GOTT NYTT ÅR
... önskar jag alla mina blogg-vänner!
Hälsar Lena
Hälsar Lena
Ledighetskommitén
Konstigt
Idag har jag inget på programmet
har städat, har tvättat, har strukit, har bytt blixtlås i jackan .......
det var det som skulle göras de här dagarna när Sambon jobbar
Blogga? Ja litte
Maila? Ja litte
Sova? Näe - inte sova middag än !
Äta? Näe, just ätit frukost ju!
Ta en ordentlig promenad? JAAAAA
Idag har jag inget på programmet
har städat, har tvättat, har strukit, har bytt blixtlås i jackan .......
det var det som skulle göras de här dagarna när Sambon jobbar
Blogga? Ja litte
Maila? Ja litte
Sova? Näe - inte sova middag än !
Äta? Näe, just ätit frukost ju!
Ta en ordentlig promenad? JAAAAA
Märkligt?
Vart kommer all lort och allt damm ifrån?
Här i vårt hus städades det förra veckan - julstädades ordentligt i fredags
Nu har jag städat hela huset - IGEN - å det rasslade i röret hela tiden..
Fast - NU - kom jag på
JAG HAR NYA GLASÖGON!
nu ser jag både långt å kort, med samma glasögon !
nu kan jag lägga bort "glasögons-väskan" innehållande "titt-glas", läs-glas", "data-glas" , "ät-glas" + glasen att ha ovanpå linserna
attans bananer va lortigt å dammigt jag måste ha haft förut ? eller ? (kan inte vara möjligt med så många glasögon att välja bland!)
Nära mellan sorg och glädje
TÄNK
vad det är nära mellan sorgsamhet och glädje
Jag är så uppfylld av glädje just nu
Henrik - "min" pojke, Mathias bäste vän - den av pojkarna som
överlevde - ringde nyss
Det är så kul när han ringer, vi pratar om ditten och datten, vi blir aldrig känslosamma, vi är som vanligt bara. Som vanligt utan att vara rädda för att verkligen prata om "det".
Det hemska som Henrik genomgick den där natten. Om det är någon som verkligen genomlidit helvetiska kval så är det han.
Om jag har olycksfilm i mitt huvud, vad har då han - han som var där - kände lukten av död älg och annan död, hörde det fruktansvärda oljudet, hörde den isande tystnaden efteråt.....ropade på sin kompis men fick inget svar.... Stackars stackars barn, 22 år var han den gången, såren läks men kommer alltid att finnas där.
Han fortsätter att leva sitt liv, flickvän, jobb, extraknäck, drömmar ...... jag är så glad för hans skull.
/L
ps. jag tillhör nu inte den skaran som enbart lever genom mitt döda barn, som klamrar mig fast vid mitt döda barns vänner - det finns sammanslutningar och "klubbar" för "oss föräldrar" som mist våra barn - där jag har upplevt just det, men jag kan inte riktigt förstå detta fastklamrande vid det som passerat.
Javisst, jag vet att jag sörjer och tjatar om det både nu å då, men - jag vill inte gärna hänga mig på barnets kompisar....dom har ju nog med sin egen sorg
vad det är nära mellan sorgsamhet och glädje
Jag är så uppfylld av glädje just nu
Henrik - "min" pojke, Mathias bäste vän - den av pojkarna som
överlevde - ringde nyss
Det är så kul när han ringer, vi pratar om ditten och datten, vi blir aldrig känslosamma, vi är som vanligt bara. Som vanligt utan att vara rädda för att verkligen prata om "det".
Det hemska som Henrik genomgick den där natten. Om det är någon som verkligen genomlidit helvetiska kval så är det han.
Om jag har olycksfilm i mitt huvud, vad har då han - han som var där - kände lukten av död älg och annan död, hörde det fruktansvärda oljudet, hörde den isande tystnaden efteråt.....ropade på sin kompis men fick inget svar.... Stackars stackars barn, 22 år var han den gången, såren läks men kommer alltid att finnas där.
Han fortsätter att leva sitt liv, flickvän, jobb, extraknäck, drömmar ...... jag är så glad för hans skull.
/L
ps. jag tillhör nu inte den skaran som enbart lever genom mitt döda barn, som klamrar mig fast vid mitt döda barns vänner - det finns sammanslutningar och "klubbar" för "oss föräldrar" som mist våra barn - där jag har upplevt just det, men jag kan inte riktigt förstå detta fastklamrande vid det som passerat.
