Sega gubbar
Efter att rest 68 mil kommer jag fram till hemtrakterna. Kommer fram till äldreboendet. Nu ska jag få bekräftat min bild i huvudet - liten döende fader i sängen, liten, blek, mager ......
Den första jag möter är hans "fadder" Sara.
Jag är här för att hälsa på pappa, säger jag.
Han är på sjukhemmet, får jag till svar. Det rusar igenom mitt huvud, fanfanfan - är han så klen så han överförts dit !
På underhållning! fortsätter hon glatt.
Lilla döende pappan har åkt på musikunderhållning ! Han har alltså lurat döden återigen, han kan sitta i sin rullstol. Fortfarande inte vända sig, inte larma, inte äta själv, inte inte inte.... och han kommer förmodligen inte någonsin att kunna.... men.... och anledningen till att han inte kan är att demensen nått så långt så han vet inte hur man gör.
Han vet förmodligen inte att jag varit dit, han umgås numera mest med personer som inte längre finns, som t.ex. vår gamle dräng som han tyckte det var länge sedan han sett till - jo det är ett tag höll jag med - Erik dog 1963! Mamma, farfar ...
Undrar om han är lycklig i sin förvirring? När jag frågar något så säger han att han bara kan ligga där, är det automatiska ord eller finns det en förtvivlan bakom? Tänk om man visste.
Undrar om han ligger och tänker på livet som varit?
Jag hoppas hjärnan fungerar som i feberyra - man bara flyter omkring.
Dessutom - hör han bättre ?? Nu hör han utan hörapparat ???
Så nu är jag hemma, väntande på nästa hemska telefonpåringning .......
Skör tråd
svårt för alla parter
när livet hänger i en mycket skör tråd
Den egna vetskapen om att ens liv rinner ut
de närmastes vetskap om att det kan vara timmar,
men även dagar eller veckor - men slutet närmar sig
obönhörligt
Bakslag på våren
Idag - förväntar man sig att se jultomtarna smyga mellan husen.
Sommarduken, snart färdig!
Tänkandet på högvarv.
Skrivandet - sådär......
Jag och mina lappar ....
Jo det är nog terapi. På sommaren rensar jag ogräs - som terapi. Sen brukar jag diska - brukade diska, nu har vi diskmaskin så den terapiformen faller bort. Måla, "måla hus" inte tavlor - är åxå en bra terapiform för mig.
Just nu är det lapparna - som inte kräver något större engagemang - utan tanken kan sväva fritt .....
Däremellan - kan man sitta på altanen i solen och lapa kraft!
VA ??
Har inte människan nått å gööööra ????
Tycker vän av ordning!
Hmmm.... jag tänker - stör mig inte :)
Tänker på pappan, som åkte hem till sitt "lilla bo" igår. Personalen på äldreboendet tog med glädje emot honom, fast de vet att han inte klarar något själv.
Status: kan inte larma - behöver vändas i sängen. Säger allt.
De har tagit det beslutet ändå, och det känns betryggande. Han har kommit hem, till sig. Går det inte finns alltid sjukhemmets avlastningssängar att tillgå.
Å - så funderar jag på min författardebut !!!
DEN nöten var hård och besvärlig.... jag som är så uppfylld av bokstäver och berättande, blir helt kall och tom.... kommer inte en bokstav ut ur mina fingrar...
?????
Vi ska skriva novell. Svenskläraren tycker vi ska skriva novell - bara sådär ????
Jag har inte en susning vad den ska handla om, hur den börjar - vad som är - hur det slutar ??
Fast kanske ändå - möjligen har jag ett frö till början - första meningen.
Det kom en mening susande till mig i morse just i gränslandet mellan sömn och vakenhet..
..... "Idag är dagen ....." Jaha - å än sen då?
lite spännande är det, det måste finnas en berättelse någonstan i mitt huvud som ska ut!
