Vän eller fiende...
Bara att väja!....
...jag tror jag kallar henne vän. Min mångåriga följeslagare har fått komma upp ur källarskrubben på blixtvisit (hoppas jag) och den här gången fick hon lämna sin parhäst kvar där nere.....
Min morgonpromenad i går slutade med kryckgång, ont i ett knä, så går det när man blir för självsäker och tror sig kunna förflytta berg och naturlagar.
Den märkligaste känslan med att gå med kryckkäpp, bara en kryckkäpp dessutom, är att kunna böja sig dvs inte ha en skadad rygg som hindrar all rörlighet. Tappar jag den så behöver jag inte tillkalla hjälp!
Vad det är för fel?
Ingen aning, kan inte belasta knät. Ingen värk, inget ont förutom när jag står på benet. Förutom lite stickningar och domningar mm, lite nervverk. Det är på min "onda sida" så, thats it ....
Jag blir lite iriterad när kroppen sviker mig såhär, kroppen och jag som var ett så bra träningsteam!
Vi som skulle ut i morgon igen, gå våra 5,1 km och av dessa så är vi nu uppe i hela 7-800 meter i jogg! Mellan "springstenen" och brofästet!
Men om jag håller mig strikt till kryckvännen nu så kanske kanske..... kanske i morgon eller lördag eller söndag.
På lördag eller söndag kan Älskade sambon följa och bära kryckan! Uttipåfallatt det inte går... fiffigt va? *fnissar*
..eller leda cykeln, för cykla kan jag.....
På skogen...
Nu är jag någonstans "på skogen" mellan Storuman och Vilhelmina på min vandring!
Det var ju så poppis ett tag att "Gå till Paris" mm ställen.
JAG GÅR HEM, å nu har jag med mina 31 mil nått någonstans på skogen mitt mellan Storuman och Vilhelmina.
inte bara jag, utan VI, mina röda skor och jag!
Allvarligt skadad...
Funderade just på det, idag, när jag var ute på min gårunda.
Jag har blivit allvarligt skadad, i huvudet!
Förr, skojade jag om att latmasken bitit sig fast, tagit en ordentlig tugga mitt i ryggen. Därför kunde jag aldrig motionera eller röra mig längre sträckor....
NU, har jag skadat huvudet, för i min hjärna finns det inget som kan hindra mig från att ge mig ut på min gårunda - är det gådag så är det -
Idag regnar det i Boden, 12 grader varmt. Så vaddå? - kvart över sju var jag rustad för promenad, med regnjacka och regnhatt ovanpå träningsoverallen. Redo för en stärkande rask promenad om 50 minuter.
Joo, jag vet... knäppt!
Som om inte det vore nog, mina återkommande raska promenader var annan dag, jag har börjat springa också! (mjae men jogga då)
Nu har jag ju uppfyllt mina mål, måste ju ha nya. Så nu har jag uppfunnit en "springsten" ungefär efter halva sträckan. Vid springstenen förväntas MammaLena springa, jogga, hasa, med efterföljande flåsningar fram till vägkorsningen.
Jag minns ju än med fasa den jordbävningslika upplevelsen av de första joggstegen. - 10 steg, - ryggont, - fotont, - syrebrist. - För att inte tala om hur allt fläsk och annat löst hängande hoppade och for.....
Nu ska jag inte försköna springandet - för det är på has/jogg-nivå. Men sträckan blir något lite längre för varje gång - och jag GÖR DET!
Idag hade jag två, nej tre joggsträckor. - Springstenen, - lite efter trottoaren, - över bron. Måste sluta när luften tar slut !.... (Å det hoppar och far, allt löst hängande!)
Jag förvånas över mig själv, att JAG skulle bli beroende av träning? Fanns inte på min karta förut.
avskalat.... ända in på skinnet!
Och i vanlig ordning glömmer jag bort mig att hyreshusen har full insyn - när jag står där på bron i trosor och BH..... *fnissar*
PS. Behöver jag säga att jag tillhör kategorin
- ÄLSKAR REGN! -
BILDBEVIS
Jag var där!