Javisst, jag vet att jag sörjer och tjatar om det både nu å då, men - jag vill inte gärna hänga mig på barnets kompisar....dom har ju nog med sin egen sorg
Vardag - igen
Så är det då vanlig vardag igen - på gott och ont
Julfrämmandet är skjutsade till flyget för vidare transport till farfar- och farfarsfar släkterna i Stockholm, sambon har gått till jobbet, jag sitter i sängen och försöker sammanfatta julens begivenheter.
Den har varit god, trevligt att få besök av bonusdotter och barnbarn. Mysigt att vara den "utvalda släktgrenen" som fick äran att ha lilla 2-åringen på julbesök. Det är det värsta med att vara så långt borta från barnen, just att det inte blir några spontanbesök. Förra julen hade vi jul med mitt då tvååriga barnbarn......
Nu ska jag orda något om mitt förhållande till jul och julfirande!
" Som litet barn var jularna underbara tillställningar, jultomte, klappar, julegröt och gemyt - i den mån det fanns plats för det i mina föräldrars hårda liv som jordbrukare.
när jag var i tonåren blev mamma sjuk, jularna blev ett helvete - jag som ensambarn hade inget kvar, dvs hade det funnits syskon hade situationen säkert varit en annan, men nu blev det katastrof. (mamma dog efter 7 års sjukdom)
sen kom perioden med mina barns jular, man skapar jul och julstämning efter bästa förmåga - och jag tror jag lyckades - men den riktiga glädjen (längst längst in i hjärtat) var svår att fånga. där var någon form av panik - Måtte juldagarna går fort över...
barnen växer upp och jag behöver inte låtsas så mycket, firar jul, är glad, men förbannar fortfarande myten om den goda glada julen som är familjehögtiden...
SEN för några år sedan, kommer vändningen - nytt hem, ny sambo, kraven (mina krav på mig) tonar bort - jag känner mig delaktig i "den goda glada familjen" , känner att julen ÄR ju en underbar tid. Jag stressar inte, jag bara myser bland pynt, mat och familj
- nu haltar min värld igen, å jag vet att det inte är speciellt synd om mig - NI där ute har många större sorger än vad jag har - men just nu fattas mig min son alldeles förskräckligt.
Första julen gick ganska bra, nästan av bara farten, förra julen var saknaden stor, men jag hade fortfarande skölden uppe och visiret nere .....
i år fanns där inget som skyddade mig, jag var inte beredd på smällen. Jag har sänkt garden - tydligen - så sorgen drabbar med full kraft
jag blir så trött - nu är jag tillbaks på ruta ett. Julen är ingen "god-glad-familjehögtid" för mig .... "
Men nu är det över, vardagen här igen - lite rester av julmaten skramlar i kylskåpet. Tänk vad en rejäl pytt i panna skulle vara gott !
Julfrämmandet är skjutsade till flyget för vidare transport till farfar- och farfarsfar släkterna i Stockholm, sambon har gått till jobbet, jag sitter i sängen och försöker sammanfatta julens begivenheter.
Den har varit god, trevligt att få besök av bonusdotter och barnbarn. Mysigt att vara den "utvalda släktgrenen" som fick äran att ha lilla 2-åringen på julbesök. Det är det värsta med att vara så långt borta från barnen, just att det inte blir några spontanbesök. Förra julen hade vi jul med mitt då tvååriga barnbarn......
Nu ska jag orda något om mitt förhållande till jul och julfirande!
" Som litet barn var jularna underbara tillställningar, jultomte, klappar, julegröt och gemyt - i den mån det fanns plats för det i mina föräldrars hårda liv som jordbrukare.
när jag var i tonåren blev mamma sjuk, jularna blev ett helvete - jag som ensambarn hade inget kvar, dvs hade det funnits syskon hade situationen säkert varit en annan, men nu blev det katastrof. (mamma dog efter 7 års sjukdom)
sen kom perioden med mina barns jular, man skapar jul och julstämning efter bästa förmåga - och jag tror jag lyckades - men den riktiga glädjen (längst längst in i hjärtat) var svår att fånga. där var någon form av panik - Måtte juldagarna går fort över...
barnen växer upp och jag behöver inte låtsas så mycket, firar jul, är glad, men förbannar fortfarande myten om den goda glada julen som är familjehögtiden...
