Bredbandsbolaget fy fy fy fy
jaha, så var vi då utan bredbandsuppkoppling i hemmet!
Vi har sagt upp det för det har inte fungerat alls (just) sedan vi flyttade till villan. Jag har tidigare här berättat om min skitdator mm, som visade sig inte vara skitdator utan skit-Bredbandsbolaget. Så nu har vi fått nog och sagt upp och skall byta till Telia.
Lugnt tänkte vi, det är ju uppsagt till den sista august!
Jo HOPPSAN, igår när jag kom hem igår så hade de kopplat ur oss, 1 ½ dygn för tidigt .... nja - vi kunde ju få nån krona i kompensation - vaddå - vi vill ju ha uppkopplingen till den 31 klockan 23.59 ....
Sambon lovade supportkillen att han SKULLE REKOMENDERA ALLA SINA VÄNNER OCH BEKANTA ATT AKTA SIG FÖR ATT ANLITA BREDBANDSBOLAGET.
Det kommer tydligen att ta "nån vecka" att få ordning på grejerna, det beror på när Bredbandsbolaget behagar ta bort sin utrustning från Telias station ....
Tack och lov att jag kan använda jobbdatorn ....
Å så kan vi ju ge oss ut på stan i bil och leta okodade trådlösa förståss, om vi får för kraftig abstinens i helgen :-)
Nu är jag snäll igen
eftertext: en av mina punkter på 100-listan?? .....har enligt min mamma svårigheter att vara sur länge ........
Stolpe ut
| VAD menar han/dom ??? Vi som är sjuka på riktigt, vi stämplas som smitare - eller ????? Blir så arger ......... /L ************************************************************* Pressklipp (2006-08-25) |
| Stolpe ut |
| Pär Nuder menar att allt är väl och att den öppna arbetslösheten nu "sjunker som en sten". Men beskrivningen döljer en sjuk verklighet, menar Expressen. Antalet arbetshandikappade har ökat med 350 procent sedan 1991. Hela 1,2 miljoner människor uppfattas idag som funktionshindrade enligt SCB. Det motsvarar var femte arbetstagare. Låter det rimligt? Det tycker inte docent Mikael Holmqvist vid Stockholm universitet som noterar att arbetshandikappen uppvisar konstiga mönster. Samhall sysselsätter exempelvis, relativt sett, många fler i Jämtland och på Gotland än i Stockholm. Antalet handikappdiagnoser följer dessutom konjunktursvängningarna. Man behöver inte vara forskare för att inse vad som händer när människor stämplas som handikappade. Det blir vansinnigt dyrt men framförallt sjukt. Vi kan inte ha ett samhälle med låtsassjuka och låtsasarbetslöshetssiffror, skriver Expressen. |
Min 100 - lista
Fy - pest - pina - va´ ja´ ä´ trååkig!
Har inget gjort som är värt att notera, just !
Kanske några saker då, men - å så en massa onämnbara icke erkänningsbara för nån annan än mig själv......
Varför har alla andra så intressanta liv, lever så spirituella liv, kreativa och socialt perfekta ??
Hörde ni, avundsjukan - nästan så det luktar surt ;-/
Men - SEN - snart - ska jag åxå göra roliga saker, vara trevlig och social......
/L
ps. ska snickra lite på listan, kanske jag hittar något som inte bara är tragiskt och grått och trist ....
(näädå, ingen depp på ingående - ingen fara!!! )
Mathias blomma
Jag har en blomma i mitt hem sedan precis på dagen 2 år tillbaka.
En Mathiasblomma.
När jag skulle välja blomma att lägga på sonens kista så valde jag en orkide, en vit, då var det två stänglar på denna, en för mig och en för min sambo.
Som den udda person jag är så tog jag hem blomman och har vårdat den ömt sedan dess. I år blommar den för första gången - lagom till begravningsdagen.
Målar och bloggar
Men – det är bara i tanken jag skriver inlägg, skriver slagfärdiga kommentarer ! När jag går in på min blogg så är det samma gamla inlägg där – inget nytt och fräscht !
Å jag som ”tänkt” så många tankar …
Med andra ord så hinner jag inte göra det jag föresatt mig…… nu har jag t.o.m. skrivit en lista på allt jag ska göra innan vintern…. Hjälp……
Kissen
Liten lägesrapport ang kissens tillfrisknande .....
