Kissen..

Igår var "Mammas lilla älskling" iväg till kattdoktorn

Nädå inte så farligt som det låter, bara den återkommande vaxinationen, som numera bara behövs vart annat år.   Hurra tycker katten !

Å så tyckte  veterinären att hon var   fin, Herregud man blir lika stolt som när läraren sa att ens barn klarat sig bra i skolan!

....och att det syntes att hon var trygg  - vaddå trygg ??? 

Den katten som i sitt 10 åriga kattliv varit allt från bondkatt ute på vischan till fin innekatt på tredje våningen i staden. Som flyttat sex gånger, varit sambo med en vovve en period, varit sambo med kattkille ett tag. Efter "killens" hastiga bortgång fick lillmånsen svår sorg och blev så deppad så jag var tvungen att gå till kattpsykologen med henne,  dvs till en kvinna som talar med djur.

Å där, hos kattpraterskan, där fick man minsann veta hur saker och ting förhåller sig och upplevs . Rädslor och sorger och glädjeämnen.  Det var fantastiskt spännande.

Det mest spännande var ju att jag inget sagt innan, så det som jag fick höra det hade Månsen "sagt" !!

Hon hade alltså sorg, hon förstod inte varför Einar hade bara försvunnit, han var ju hennes stöd nu i livet. Det var han som var chef, å de tyckte hon var så skönt - att få lita på honom. Å så sa hon att jag inte fick tvätta filten som de brukade ligga på, Einar och hon, för hon ville ha lukten att tag till så hon fick sörja färdigt. (jag hade nämligen tänkt tvätta den för den var så full av katthår! )

Å så sa hon att hon alltid blev rädd när det kom fram väskor och lådor, för då trodde hon att jag (matte) skulle lämna henne.  Jag hade nämligen flyttat ifrån henne en gång, eller rättare - hon fick inte komma efter förrän flera månader senare. (lustiga sätt att straffa - har man inga barn i ett förhållande, då  kan man sätta katten som pant tydligen!!!)

Bl.a. det var en massa annat som hon åxå sagt - å allt stämde - ALLT!

Sen fick jag förhållningsorder om hur man beter sig i kattvärlden.

Man skall tala om vad man gör, vad man tänker göra. För det är ju den vägen katten läser oss, så därför är det ju så viktigt att man tänker hela tanken färdigt. I kissens fall är det viktigt att jag tänker (och säger) att vi skall åka iväg, MEN sen skall vi åka hem igen, vi två, alla skall komma hem till vårt lilla bo.

Numera efter vår flytt norrut i landet så blir det många och långa resor i bilen för kissen. Det är så kul, för när vi åkt massor av  mil - och haft olika grader av kattkonsert i bilen.... å så säger jag att: NU skall vi åka hem! Inte ett ljud, nästan inte ett ljud i 60 mil! Smaka på den ......

Och det fungerar, för efter kattpratet så har vi flyttat två gånger - ingen kattpanik där heller när lådorna kommit fram - nej nästan lite darr på morrhåren av upphetsning .......

Så nu är Månsen nästan lite utekatt igen - OM dörren är öppen - och grannkatten håller sig borta...

Då kan man sticka ut sina långa ståtliga morrisar och låta vårvinden smeka dem

Plantor på ferie

Nu har mina plantbäbisar åkt på ferie. Eller plantdagis??

Så är det när man är nyinflyttad, inte har så många kompisar att engagera när man skall resa bort.
 
Vad gör man med sina små små nyfödda plantor? Dem kan man ju inte lämna hemma ensamma i ett stort hus.  Utan tillsyn. Min tilltänkta plantskötare, min nyfunna svamp-plockar-kompis - hon skulle åxå bort i helgen.

Hmmm.... kanske dottern hennes kunde....... NÄ, dottern skulle åxå bort !!

Problemet löstes av att mina plantor fick flytta hem till hennes plantor, praktiskt så det förslår.

För dotter nr 2 skall bo och sköta hus och hund och kasta ett öga på blomstren - dotter nr 2 är inte så intresserad av blommor, de har en viss tendens att vissna i hennes skötsel.

Men si då kommer dotter nr 1 hem och styr upp det hela..... får vi hoppas.

Annars så finns det folk som inte gör annat än föder upp plantbäbisar och bjuder ut den till blomtokiga kärringar.... har jag hört!

Så det löser sig....


Pip-och-gnäll....

