(mamma) - Lena

Ja - jag vet -  man ska inte skylla ifrån sig!
Men man gör ju det ändå, just nu försöker jag ursäkta mitt beteende här på bloggen. Jag brukar ju besvara allas kommentarer och nu ser det ut som om jag inte ens läser min blogg.

Men ni ska veta alla goa läsare av min enkla mommablogg att jag visst läser, jag läser, jag hummar och nickar, jag ler, jag fnissar lite ibland, jag blir så glad för all er omtanke, jag tänker att jag ska skriva och kommentera era kommentarer  - sen.... å så har det gått en timme, två timmar , plötsligt en hel dag ????    - Å inget har jag skrivit. Det är inte leda, det är brist på "ork". 
Bara det gått några dagar till så är jag nog på banan igen, ska ha lite samvaro med barn och barnbarn nu snart och då vaknar väl "andarna" igen får man hoppas!

Hur hittar man tillbaka till glädjen?
Skrivarglädjen?
Glädjen att dela med sig av smått och lite mindre smått?
Var finns ron och förnöjsamheten?

Å mitt uppi allt så stormar dagarna iväg mot julen.
Mot den där tiden när man SKA vara glad, god, rosor på kinden och förkläde på magen.....

Nu är jag på krigsstigen igen.

Nu har jag retat upp mig på vad pengar gör med människors  sätt att betrakta sina medmänniskor.

Eftersom jag inga pengar har så har jag egentligen inte tänkt så mycket på saken, förutom kanske... Jo jag har tänkt... det var så uppenbart vad banktjänstemännen tänkte - det stod skrivet över hela deras uppenbarelse när vi var och köpte vårt hus. Dvs sambon köpte hus, och inte jag. Blicken, jag fick sade ALLT. Stackar man - ungefär, lik i lasten??

Första gången jag var till banken i dödsboärende uppdagades det att det fanns en del medel - en del. Samtidigt så kunde man utläsa av registerutdraget att jag var enda barn. Snabbt och enkelt räknade de ut att jag var den som skulle ärva tillgångarna! Men si där tänkte de fort men fel! Och jag upplyste dem inte om motsatsen.

Alltnog.
Igår var jag på banken igen. En annan person hjälpte mig, läste samma registerutdrag, tittade på samma siffror på skärmen. Drog samma slutsats...
Å så har människan mage att bjuda ut bankens tjänster till mig, "naturligtvis ska Du flytta över mina bankärenden till vårt bankkontor" och berättar om allt de ska hjälpa mig med. Hon riktigt gottade sig i kommande penningplacering.

Njae, jag drog på det. Jag har ju min bank "hemma" jag, försvarade jag mig. (hemma = på ett lokalt Jämtlands kontor)
Men - det skulle bli såå braa på deras bank!
Jaja, svarade jag, det blir nog bra med det. Tackade så mycket och gick.

Samma bankpersonal, fast HON minns inte mig och den nedlåtande blicken hon gav mig då när "vi"  underteckande köpekontraktet, men jag minns HENNE, mycket väl!

Såsom en betydande kund, dvs en kund med bankmedel, då kan hon svansa och svassa....
I mina ögon är jag samma person nu som då. Jag tycker bara att de gör sig löjliga men det spelar tydligen stor roll hur bankkontot ser ut! Jag inser det nu. 
Sen att hon smörade i onödan, det kan jag bara räcka lång näsa åt. Vi står där med skägget i brevlådan både hon och jag.
Hon vet inte att käre fadern hade ett testamente i rockärmen, men det gör jag.....

MÅSTE bara visa min amaryllis. Den ger mig verkligen glädje idag. Det är förra julens lök som framlevt sin sommar på altanen, undanskuffad, bakom alla andra fina blommor. Men  jag tog i alla fall in den innan frosten och ställde den i köket - för omplantering! När jag äntligen skulle plantera - hade den redan kommit med knopp! För att glädja mig - naturligtvis.

Så nu står den i mitt köksfönster och visar tacksamhet över sommarens utevistelse!

Det har varit snö på trån här ett tag, nu får det vara nog med det, dags att skaka av sig alla negativa tankar och känslor!

Sådana här dagar finns det bara glada possitiva tankar och känslor att ta fram. Vi befinner oss i adventstiden, alla ljusen och myset. Snön har kommit, det är ljust och tomtebovackert ute. Det lackar mot julen, chans på att få träffa nära och kära.

En liten tagg sitter, skolan, framtiden      ?????  

Men idag har jag bestämt mig för att inga sådana tankar ska få skugga min dag. De tankarna kan vi ta i morgon.
Jag har suttit på morgonen och läst på lite inför dagens avslutande prov, det där provet som jag måste göra 110% på. Eftersom jag hade bottennapp på förra. Men så kom jag på att det behöver jag inte alls, jag skriver det jag skriver, och vaddå? Inte högsta betyg? Vad spelar det för roll??? Om hundra år!

Nu ska jag däremot intaga lite frukost, titta på frukostTV, sen ska jag gå en bloggpromenad till innan jag går och skriver mitt prov - så bra som jag kan!