Kom just på det nyss när jag stängde min garderobsdörr - att - jag ska tala om hur hon mår.
Vi var ju till kattdoktorn och fick penicillin, i pastaform - men ändå omöjligt att intaga för en gourmet-katt som Månsan!
Första portionen av medicin - i soporna. Sambon har haft katt förr - det är bara att blanda i maten! Jag trodde inte på det när det gäller "mammas älskling" för hon har minsann känsliga smaklökar. Så för en gångs skull så hade jag rätt - hon tittade förebrående på mig - va ända in i *?'`* ?? har du gjort med min mat? Sen åt hon för säkerhets skull inget den dagen.
Alltså blev det till att kleta eländet på pälsen - lillMånsen som är så noga med kostymen !?
FYYYY - va de är hemskt.
Om man får salva på tassen - då blir man halt !
Så nu har halta-katten hoppat omkring här morgon och kväll :-)
I morse var det slut på medicineringen - men - då uppstod skepsisen ?
VA har dom glömt? Luras dom? Är det nya trix på gång?
Innan jag for på jobbet så var jag tvungen att leta reda på kissen - Jodå, inkrupen i min garderob -där var det tryggt tydligen.
Bortsett från tussig och ofräsch päls så är katten frisk som en nötkärna. Dock något skeptiskt till om det inte kommer nå nya medicintrix, man kan inte riktigt lite på de där människorna .....
POLISEN !!!!
Nädå lugn lugn - det ÄR INGET .... har inte hänt nått
Jag sitter i receptionen här på vårt jobb - jag ser alltså ut genom entrefönstret. Det kommer en polisbil uppseglande - lugnt och stilla...... polisen kliver ur och tar ett bloss. OK lugnt tänker jag - det har inte hänt nått för skulle dom väll inte röka - eller ????
För mig representerar uniformerade poliser som kommer hem till folk OLYCKA, meddelande om död och förbannelse ... Alltså intalar jag mig att eftersom de ser lugna och avslappnade ut så är det ingen på jobbet som skall ha något dödsbud......
Nädå - det var ett inbrott på vår andra enhet - polisgubbarna hade åkt till fel adress.......
...men jag har hjärtklappning än .....
Nu är fasan morgonen den 16 augusti 2004, klockan 6.30 tillbaka .....
Bildutmaning
Klart jag antar en bildutmaning - Svartvitan har sänt mig en - men - HUR ska jag göra, VAD ska jag avbilda....
Det blev inget föremål - det blev en företeelse, ett fantastiskt skådespel ute i naturen.
Bilderna är tagna under loppet av en timme, från samma klippa ...... dock två fotografer som synes....
Saltstraumen - här kommer vattnet in i fjorden, fotat från vänster
- med Mammans fisk på.... (kolla kolla - regnkläder !!!!!!!)
Saltstraumens virvlar - när strömmen är som starkast - fotat rakt fram
Man rekomenderas att inte falla i !!!
Sambon fiskandes när vattnet på väg längre in mot fjorden .... taget till höger ..
Skickar utmaningen vidare:
Sister of Pain, Mormor
Kanske jag skall beskriva utmaningen åxå? Eftersom jag inte gjort som det stod...
Avbilda ett föremål ur tre synvinklar ......
PS. Mormor, hade redan en bildutmaning - undras om man skulle utmana En Liten Tant, hon kan behöva vädra hjärnan - tänka på litte tokiga saker :-) DS
2 år - 16 augusti 2006
det där hände
som är alla föräldrars fasa,
det som aldrig aldrig får hända ens barn.
Två långa långa år
Två år som ändå på något konstigt vis bara rusat iväg.
Två år när man förbannat ödet, förbannat orättvisan i livet
Två år av tacksamhet - över mina två levande barn
Två år av tacksamhet att Mathias fick nåden att sluta där - och inte i en sjukhussäng
Demens ??
Såhär är det – jag har så fruktansvärt dåligt minne, och dåligt tålamod (jag som normalt är en tålmodig person) så det har börjat skrämma mig. OCH – vad är det som säger att inte en 53-åring kan ha begynnande demenssjukdom. Jag har i tydligt minne min faster som på sitt 50-års kalas inte visste i vilket skåp hennes finglas skulle stå – i hennes eget hem! Nu är det länge sedan så kunskapen kring demenssjukdomar var inte speciellt stor. Och – min faster delar jag inga gener med, är ju adopterad, men ändå …..