SEN för några år sedan, kommer vändningen - nytt hem, ny sambo, kraven (mina krav på mig) tonar bort - jag känner mig delaktig i "den goda glada familjen" , känner att julen ÄR ju en underbar tid. Jag stressar inte, jag bara myser bland pynt, mat och familj
- nu haltar min värld igen, å jag vet att det inte är speciellt synd om mig - NI där ute har många större sorger än vad jag har - men just nu fattas mig min son alldeles förskräckligt.
Första julen gick ganska bra, nästan av bara farten, förra julen var saknaden stor, men jag hade fortfarande skölden uppe och visiret nere .....
i år fanns där inget som skyddade mig, jag var inte beredd på smällen. Jag har sänkt garden - tydligen - så sorgen drabbar med full kraft
jag blir så trött - nu är jag tillbaks på ruta ett. Julen är ingen "god-glad-familjehögtid" för mig .... "
Men nu är det över, vardagen här igen - lite rester av julmaten skramlar i kylskåpet. Tänk vad en rejäl pytt i panna skulle vara gott !
smolk i glädjebägaren
... alla är så glada
det är jul - jul här hos mig också....
men
jag orkar liksom inte delta helhjärtat i glammet och skrattet
skratten blir till en stel grimas i mitt ansikte, jag måste gå undan, för att inte "störa" glädjen
Min son fattas.....
Jag saknar honom så fruktansvärt
det är jul - jul här hos mig också....
men
jag orkar liksom inte delta helhjärtat i glammet och skrattet
skratten blir till en stel grimas i mitt ansikte, jag måste gå undan, för att inte "störa" glädjen
Min son fattas.....
Jag saknar honom så fruktansvärt
Julen är här.....
Bullarna bakade, spjällen stekta, köttbullarna likaså
Granen står så grön och grann i stugan
Främmat hämtat på flyget - lugnet och julefriden närmar sig
GOD JUL alla mina vänner!
Granen står så grön och grann i stugan
Främmat hämtat på flyget - lugnet och julefriden närmar sig
GOD JUL alla mina vänner!
danföredanföredan föredanföredopparedan
...å jag gör ingenting i julstöksväg..... ??
Sambon har sin årliga julfest med jobbet (hmm årlig och årlig, hans första år på detta jobb var förra året!) men i vilket fall som helst så är han på julfest med jobbarkompisar och andra ditresta betydande personer... kommer sent, eller tidigt beroende på hur man räknar :-)
Jag hade storstilade planer på att göra julens enda bak, bullar, men - nu är det väl för sent - SÄG att det är för sent ... å så ska jag ju titta på avslutningen på Bonde söker fru, som jag dessutom skall spela in på vår boxer för senare titt av julfestprissen.
Kan kanske vara lika bra att starta upp inspelningsjobbet redan nu.
Boxen och jag är inte riktigt överens nämligen - många menyer blir det - å jag läser och läser i bruksanvisningen men .... men ....
Alltså - inga bullar idag! Kommer en dag i morron å, å i övermorron....
Hurra - mot soffan. Soffan som jag just lämnade efter en liten lur under filten....
Tänk jag tror latmasken tagit sig en ordentlig tugga! Nästan så han bitit sig fast ;-)
/L
Sambon har sin årliga julfest med jobbet (hmm årlig och årlig, hans första år på detta jobb var förra året!) men i vilket fall som helst så är han på julfest med jobbarkompisar och andra ditresta betydande personer... kommer sent, eller tidigt beroende på hur man räknar :-)
Jag hade storstilade planer på att göra julens enda bak, bullar, men - nu är det väl för sent - SÄG att det är för sent ... å så ska jag ju titta på avslutningen på Bonde söker fru, som jag dessutom skall spela in på vår boxer för senare titt av julfestprissen.
Kan kanske vara lika bra att starta upp inspelningsjobbet redan nu.
Boxen och jag är inte riktigt överens nämligen - många menyer blir det - å jag läser och läser i bruksanvisningen men .... men ....
Alltså - inga bullar idag! Kommer en dag i morron å, å i övermorron....
Hurra - mot soffan. Soffan som jag just lämnade efter en liten lur under filten....
Tänk jag tror latmasken tagit sig en ordentlig tugga! Nästan så han bitit sig fast ;-)
/L
Försenad present
Jag lovade ju att sätta in en bild på döttrarnas födelsedagspresenter!
Jag kunde ju inte visa dem tidigare eftersom det blev lite fördröjt firande, de fyllde år i juni och mamman kom inte till skott förrän förra helgen med överlämnandet!!!