Nu har jag varit in på andras bloggar och klarat av mitt "pip-och-gnäll". kan man ju åxå göra  :-)
Vilket betyder att idag skall jag inte pipa och gnälla över min förlust utan bara vara pigg och glad!

Igår var jag iväg och fick massage för min onda rygg, men det visade sig att jag hade jätteont i min vänstra axel! ???  Å eftersom jag varit ute i buskarna och knippsat så hade jag träningsvärk i den högra, men - det var inte där heller. Frusen axel, eller som jag kallar den "dö-armen", men det är märkligt vad man vänjer sig -  kan man inte röra den så rör man den inte. Lite svårt att sätta på jackan, att det inte går att sätta på sig kläderna - men vaddå - men då fixar man det på nå annat sätt. Så nu skall jag göra små små övningar så skall det fixa sig. Det var väl possitivt.

Så var jag ut på en liten cykeltur igårkväll, det var mysigt att cykla lite stilla i vårkvällen. Missade visserligen kvällssolen, den hann gå ner, men det var underbart ändå.

Ännu mera underbart blir det i morgon när sambon kommer hem från "södern"........ konstigt att vara ensam. Det tycker kissen åxå. Hon går fram och tillbaks och letar, hennes älskling är borta! Tänk om han inte kommer tillbaks igen?

Få se om jag hinner ut i trädgården i eftermiddag å upptäcka nya saker, men, det finns inte så mycket mera att upptäcka nu. Snön är snart borta - nu har hundskitarna på gräsmattan åxå kommit fram + ett hundben och en hundleksak i form av en plasttomte! å hundhår å mer hundhår...... äckelpeckel....

Mindre kul -  åka till kattdoktorn för vaxination !!
DET gillas INTE, kanske klippa naglarna å, av ett proffs.
Fast som det verkar så kan hon behöva dem för att försvara sig för den intensiva uppvaktningen från grannkatten.  Nejnejnej, inget frieri på gång - inga bäbissar....

Längtar......

Idag fick jag ett såntdär fruktansvärt sug efter sonen...............


Förbannar allt och alla att han inte finns

att han inte kan ringa och säga    "hej mor - det är bror"........
att han inte kan komma och hälsa på här i min lilla stad uppe i norr och titta hur mamman har det.....
att han inte längre kan komma med sina goda råd så fort det är matlagning på gång.....
att han inte kan hjälpa mig med min dator nu när den inte fungerar.....
att han inte ....
att han inte ....
att han inte ...

Just nu är jag inne i en period när jag "ser" honom överallt, ser personer som påminner om honom, på TVn, på stan, påminns om saker som han åxå brukade göra .............


Kan det ha att göra med att vi skall resa till Jämtland till helgen, det för mig liksom närmare på något vis.....


Å som om inte det vore nog  -  här sätter jag mig framför TVn för att låta mig roas på ett lättsamt sätt.
Sitter lugnt tillbakalutad för att titta på Möbelhandlarens dotter, VAD är det som kommer upp på rutan i första avsnittet.

Jo just vägsträckan som sonen åkte den där sista natten, nästan så jag tror att olycksplatsen passerades!!! 
Sen åkte de fram och tillbaks på den förbannade vägen, som jag tyckte hela avsnittet (men det var det säkert inte, bara jag som upplevde det),    ........ den breda fina vägen med björkskogen på båda sidor... den förädiska björkskogen  som älgarna älskar att gömma sig i,  björkskogen som den natten skymde en älgko och hennes kalv, så de inte syntes förrän de slängde sig upp framför sonens bil...........................

Klipp och knipps

Helgen har varit underbar för en trädgårdsfinnare som jag..... I helgen har jag hittat en uteplats, flera blomrabatter... Men inte kunnat utröna vad det skall bli för perenner som finns där, något var det  i alla fall.
Jag bor ju högt högt upp i norr, så än dröjer det nog innan man får se vad som kommer upp!

Vi  var ut till stormarknaden igår och inhandlade två häckklippare. Den stora höga häcken behöver sig en duvning, man kan inte bara kalla den manshög! Det är "utväxten" som är manshög!  Å så har den taggar - som om det inte vore nog med höjden.
Så köpte vi en större grensax, ojjj va kul det var att klippa! Så nu ligger rönnbuskaget utanför köksfönstret risigt till.

Efter ett helt liv med händer och fötter i jorden, med undantag för de sista 5 åren, så är det väldigt kul att få börja om igen. Lite konstigt att inte ha ett enda redskap kvar! Tänk att måsta köpa allt, från den minsta lilla "krafsa" till häcksax och gräsklippare.