Det var som jag misstänkte – stress…. Å då är det ju inte den stressen vi gamla fick lära oss att det ordet betyder. När ordet stress ”kom” betydde det ju egentligen något annat – i folkmun. Idag har begreppet vidgats och betydelsen blivit mer slentrianmässig, ALLA är ju snart stressade på nå vis. Och kalla det utbränd, det är ju åxå fel, för det är ju inte det jag är heller. Å så kan man undra hur jag – som lever ett så lugnt och stilla liv, pigg och för det mesta glad, jobbar bara 50 %, vilar och sover och äter gott.
HUR kan jag vara stressad?
Men det har ju naturligtvis med min sons död att göra – Mamma-duktig faller dit till slut. Hjärnan orkar inte hålla fast ovidkommande saker längre – det är väl då man kan snacka om teflonminne kanske ??
OCH – ändå – fast man egentligen inte tror på det – så – finns det en liten liten tagg om att –tänk om jag har begynnande demens ………. Det som utlöste det hela – det som gjorde mig medveten om detta rättare sagt, var i våras när jag kom uppi den där älgolyckan. När hela tillvaron liksom kantrade. Efter det så har jag haft fel på ”strömförsörjningen” till hjärnan, det känns ibland som om en fas är borta. Jag ser ut som vanligt, men kan inte tänka. Frustrerande ….
Men nu ska jag få hjälp så bara det gör att jag känner mig bättre.
Kissen
OOHHHhhh - kissen är på bättingsvägen. Till ett pris av 1400 kronor - men vad är pengar värt i förhållande till kisselivet?
Och - som vanligt så hittade kattdoktorn ingenting - jag har ju gärna velat att han hittat något skräp i näsan - men icke.
Hon är otrolig min kisse, han klämde och lyssnade och hade sig - å hon bara stod där och undrade nog - vafför gör han på detta viset ?? Men när han kom med febertermometern - då tyckte hon att måttet var rågat, då morrade hon litte - men inga klor eller försvarstrix.....
Han hittade ju ingenting - alltså blev det kvarstanning och sövning för att titta i hals och näsa. Bland det värsta som djurägare är väl att åka från djursjukhuset med tom djurbur! Ska jag kunna hämta igen min Älskling i livet ?
Å sitta där i rummet och vänta på kattdoktorn...... Så kom dom då - kissen inlindad i en filt - nyvaken och drogad..... tittade så förebrående på mig - men ändå med en liten glimt av - Äntligen kommer du och räddar mig ......
Inga fel - men fick ändå penicillin för ev lunginflamation, och ögondroppar. Och som genom ett under så slutade nys-fnysningarna - bara av besöket på sjukan....
Så nu har vi ta-medicin-cirkus hemma hos oss .......
Det hopar sig
Först och främst så närmar sig Mathias olycksdag med oroande hastighet, pappa är dålig, mitt huvud är dåligt å som om inte det skulle räcka så är Kissen dålig !
Olycksdagen kan man inte göra så mycket åt - den ÄR där och måste genomlevas av oss som är kvar.
Pappan tar dom god hand om på hemmet där han bor - Ååhhh va de är skönt att veta att han har daglig tillsyn, eftersom de ser honom varje dag så kan dom genomskåda "hans skådespel om att allt är bra", för man ska ju inte klaga i onödan. Tycker man tydligen när man är 88 år. Så nu har han nästan vant sig vid att be om hjälp.
Han har problem med kisseriet så han behöver ha kateter - å de är inte rart för det ligger inom området "det onämnbara". Men nu äntligen har han börjat be om hjälp i tid, just när det börjar göra ont. Ständig kateter ger ju nästan ständiga infektioner. Men han är i goda händer - och jag kan ju inget göra härifrån i alla fall så det får jag lägga åt sidan.
Mitt huvud ???? Jaa, va ska man säga - det har nog med olycksdagen att göra skulle jag tro.