Mellandag
Just nu bröt solen fram, det är några grader på plus - det droppar av taken....
Kan det bli bättre....
Sen - när jag har lapat sol färdigt - ska jag sammanfoga lite lappar...... har en sommarduk till altanbordet på gång. Skar "sönder" 2 gardiner igår (som jag köpt för 10:-/paret) i smålappar 7x7 cm. Är uppe i en sissådär 150 lappar av varje sort.
En reflektion man kan ha - varför skära sönder för att sedan sy ihop???
I morgon ska min rapport lämnas in, antingen är den bra eller så inte.... nå annorlunda blir den inte, klarar inte av att fördjupa mig mera just nu pga. pappan. Jag har bestämt att den fick bli klar!
Å så får man hoppas att telefonen INTE ringer....
Under kontroll
Om man inte har så stora förväntningar så kan man lugnt luta sig tillbaka.
Pappan är så pass så han sitter en kort stund på sängkanten!
Samhällsrapporten är utskriven och klar.
Solen skiner och det droppar från taken - vad mer kan man begära ???
Prov resultat
NU är det pappans prover som ligger främst.
Klart är ju att han är dödligt sjuk, men i dagens läge så finns det dundermediciner för det mesta. Hans "just för tilllfället" farligaste tillstånd kan man tydligen tillfälligt hålla stången med antibiotika direkt i blodet. Sen har han sin ålder emot sig - 88½ + att han är mager som en fågelunge är ju inget bra utgångsläge.
Men just nu lever han, han pratar, och han äter! (inget om hur mycket, varken prat eller mat!) - men han är i alla fall vid medvetande......
OCH, man kan ju undra vart vi är på väg... sköterskan jag pratade med igår, som för övrigt blev förvånad att han överlevt första natten hos dom, hon pratar om hemgång ????
VA - ????
Kan dom bara öppna ögonen och prata några osammanhängande ord - då kan dom få åka hem.... Stackars hans boendepersonal.... jodå blev det anhopning på avdelningen då blev han tvungen att åka hem över helgen...
?????? Ena dagen medvetslös döende 88 - årig man med bakterier i blodet - nästa dag för frisk för att få stanna... HUR sjuka är de som ska ha hans säng? Dessutom ligger han ju på en infektionsavdelning... ??????
Nämmen FÖRLÅT pappa
Men jag är så uppfylld av den här känslan som infinner sig när någon är väldigt väldigt sjuk, gammal, orkeslös, trött..... känslan av att inte veta vad man ska göra.... hur man ska göra .... om man kan göra något ....
Ska jag rusa "hem" ?
...isåfall - till vad? En mycket förvirrad gammal pappa som ligger i en sjukhussäng och inte vet var han är och inte kan kommunicera ....
..... till en pappa som kanske inte lever när jag kommer (60 mil åker man ju inte i en blink)
..... till en pappa som kanske lever, och när jag suttit där några dagar och till slut måste åka hem igen - dör dan därpå...
...... ???????
- Här kommer förlåtet in....
....jag har ju ett eget vuxenliv också, inte bara dotterliv, jag har min skola, mitt nya liv jag håller på att bygga upp.
Det var inte min mening att låta som om JAG kommer först, å att pappan gör det med flit - stör mig mitt i min redovisning! Det lät så....
Jag kämpar verkligen med mitt skolarbete, det är ju det som fyller min vardag, (fast just nu verkar det som det är bloggandet som är nr 1 ) så när något extra händer så känns det som kraften inte räcker till. Och man hackar på störningsmomentet - stackars pappans dålighet. Förlåt förlåt ....
Nu ska jag försöka samla ihop mig, fila lite på SH-rapporten, vänta på att pappans provsvar blir klara - hoppas att inte telefonen ringer .......
Tar det aldrig slut ?
Nu har jag börjat få ordning på mitt liv, någorlunda i alla fall.