Få se om man kan "komma över" några enklare saker som spade och grep i helgen när pappan skall besökas. Tror inte han behöver ha med sig spaden på äldreboendet, å då passar det väl bra att dottern kan få ha den i sitt nya hus  :-)

Mot buskaget


Ute och cyklar ....

Nu är jag i alla fall ute och cyklar, eller rättare - jag har varit ute och cyklat på morron!
Underbart, nu måste det väl i alla fall vara hopp om vår och sommar - eller ????
Såg i tidningen i morse att min plats på jorden nu uppnått statusen vår när det gäller dygnstempen! Det tinar och tinar så snart är all snö borta -  fast om jag skall vara alldeles ärlig (å ärlighet varar längst heter det ju) så är det bara snöfritt på grusgången och lite närmast huset - men jag vill vill att det skall vara mer.
Igår satt jag ute en stund, nästan en timme faktiskt, och fick sol på näsan.

Å så hittade jag en blomrabatt !

Snart, snart skall jag ge mig ut på domänerna och kolla ifall det kommit fram något mera under natten !!


SOLEN ....

Solen - solen har kommit tillbaka -  i alla fall en stund mellan snöbyarna ! Vi har varit ut på en tipspromenad här på jobbet, det är friskvårdsvecka. Tre solstrålar tror jag att min näsa hann registrera, sen drog molnen in igen.

I alla fall så hade tänkt mig att denna avdelning i bloggen skulle handla om framstegen i vårt nya hus, överraskningarna som väntar när snön försvinner på tomten.  Det kan vara kula tt följa snöfläckarnas försvinnande.
Som det verkar så stämmer det att  - det som göms i snö, kommer fram i tö....... hittills så har 4 svarta sopsäckar med skräp kommit fram, massor av cigarettfimpar, en trasig burk med motorolja, å hundhår och hundhår och ännu mera hundhår.....................


Nu skall jag resa hem till hemmet och se om det kommit fram några fler överraksningar


Mammsen


Skulle skriva pigga och roliga meningar ....

Annandag påsk, jag är uppe tidigt - som vanligt. Tänkte sätta mig här vid datorn eftersom det är så många dagar sedan jag fick tillfälle att blogga.

Å då var det meningen att det skulle bli glada roliga tankar..... men .... jag mailade lite med dottern och hon har jobbat natt, hon har varit ensam i natten, hon har tänkt .....

Tänkt på alla som mist livet i trafikolyckor i helgen, å det är inte slut än - alla är inte hemma hos sig än efter påskfirandet!
Just vad det innebär, den lilla notisen i tidningen, vad det betyder för familj, syskon, vänner att helt plötsligt tappa allt. Att man måste börja om sitt liv.

Allt blir ett före och efter.....

Pappa har fått lägenhet !!!!!

YESS YESS yess .... pappa har fått lägenhet! Tänk att något kan vara så skönt och fint. Han skall äntligen få ett värdigt boende igen, han har fått boende på servicehuset Myltblomman!!!    Fast, han vet inte om det än .......

Det är märkligt hur det blir i livet, först så är vi små och oskyldiga varelser som tas omhand av våra föräldrar. Skyddas för livets alla otrevligheter, allt silas genom våra föräldras förnuft och omdöme. De tar alla törnar och jämnar vägen framför oss..... (curling-föräldrar heter dom nuförtiden, men har alltid funnits). Sen står vi där på vingliga ben och försöker klara av törnar och törnen, med olika resultat. Sen när vi blivit något sånär vuxna uppgiften som vuxen då kommer perioden i livet när vi börjar skydda våra föräldrar! Tar på oss ansvaret för vad som är bra och dåligt för dem ???? Kan vi det, vet vi vad som är bra för dom ?

Så nu talar jag inte om för pappa (än) att han skall flytta från sin säng på sjukhemmet (där han "bott" i 5 månader), berättar det inte förrän just innan han skall iväg. Han blir så väntlös, nervös, orolig om han vet.  Tror jag ! Men samtidigt - är det rätt?? 

Då är min reflektion är jag ett curlingbarn - eller??

I alla fall så skall det bli underbart att få ordning på hus och hem. Veta att han får den vård och tillsyn som en man på 88 år har rätt att få efter ett långt strävsamt liv!  Veta att han inte behöver oroa sig för något - att det alltid finns människor omkring honom som ser hur han mår...