Lite för "duktig", lite för mycket kontrollmänniska, lite för mycket "jag klarar mig nog". Nu efter två år så har bubblan spruckit kan man säga, nu har strömmen gått - i alla fall en fas - i huvet. Rätt som det är så går det inte tänka, å så minns jag inte. Jo jag minns vad jag heter å vart jag bor, vad barnen heter, osv osv - men andra mer ovidkommande saker - blir jag det minsta stressad så är det stopp. Skulle kunna tänka mig att det är den känslan (fast mycket värre) de har som går in i väggen. Kaputt - 0 - intet. Hemskt är det!
I morgon redan skulle jag få komma - hmmmm, är det ett tcken ? Imorgon är dagen, dagen som man inte tror skall drabba en - bara alla andra.
16 augusti föddes min mormor, den 16 augusti dog min son
Å så "Mammas lilla älskling"
- hon är sjuk - hon hostar - hon har någon slemhinna i nästrakten som blöder när hon frustar .....
Det började när hon var i Norge, kraxade å hade sig, som om det sitter något i näsan, ett strå eller nått ..... å så kom vi hem och smarta mamman kom på att hon har kanske mask (efter alla musfrukostar när vi är ute å campar!)
Sagt och gjort - på med jacka, handskar och klös- och bit mundering - här skall stoppas masktablett i katten. Det ÄR hemskt, hon VILL inte, hon dreglar och frustar och tycker allt är pest och pina. Men vi fick i henne den - men - då börjar mammas älskling blöda ur näsan efter ett tag !!!
Mammaångest
VAD har vi gjort? Idioter ! Hon har alltså en slemhinna någonstans i svalg/näs-trakten som gick sönder av den starka tabletten..... egen teori, förståss - har alltid teorier om allt.
NU i skrivande stund är älsklingen på sjukhuset "snyft", hon skall sövas och tittas i näsan. Kattdoktorn kunde inget säga, han klämde å tempade å hade sig. Men hon är inte sjuk alls - hon äter och tittar lystet efter fåglarna i häcken - så ???? Doktorns teorier: lunginflamation, astma ??? Å så de förhatliga tumörerna förståss. Är man en kattfröken på 10 år så kan inget uteslutas....
Så nu sitter jag här och väntar på att få hämta hem henne (och medtaga stora plånboken antar jag)
Kanske jag ska ta å lägga mig i hängmattan ute på altanen och vila min onda nygympade rygg en stund? Sjukgymnastik är inte kul, han grejar med min onda "halvdöda" nerv....
Yess - hängmattan får det bli.....
Huvet .....
Det måste vara nå fel på det, minnet - ett minne blott !
Ordningen återställd
Så är då ordningen återställd - arbetet kallar!
OCH det har varit rent otroligt att få vara ledig i 5 hela veckor ..
Så fullständigt långt från arbete och tankar på ett liv efter semestern har jag aldrig varit. Måste bero på att jag älskar min sambo, älskar vårt nya hem, älskar vårt liv tillsammans, älskar livet helt enkelt ..........
Nu har jag varit första passet på jobbet, där var det som vanligt - spelar ingen roll - man kan lika ha det som mista det. Visst låter jag engagerad ? ;-/ Men så är det.
Jag trodde när jag kom hit upp att det var jobbet som skulle förgylla vardagen. Så har det varit förut. Och när man kommer ny på en plats så är det ju så viktigt att komma ut och träffa "folk".
Men - jag ser fram emot att krångla mig ur arbetsdagarna, hitta på anledningar att vara hemma, och det kan inte bara vara att jag är hemkär. Jag är ju hemma tillräckligt jag som bara jobbar 4 tim/dag.
OCH - då - måste det vara mig det är fel på - VARFÖR passar jag inte in?? Nu har jag försökt i 1½ år, nu skiter jag i det - nu är jag själv...
Sådana här gånger får man (läs: jag, jag har äntligen fattat )sig en liten tankeställare vad gäller våra invandrare - äntligen - har poletten fallit ner i Mammans huve ...
Nu när jag är här, jag med mitt eget språk. Det är klart att jag pratar svenska - men - hemma, med sambon pratar vi ju naturligtvis jämtska.
Det är ju MITT språk, men så är det ju för alla andra som kommer utifrån åxå....
jag som tidigare hakat upp mig på att "dom ska väll prata svenska i sverige" ..... hmmm - varför då? Varför prata svenska med sina landsmän? Det är ju födelsespråket vi kan uttrycka våra känslor på ......