Här är de i alla fall, nya symaskinens första alster!
.... många koppar kaffe blir det!
Jag kunde ju inte visa dem tidigare eftersom det blev lite fördröjt firande, de fyllde år i juni och mamman kom inte till skott förrän förra helgen med överlämnandet!!!
Här är de i alla fall, nya symaskinens första alster!
.... många koppar kaffe blir det!
Födelsedagspaket - i förväg.....
Nu har jag varit ute på resa (därav den totala tystnaden här !)
I fredagsmorse äntrade jag långfärdsbussen söderut, mot dotter1 och lilla barnbarnet, barnbarnet som inte är så litet längre. Barnbarnet fyller tre år om några dagar.
När jag nu äntlingen fick träffa henne, efter så många månader, så känner jag att jag missar ALLT.
Men vad ska man göra, detta året har jag fått välja (NEJ, detta året har jag INTE fått välja) mellan att göra mina resor till gamla hemmet och ordna för pappan. Eller resa till barnbarnet.
Pappans väl-och-ve har stått överst på listan.
Barnbarnet och mina önskningar om att resa dit har fått stå tillbaka.
Det är svårt att vara både och - både barn och mamma och momma. VEM skall ha uppmärksamheten när man måste välja?
Pappan ? Hmmm, ja han är ju helt utlämnad i sin begynnande förvirring - man vet inte hur länge han finns (eller minns oss) Pappan som bara har 1 barn, mig.
Barnbarnet ? Ja, hon växer ju så förtvivlat fort, och momma bor 60 mil bort. Jag missar allt, men barnbarnet har ju ändå de andra, farmor, farfar, morfar inom träffa-ofta-avstånd - så henne går det ingen nöd på, bara nöd på momman ...... ;-(
Barnen - de kvarvarande barnen - jag borde väl veta att man skall ta vara på sina barnrelationer - men - de har ju trots allt sitt vuxenliv nu, sina familjer, mamman ska kanske släppa taget lite... Man kan ha god kontakt på distans numera, tur de´.... Men - åhhh så underbart att träffa dem - jag vill ha dem närmare !!!
I vilket fall som helst så har jag umgåtts med min familj i dagarna tre ! Dotter2 anländer på lördag, vi är en god och glad familj i flera dagar!
Nästan som förr - förutom att vi hade en treårig tjej som höll oss varma ...
Så på måndag är det dags att ta farväl för denna gång, sätta sig på bussen och resa hem....
Nu är jag hemma, sitter i sängen och myser och skriver och minns - ska vara hemma idag och vila min arma kropp!
...suga på den goda träffat-mina-barn-och barnbarn-karamellen hela dagen.....
/L
PS. När jag kom hem så hade det kommit brev - jag har papper på att jag kommit in på utbildningen! Jag är ju en skeptisk person, vill gärna ha allt på pränt!
YESS - jag är på G....
I fredagsmorse äntrade jag långfärdsbussen söderut, mot dotter1 och lilla barnbarnet, barnbarnet som inte är så litet längre. Barnbarnet fyller tre år om några dagar.
När jag nu äntlingen fick träffa henne, efter så många månader, så känner jag att jag missar ALLT.
Men vad ska man göra, detta året har jag fått välja (NEJ, detta året har jag INTE fått välja) mellan att göra mina resor till gamla hemmet och ordna för pappan. Eller resa till barnbarnet.
Pappans väl-och-ve har stått överst på listan.
Barnbarnet och mina önskningar om att resa dit har fått stå tillbaka.
Det är svårt att vara både och - både barn och mamma och momma. VEM skall ha uppmärksamheten när man måste välja?
Pappan ? Hmmm, ja han är ju helt utlämnad i sin begynnande förvirring - man vet inte hur länge han finns (eller minns oss) Pappan som bara har 1 barn, mig.
Barnbarnet ? Ja, hon växer ju så förtvivlat fort, och momma bor 60 mil bort. Jag missar allt, men barnbarnet har ju ändå de andra, farmor, farfar, morfar inom träffa-ofta-avstånd - så henne går det ingen nöd på, bara nöd på momman ...... ;-(
Barnen - de kvarvarande barnen - jag borde väl veta att man skall ta vara på sina barnrelationer - men - de har ju trots allt sitt vuxenliv nu, sina familjer, mamman ska kanske släppa taget lite... Man kan ha god kontakt på distans numera, tur de´.... Men - åhhh så underbart att träffa dem - jag vill ha dem närmare !!!