Klarar skolan någorlunda, kommer igenom proven med äran i behåll. Tycker egentligen att det går bra. Jag kan.
I går hade jag min svenska redovisning. Det gick väl sådär kan man säga. Jag har ju talets gåva, om man säger, och kan naturligtvis på pratkvarnars vis förivra mig och tappa tråden. Men - jag tror jag väckte ett intresse för min författare. Fast - om jag uppnådde redovisningsmålet vet jag inte.
Mitt under min redovisning - RINGER MIN MOBIL - som jag glömt att stänga av. Pinsamheten sprider sig....
Jag pratar i alla fall färdigt och efteråt sätter jag telefonen på vibrato, lugnt - tror jag.
Efter ytterligare en kvart - ringer den igen - och det riktigt hörs hur den ligger i jackan och vibrerar !!! Någonstans ifrån känner jag att jag måste svara - tänk om - tänk om det är viktigt. Det ÄR förmodligen viktigt eftersom någon ringer igen. Jag krånglar mig ut, mitt i nästa persons redovisning, mellan fåtöljer och kläder och väskor... med min vibrerande telefon i högsta hugg... Fruktansvärt pinsamt
Jodå, det var viktigt - pappan dålig - mycket dålig....
Pappan in på sjukhus igen, utgången oviss.....
Pappan är på sitt 89 år .....
Jag märker åxå ut revir
Det här skall hänga ute utanför vår dörr
bara jag hittat en lämplig pinne!
Det är en katt
i lördags skurade jag dörren och altandörren med såpa - nu såg jag att han varit här igen.
Fullt upp - har inte tid !
Jag som har haft "sportlov" har lyckats få till det så jag känner att jag har bråttom ??
Är det min gamla stress som kommer upp i dagen?
Men - om det blir mer än tre saker att göra då känner jag att paniken gärna lurar på mig - lite snett bakifrån så jag inte ska veta vad/varifrån den kommer.......
SEN har vi ju mitt sätt att arbeta - under sträng press (har varit min melodi, kanske en förgången metod) - å i mitt nuvarande tillstånd å huvudets vägnar så är inte det speciellt bra!
1 . - Just nu är det en rapport "i ett aktuellt samhällsämne" som ligger som en blöt filt över tillvaron, hur i hela fridens namn ska jag få ihop tåtarna på slutet ??? Å när jag inte vet då gör jag som strutsen - syns inte finns inte... endera dagen måste jag komma fram och ta itu med det.
2. - Svenskans litteraturanalys, jodå analysen av texten är ju en sak .... men - om jag då åtminstone valt en "normal" deckare eller så.. nädå. I min bokhylla stod det en roman av Carl-Göran Ekerwald och ropade - ta mig ta mig ta mig ! En liten tunn oansenlig bok, enkelt trodde jag.... Hoppsan Kerstin... Historieberättelse på hög nivå, men jag har fått mig en lektion i Eddan mm mm. OCH det är ju Carl-Görans mening, att få oss intresserade av historien..
3. - Å sen då - jag VILL ju sy lite åxå .... så jag "tjuvsyr" litte mellan varven.... ett dörrtäcke har det blivit. Då frågar vän av ordning - VAD är ett dörrtäcke? I stället för dörrskylt, täcket ska hänga ute utanför dörren och tala om vem som bor här i detta lilla huset! En betydligt mindre variant - för inomhusbruk - håller på att växa fram till lilla barnbarnet..
4. - Å så fick jag kallelse/inbjudan/ ?? till en samtalsgrupp jag anmälde mitt intresse till i höstas - då när hjärnan var förvirrad som värst... NU ska det tydligen bli av, det ska bli spännande trots att jag tycker att jag börjar ha någorlunda kontroll. Fast - jag HAR ju inte det - det räcker ju att det hopar ihop sig så utbyter paniken....
Jaha, det var dagsläget - förvirrat, kan inte påstå att det är under kontroll, men det går framåt!!!