// barnet-mamman-momman

Jag tjyvbloggar

Nu är sambon på taket, eller rättare på vinden - så nu ska jag tjuvblogga lite! Han vet ju inte att du och jag har ett förhållande... !!! Det är nästan det känns, när man har ett sånnt här ställe som ingen vet om. Det känns jättehemligt liksom, fast ändå inte, för samtidigt så vill man ju att någon skall hitta och läsa det man skrivit.
Kanske ??
Jo jag tror det, att man ändå skriver för någon, fast man så vackert påstår att det är för ens egen skull bara. För varför skall jag annars skriva sökord på mina bloggar?? Varför bryr jag mig om hur jag stavar? Varför kollar jag innan hur det kommer att se ut ??? JO - för att nån annan än jag skall läsa förståss..... Jo -  så är det!
Nu ska jag gå ut och göra sambon sällskap med lite glada tillrop mm, han håller på att ta upp ventiler uppe vid taket på båda sidor av huset -  Drömkåken, kåken med stort K. Snacka om att ha många ställen att lägga pengar på! Men det är lite kul å, å jättespännade med trädgården att snart få se vad som gömmer sig under snön.......
Hörsas

Yess - kontakt !!!

Ja, va ska man tro - egentligen ?

Igår kväll så var jag på en storseans här "i min stad". Jag har varit iväg förut på just storseanser men inte varit en av de utvalda. Men något var det pågång - för när jag såg annonsen på morgonen så  visste jag  att - dit måste  jag !

Så har det varit en gång förut - då blev jag praktiskt taget ledd till en medial person. Utan att jag kunde styra det själv. Den gången fick jag kontakt med sonen, eller om det var han som fick kontakt med mig. Då "grälade" han lite med mig för att jag inte kommit  tidigare .........

Men åter till gårdagskvällen..... de här damerna som höll i kontakterna uppåt var inte så vana, har inte hållit på så länge - förmodligen deras första storseans. Så det var säkert jättenervöst för dem - och med tanke på den förväntan alla kommit dit med så förstår jag att dom var nervösa!!!

Men - min "lille pojke" kom i alla fall igenom.  Han var en av de få som kom igenom klockrent, tydligt. Han talade om att han skulle till mig, sin mamma ! Hon, mediet - beskrev honom precis som han var, pigg och glad. Han "sade" saker som bara jag förstod.  "NU är det bra", "det fanns inget att göra". Att han hade det konstigt i huvudet.    - Han ville bara komma och förvissa sig om att jag har det bra, att jag skall "gå ut och gå" när det blir för tungt.  "Håll ut mamma! Det blir bätttre."

Efteråt så kom hon fram till mig och fråga hur länge sedan det var han dog. Hon hade känt att det inte var så länge sedan, hon sa att det kändes en speciell "tyngd" omkring de som just gått över...... och det var då hon sa att han sagt "mamma" men att hon inte tordes säga det sådär rakt ut.  Eftersom det var så nyss......

Vaddå nyss  det är 569 djävla förbannade dagar, nätter ,kvällar  sedan..... 569 dagar sedan han fanns, 569 dagar sedan jag kunde prata och skoja och krama honom........ Det är jättelänge - fruktansvärt länge.
Och nära... 
Han finns ju inom mig som om det var igår jag pratade på mobilen med honom och han var så glad för det gått så bra. Å att han inte kunde prata mer för han hade dåligt med ström i mobilen - som vanligt.         Vi hörsas i morron Mor ...................

Så, man undrar ju vad ska man tro.....



Idioter

Jag har just varit ute å kört på de norrbottniska vägarna - idioter säger jag bara.
Att det händer olyckor förvånar mig inte ett dugg, men jag trodde att de som bor här uppe var smartare än såhär! KAN det vara saltet som slagit sig på hjärnan åxå, inte bara på bilarna.
I min värld så kör man efter väglaget. Är det snö så är det, är det dålig sikt så är det. Jag fick lära mig att man ska framföra fordonet med en fart som är anpassad efter omständigheterna. Jag tillhör tydligen stenåldern.
Nu ska jag inte gnälla mera - jag är hemma - jag har inte orsakat något i alla fall 

Hurra va´ ja´ ä´ bra

Snö - vinter - mera vinter

Men hallå - igår var det underbart fint vårväder, satt ute på tomten i solstolen och exponerade näsan för de välgörande vårsolstrålarna. 

Idag vräker snön ner - kan det vara aprilväder kanske. Det är i alla fall en sak som är säker - det kan bara bli bättre!!!!