I vilket fall som helst så har jag umgåtts med min familj i dagarna tre ! Dotter2 anländer på lördag, vi är en god och glad familj i flera dagar!
Nästan som förr - förutom att vi hade en treårig tjej som höll oss varma ...
Så på måndag är det dags att ta farväl för denna gång, sätta sig på bussen och resa hem....
Nu är jag hemma, sitter i sängen och myser och skriver och minns - ska vara hemma idag och vila min arma kropp!
...suga på den goda träffat-mina-barn-och barnbarn-karamellen hela dagen.....
/L
PS. När jag kom hem så hade det kommit brev - jag har papper på att jag kommit in på utbildningen! Jag är ju en skeptisk person, vill gärna ha allt på pränt!
YESS - jag är på G....
MammaLena återtar sitt rätta jag ?
Jag håller (nog) på och letar efter den "gamla" MammaLena.
Eller
Nej
Jag letar efter den som jag vill vara, den jag önskar jag tordes vara .....
Den jag varit på god väg att vara, den som andra sett men som egentligen aldrig funnits på riktigt.....
Livskris ?
Nej
Insikt om att man kanske duger som man är
Ja - kanske ?
Jag har denna höst sagt till mig själv flera gånger - att - nu är min tid, jag får göra som jag vill - jag tror att det är den känslan jag testar hur den känns??
Har aldrig provat den förr.....
Men - alltid fått höra så egoistisk jag är - bara tänker på mig själv ?????
Märkligt, vad saker ser olika ut från olika synvinklar!
Eller
Nej
Jag letar efter den som jag vill vara, den jag önskar jag tordes vara .....
Den jag varit på god väg att vara, den som andra sett men som egentligen aldrig funnits på riktigt.....
Livskris ?
Nej
Insikt om att man kanske duger som man är
Ja - kanske ?
Jag har denna höst sagt till mig själv flera gånger - att - nu är min tid, jag får göra som jag vill - jag tror att det är den känslan jag testar hur den känns??
Har aldrig provat den förr.....
Men - alltid fått höra så egoistisk jag är - bara tänker på mig själv ?????
Märkligt, vad saker ser olika ut från olika synvinklar!
Människan är en konstig varelse
Jag förstår inte
Här har jag anmält mig för vuxenstudier
Jag har glatt mig otroligt, jag har förvarnat min arbetsgivare om att jag ev behöver ha tjänstledigt.
Jag har börjat räkna ner - först veckor och nu är det dagar ......
OCH ??
Jag ringde och frågade om jag var antagen, JO HURRA, jag har kommit med.......
Men sen gick luften ur, totalt.
Kan det vara så att jag ändå kommer att sakna mina jobbarkompisar som varken är kompisar eller "arbets"-kamrater ??? De representerar i alla fall mitt "arbetsställe", mitt trygga jobb-bo - jag träffar dem varje dag, även om det inte är några "ömmare känslor" .......
Min inrutade tillvaro skall upplösas
Jag vet inte vad som väntar, vilka jag skall gå tillsammans med - ingenting
Spännande, otroligt spännande - men oroligt ändå. Tydligen, eftersom jag inte är sprudlande glad längre ....
/L
sen kan man tänka tillbaks låångt bak i tiden, var det såhär då när man som liten 7-åring kastades in i skolvärlden, det okända, men så spännande ......
Här har jag anmält mig för vuxenstudier
Jag har glatt mig otroligt, jag har förvarnat min arbetsgivare om att jag ev behöver ha tjänstledigt.
Jag har börjat räkna ner - först veckor och nu är det dagar ......
OCH ??
Jag ringde och frågade om jag var antagen, JO HURRA, jag har kommit med.......
Men sen gick luften ur, totalt.
Kan det vara så att jag ändå kommer att sakna mina jobbarkompisar som varken är kompisar eller "arbets"-kamrater ??? De representerar i alla fall mitt "arbetsställe", mitt trygga jobb-bo - jag träffar dem varje dag, även om det inte är några "ömmare känslor" .......
Min inrutade tillvaro skall upplösas
Jag vet inte vad som väntar, vilka jag skall gå tillsammans med - ingenting
Spännande, otroligt spännande - men oroligt ändå. Tydligen, eftersom jag inte är sprudlande glad längre ....
/L
sen kan man tänka tillbaks låångt bak i tiden, var det såhär då när man som liten 7-åring kastades in i skolvärlden, det okända, men så spännande ......