Sen har vi alla traditioner och högtider - nu har vi ju samma, eftersom vi ju faktiskt är från samma land. Men - för ett antal år sedan så var jag till Australien och träffade där flera familjer som levde precis som om det varit i sverige ..... jul, påsk, julgran, trägolv och träpaneler. I ett av hemmen så kunde man inte fatta att man var i ett annat land. Men - säger jag då - deras barn, födda i det nya landet, vart hamnar dom ???
Men det är ju alltid så, för mig i alla fall, till slut FATTAR jag galoppen .... Varför vara så enögd och stelbent - varför måste man komma "hemifrån" för att fatta ??
Hmmmm ...... lustigt inlägg dethär - förvirrat och märkligt ....... från det ena till det andra.....
Jag ska i alla fall (snart) ta mig i kragen och skaffa mig någon annan sysselsättning. Tiden är snart mogen - jag inväntar bara rätt tillfälle....
Tills dess så njuter jag av sambo-hus-hem-kisse-solsken-god mat-barnen- allt som gör livet värt att leva .....
Ha de´
HEMMA
Nu sitter jag inne i skuggan, försöker få lite svalka, och tänkte tala om för mina bloggvänner hur läget är!
Först ska jag bara meddela att det är 26 grader varmt - hett skulle jag vilja kalla det! Jag sitter inne i skuggan - sambon är ute mitt i solen och snickrar ?? Han har nog fått panik tror jag, vi har ju slut på semestern nu, börjar jobba på måndag ......
Av någon outgrundlig anledning så blev det stopp på snickrandet när främmande nr 1 kom, sambo-dotter med barnbarn, vi tog paus i snickrande och målande då .... och har inte riktigt kommit igång än. Sen kom min dotter och måg, och efter det så for vi ju till Norge (höll ju på en hel vecka med att komma iväg)
I Norge, Bodö - Saltströmmen, var det regn, lite mera regn, jättelite regn, spöregn, solregn .......
Vi är ju sanna campare, så vi klädde oss i regnkläder och var ute ändå! Träffade en man som sa att regnet hade kommit bara några timmar innan vi kom, och när vi åkte hem i onsdags så började solen skina på riktigt.
Men det gör inget, för det var så underbart att känna regnet - vi som inte haft regn på hela sommaren. Jo några åskregn, med de räknas liksom inte. (ett av åskskurarna kom ju just som jag sått mina gräsfrön, typiskt, så nu växer gräsmattan tuss-vis ???)
Vi fiskade och fiskade i dessa fantastiska strömmar. Bara att titta på hur vattnet strömmar är en otrolig upplevelse. En dag hade vi 45 fiskar, och då hade vi tappat minst 10 -15 .....
Så den dag vi skulle åka hem hade vi bestämt att vi skulle fiska till 12, annars skulle det bli försent att åka. Vi var ju tvungen att rensa och filea fisken å - så klockan tolv var det stopp ( jag fiskade bort mitt drag just då så det gjorde sig själv :-( ) När vi räknade fiskarna sedan (2 timmars fiskande) så hade vi 20. Vi kom inte iväg från campingen förrän runt två halv tre ändå... 10 kg filead fisk hade vi med hem. (ca 85-90 fiskar)
Klockan halv 12 (23.30) anlände vi till hemmet. Åhhh va de ä kul att resa bort - men det går inte upp emot att få komma HEM .... tyckte kissen å.... Hon var ute på äventyr en eftermiddag där på campingen, höll till under ett altangolv i flera (läs många) timmar. Till slut kom hon fram och in. Så nästa dag fick hon inte gå ut. Sambon tog fram snöre och jord-spik och knöt fast henne. Attans va sur hon blev - nä si då fick det vara, sedan låg hon på sängen och tjur-sov resten av tiden. Så hon tyckte det var bra att få komma hem. Hon är så rolig, när vi är på väg hem - då säger hon inte ett pip på hela vägen - hon VET att vi ska hem ??
JJAAAAaaaaa
Har varit ute på provtur ....bilen håller tempen...
I morgonbitti åker vi ...............
PS. dotterns resa mot Jämtland går enligt planen.... de är snart hemma...
jag måste erkänna att jag är lite fjaskig när det gäller "barn efter vägen" av förklarliga skäl, vill gärna veta att inget hänt efter vägen.....
det närmar sig årsdag för Mathias sista resa......