Men vi ska inte klaga eller gnälla det blir en vår varje år, å den går jättefort förbi här uppe i norr.
Det är mera  snöfall jag inte vill ha, inte några flera snöiga halkiga trottoarer.

Tänk att kunna slippa in i skorna och kunna gå utan att vara rädd att halka omkull .....

Det kommer det kommer ..... en vår till slut.

billig dator - del 2

såhär är det - min skitdator kan bara skicka 7 rader, alltså kommer här del två...

vi får ju inte missa gnällavsnittet ............

Nu skall jag snart åka iväg till mitt arbete, min arbetsplats kanske det heter när man inte har arbetsuppgifter att utföra utan bara ett arbetsställe. Min doktor i fredags vart upprörd när jag talade om hur det var på arbetet. Men - så kan man väl inte göra med människor - och med statens pengar ! Det kan man tydligen eftersom det sker varje dag på Samhall.
Fast denna veckan har jag faktiskt haft lite jobb, som jag töjt och töjt på men nu är det slut - men inte veckan... tre dagar kvar - å ingen praktik i sikte!

//MammaLena

Billig dator

NU är den extremt billig min dator - igår hände det igen här på Bloggen. Skrev ett långt och i mitt tycke jättefinurligt inlägg - å så tjoffs borta  //sidan kan inte visas//  va ja blir less på den  meningen. Det är ord som förföljer mig här i nya huset!
Ja jag vet, det är min dator det är fel på, ingen support kan hjälpa till tydligen. Å min andra stora support kan inte heller hjälpa mig. Fan fan fan....
Men det funkar ju mitt ändå bloggande, grejen var ju att jag skulle skriva - ingen skulle behöva läsa. INGEN kan läsa när det försvinner heller så då är det väl "grett" då !

// sidan kan inte visas//

Min son är död ........

Min son är död

Döden delade mitt liv
i ett före och ett efter
den natten slogs allt sönder
Min son är död

Varje dag saknar jag honom
Det som inte fick ske, skedde
det som inte kunde hända, hände
Min son är död

Tiden har lagts sig som en hinna
över smärtans öppna sår
men som förr blir det aldrig
Min son är död

Livet har förändrats
ingenting är självklart
ingenting är helt
Min son är död



Marianne Devalladolid skrev denna dikt den 19/2 2003 till minne av sin son


Min Mathias


63788-1

Här skall det komma tankar och funderingar omkring det som hänt min son, Mathias, han krockade med två älgar den 16 augusti 2004. Döden var ögonblicklig.
Jag har haft ideer om att skapa en hemsida som minne, men jag tror detta är det bästa sättet för mig att bearbeta min förlust. Å någon hemsida lär jag ju inte få till eftersom den inte kommit än.... Jag kan ha detta som pip-och-gnäll forum istället och ingen stackare i min närhet behöver må illa av mitt ältande !

Så får det bli

Vårvinter ......... underbart

I morse när jag vaknade så var det sol men ganska många grader kallt. En sådan där helt underbar vårvinterdag. Den vita snön i solskenet ..... nu vart det ju inte nå skidturer eller nått sådant, utan en tur med bilen till Luleå! Till mitt försvar kan anföras att när vi kom hem så satt vi ute i trädgården för första gången och drack kaffe! Visst låter det somrigt - satt i trädgården ..... jodå det var i solstolen, men den hade vissa problem att stå eftersom förre ägaren av huset har haft lite undermålig snöskottning. Men vad gör det när solen skiner och snön tinar bort - å jag får snart börja kratta   HURRA

Hurra

HURRA HURRA för mig idag !!!!

Jag lägger ännu ett år av klokhet och visdom till de övriga åren. Har grattats som det anstår en 53-åring med kaffe å bulle på sängen - sambon hann före, annars så är det min syssla att vara uppe med tuppen och koka kaffe. Presenter. Muurikka. Presentkort på kläder. Ojjoj va man kan ha de bra!
Telefonsamtal från barn, egna och sambo-barn. Sambo-barnet undrade vad jag tyckte om att fylla år. Å jag är ju så "dum" så jag har inga betänkligheter mot att bli gammal, äldre eller vad det heter. Det är ganska skönt att äntligen få vara som man är, tänk dig vara så gammal att man kan få tycka och göra vad man vill!!  Å att bara få vara - en medelålders överviktig halt och lytt kärring! Å trivas med det.

Så nu är det bara att kämpa på - mot nya mål...... som att komma ut och grilla på muurikkan t.ex.  det är väl ett mål så "gott " som något   :-)