2007 med Frankrike och Tyskland som huvudansvariga för varsin stridstrupp.

Beslutsordning för insättande av styrka går via EU:s ministerråd som en förfrågan till respektive land som sedan lämnar klartecken. Den processen får ta max 12 dagar, sedan har berörd styrka 10 dagar på sig att inställa sig. För Sveriges del gäller att riksdagen beslutar om insats, Sveriges grundlag säger att regeringen inte får sända svensk väpnad styrka utomlands utan riksdagens medgivande.

Högkvarteret är beläget i Northwood utanför London. Chef för stridsgruppen är brigadgeneral Karl Engelbrektson (Force Commander), till sitt stöd har han stabsofficerare från samtliga deltagande länder. Vid en eventuell insats är det Engelbrektson och hans stab som leder insatsen i missionsområdet. Det finns även en militärstrategisk chef, generalmajor Bengt Andersson (Operation Commander), som har hjälp av officerare från flera olika EU länder. Det militärstrategiska högkvarteret omsätter de politiska besluten som fattas av EU:s ministerråd till militära planer.

Vid rekrytering till NBG betyder det rent praktiskt att efter genomförd grundutbildning kan soldaten söka till NBG tjänstgöring. Blir han/hon antagen följer en 17 månaders lång anställning som inleds med utbildning och senare med beredskap från den 1 jan 2008. Lön betalas under utbildningsperioden, samt ett beredskapstillägg under beredskapstiden. Efter beredskapstiden följer en avvecklingsperiod fram till den 30 november 2008. Utbildningen sker på ett flertal platser i landet beroende på vilken enhet soldaten tillhör.

Alla internationella militära insatser innebär risker, att vara först i ett insatsområde innebär ytterligare risker.

Om det inte blir någon insats kommer soldaterna att erbjudas möjlighet att göra annan utlandstjänst.

Min kokbok har återuppstått från det döda.Eller nästan i alla fall, utifrån tid och ork från min sida,
Jag hade en gång, på den tid jag hade en stadig och trogen datasupport i min son, en hemsida.
Där jag bland annat hade en avdelning med recept. När vi bytte dataoperatör så stupade hemsidan pga. mina bristande kunskaper och brist på sonens support. Recepten har jag ju kvar, så nu har jag skapat ytterligare en avdelning i min blogg där jag ska lägga ut recepten igen.  (lite klipp och klista bara!!)

Förutom (mamma)LENA och testblogg så finns där en som rätt och slätt heter Lenas KOKBOK.

Ville bara tala om det, uttipåfallatt...

Nu på morgonen for mina tankar runt i en gammal tankebana.....

Upprinnelsen till tanken var att igår var jag och träffade en "militär"-person för mitt skolarbete.  Jag är föga intresserad av titlar, så jag hade inte tagit reda på hans militärgrad. Men inser att i min rapport slår det lite högre om jag kan titulera honom  - Major *** ** - i referenslistan... (fick fråga sambon, han har kolla på sina arbetskamrater)

Sen var det bara att följa "tankekejdan" - min f.d. svärmor, barnens farmor alltså var av den gamla skolan. Titlar var viktigt. Hade man inte studerat sig till en titel så kunde man ha gift sig till en. Majorskan, Läkarfrun, Apotekerskan, Prostinnan. I hennes fall Kronojägarfrun. Hon slängde sig med fruarnas titlar och levde högt på sin status som fru till en statlig tjänsteman. Vilket hade till följd att hennes son/min man, vägrade befatta sig med titlar. Min familj var inte speciellt fin, i hennes ögon. Bönder. Min åsikt om titlar sammanfaller med f.d.makens. Älskade sambon blir inte heller imponerad av titlarna som en del av han arbetskamrater bär, snarare tvärtom, ju högre grad desto okunnigare om "livet utanför streck och gradbeteckningar".

En skittövel är en skitstövel oavsett titel. Är och kommer att så vara är min åsikt.

Så till pudelns kärna. När jag tänker svärmor, så konstaterar jag att jag har bara haft en. För det är just svärmor/mamma komplexet som ligger slutet på mina funderingar.
Hur konstigt det än kan låta så har jag bara haft en. Eftersom jag tror på idén att människan är skapt för tvåsamhet så jag har varit två mest hela livet. OCH de män jag har valt - eller valts av - har haft avlidna mödrar. ALLA. Nu låter det som om jag dejtat alla män i Jämtland, men några stycken har det i alla fall blivit.

Hur mönster går igen, varför väljer man sin like? Hur hittar man dem?

Jag har haft problem med mina mammor, har haft två men de vill gärna glida mig ur fingrarna mina mammor... så de senaste 33 åren har jag varit utan.

Mönstret är så tydligt.
Nr 1 (efter skilsmässan) - förlorade sin mamma som barn. Nr 2,  som jag senare blev sambo med, förlorade sin pappa som ung och modern var borta sedan några år när jag kom in i bilden. 3,4,osv hade förlorat sina mammor som barn - fått styvmammor - över huvudtaget haft trassel i familjen. I detta läget börjar jag fundera på saken - märker mönstret. Undrar hur i hela friden jag lyckas med urvalet? Lyser det "moderlös i barndomen" som en gloria runt oss?
Älskade sambons mamma är inget undantag. Han blev moderlös vid 8 års ålder. Hushållerska som sedan blev styvmoder.

Varför? Vad är det som gör att vi dras till varandra? Syns det på utsidan? För jag har som sagt inte dejtat en enda man med mamman i behåll, inte haft en enda "ny" svärmor. 

Konstiga tankar tidigt på en onsdagsmorgon......



 

När barnen var små, nåja i alla fall på den tiden de var tonåringar, så försökte jag lära dem att alltid vara ärliga, uppriktiga och tala om vad de gjorde. Vi hade en del kontroverser just där i ingången till tonårstiden, mamman var fortfarande blåögd och dotter påhittig.

En sak lärde det mig/oss och det var att ibland kommer man i den situationen att man vill berätta om något man upplevt, både det trevliga eller det obehagliga. Har man inte berättat hela sanningen från början så blir det omöjligt.

Men ska man få förtroende för sina föräldrar så man kan berätta så måste man ha en pakt - en överenskommelse om icke fördömande, att inte bli hackad på för att man berättar. Ett givande och tagande.

Hur mycket av mina döttrars förtroende vi fick det kan bara de svara på, men i mina ögon gick det väldigt bra. Till och med deras kompisar litade på oss.

Som tonårsflicka kan man hamna i situationer som man inte förstår, som man skulle vilja berätta om, men så har  man "varit på fel plats", inte hemma hos bästisen utan ute på galej med killar.... Då är det inte enkelt.

Nu har jag försatt mig i samma situation, jag har inte talat om vad jag gör.
Så nu kan jag inte berätta! 

Jag har inte berättat för mina döttrar att jag har haft en blogg i 1½ år, hemliga jag, men nu skulle det varit bra att kunna berätta för dem om en kul grej som hänt på grund av mitt bloggande........