OOOHHHhhh
Underbart - hon har snart åkt 66 mil - för att besöka mamman !!!!!
Vår bil ....
I söndags hade vi packat bil och husvagn och avreste från Boden prick klockan 12. Efter några kilometer utanför staden så konstaterar vi att ACn inte fungerar. Attans, utan AC klarar inte katten sig. OJJjj - sambon kollar tempmätaren - uppe på rött. Stanna, upp med huven, varmt varmt. Men - det kokar inte. Så sätter ACn igång ... Tempen sjunker - vi fortsätter. ACn lägger av, hett.... Efter två stopp till konstaterar vi att vi måste vända. Stoppar och kyler flera gånger till.....
Hemma - försöker få tag på en termostat. Hmmm - vi har en bil som inte är så vanlig här uppe, alltså ingen termostat att få på macken.
Måndag: reser till Luleå, inga termostater, reser till Piteå - YESS, termostat! (Det märkliga är att utan husvagn är det helt OK med tempen.) Hem och byta termostat, sulla med kylarvätska ....
Avreser igen, måndag: LIKA. Hett - åka hem.
Nu börjar katten bli lite förvånad ?? VA håller dom på med ??? Åker iväg å landar HEMMA ???
Byter kylarvätska, sköljer kylaren ....
Sambon åker själv på "provtur" med husvagn - utan katt denna gång .... nu är det lite bättre faktiskt.
Bestämmer oss för att åka, NU är ju allt fixat.
Packar den förvånade katten och ger oss iväg, för tredje gången. Nu är det bara 18 grader ute, och om man kör 70 så kan man åka ganska långt innan ACn slår av.....
Men - man måste inse fakta, detta ekipage skulle aldrig klara Norgevägarna..... Därför så tar vi av efter Älvsbyn och åker snett över skogen så vi kommer till Storforsen och vidare till Benbrytaren. För nu SKA vi inte åka hem, nu SKA vi campa.
Katten blir överlycklig, å eftersom hon varit där förr så sätter hon sig på mus-pass direkt. Men fångstlyckan är inte så stor - musarna har nog gjort kväll redan.
MammaLena blir lycklig, jag får elda i den iordningställda eldstaden, och föregående campare har lämnat ved, surved, men efter ett tag så blir det så varmt så den brinner ...
Sambon - nja - han är inte glad ...... han funderar på bilen ....
Tisdag: Upp och hem .... fast först så lyckas musjägaren införskaffa sig lite frukost. Jag är väldigt imponerad av hennes talanger. Eller egentligen behöver man ju inte vara det - det sitter naturligtvis i generna - men ändå. Hon är 10 år, född på bondgård, blivit strikt innekatt under ett antal år, sittandes på 4 våningen i ett hyreshus, numera villa-katt, med så avancerade turer som ut på altanen och runt huset. Å så släpper man ut henne i naturen så tar det inte många minuter så går hon på jakt ..... med lyckat resultat dessutom.
I alla fall så blir det ny kylare till bilen, den kommer på fredag! Så nu är det lugnt på bil och campingfronten. Ett tag. Snickrandet är upptaget igen - och jag ska snart ut å måla, bara jag blivit klar med mitt bloggande :-o
Å bäst av allt - dotter och måg ÄR PÅ VÄG HIT !!!!!
Allt är under ganska god kontroll alltså..... å vi har semester kvar så om det vill sig så kan det bli Norgeresa nästa vecka....
Campingkatten
Det var i alla fall en som var "gladast" över att det blev Benbrytarforsen i stället för en camping i Norge!
Hon har varit här förr, hon vet var musarna bor ......
Å så fick ju jag mitt lystmäte stillat - jag fick elda. Jag måste ha varit pyroman i ett tidigare liv. Satt ute och eldade och njöt av stillheten. Så stilla så myggen var inte framme ens ??
Katten är fantastisk att ha med som campingkatt, håller sig på några meters avstånd från husvagnen. Fast i gårkväll blev det jobbigt att vara katt - matte ville elda - Månsan ville att vi skulle gå å sova....
Benbrytarforsen
...är också vackert ! Men det var ju Saltstraumen som var målet ....