Med nummerlapp å allt!
Bara dé var ju en höjdare för en amatör.....
Med nummerlapp å allt!
Bara dé var ju en höjdare för en amatör.....
Hålla näbben...
TÄNK...
...om jag ändå kunde lära mig att hålla min näbb! Men icke, jag ska babbla på i alla väder.
OM jag ändå kunde hejda mig, så skulle jag kunnat levt kvar i förvissningen om att
jag ÄR duktig!
För själv tycker jag att jag gjort en bragd, som tränat upp mig så jag ska kunna gå FEM KILOMETER i kväll. Med mina förutsättningar är det snudd på bragdmedalj, för en annan person är det en klackspark. OCH eftersom jag tycker att jag är så duktig så kunde jag inte vara tyst nyss, utan skröt om vad jag ska göra - Å direkt så fick jag höra att det där hade hon minsann gjort många många gånger.
Gå Vårruset var väl inget märkvärdigt.
MEN DET TYCKER JAG!!
När jag gör det, jag som inte kunnat gå själv, som gått med kryckor och korsett, som tränat upp mig från noll meter till att kunna både gå och cykla "fram på stan". Jag som på egen hand lärt mig gå igen. Genom att höra på stegen, gå i snön för att se på spåren, med andra ord tränat på att gå utan att släpa foten.Som går "för egen maskin" nuförtiden, utan att halta, men linan är slak, nervsmärtorna ligger på lur hela tiden.
Jag har under hela våren gått gått gått, lurat kroppen genom att öka små små doser så jag kan gå FEM kilometer. Hela ofattbara FEM.....
Jaja, nu har jag ju inte gått än - men jag KAN gå hela sträckan nu, och Älskade sambon ställer upp och skjutsar, stöttar, lovar att plocka upp mig oavsett vart jag hamnar - gör att jag törs kasta mig ut. Törs prova.
Men visst önskar jag att jag kunde hålla näbben, för i vanliga människors ögon är en fem kilometers promenad inget att yvas över........
...det är bara jag som tycker det är makalöst märkvärdigt!
IDAG....
Idag går jag i mål!
Ödets ironi...
...två "gådagar" kvar
fredag och söndag. På måndag smäller det, då går jag i mål!
Trodde jag ja.....
Nummerlapp har kommit, startkuvert med diverse information..... Jag är laddad till tänderna!
OCH - så har jag fått ont i foten! Ska ut och provgå lite sedan, jag som inte fegat ur en enda gång på min utmaningsresa. Trotsat kyla, snöstorm, ishalka, regn och rusk. Ska en eländig fot stoppa mig - å "fel" fot dessutom! Om det åtminstonde varit foten som har direktledning till den onda ryggen, men nej nej nej.
OHhh hemska tanke - kanske nya nerver som är på G. Näää så illa kan det väl inte vara, fast, smärtan är märklig, "nervig".....
Nejj jag vill inte ha ont - jag vill lyckas!
uppdatering: Nu har jag provgått foten, 1½ km, utan att egentligen stänga skon, så det inte ska klämma på den ömma punkten i hålfoten. När jag gick gick det ganska bra, NU är det ont. Elefantfot är på gång - dvs hela ankeln och foten svullnar (ödem). Mitt typiska "ont-i-ryggen-syndrom"
Om jag inte vore så väluppfostrad skulle jag svära en låång låång ramsa.......
Så ont...
Trodde ett tag att det är något fel på mig. Men så blev min gårunda nästan lustfylld. Jag kunde nästan förnimma den där känslan som jag hört talas om. Endorfinkicken.
Jag har nu uppnått sträckan jag ska gå på Vårruset, går den elegant.
GICK den elegant ska man kanske säga. Nu har smärtan slagit till igen. I lördags gick jag och det var en pärs hela vägen. Kanske kanske de sista hundra metrarna smärtade det lite mindre. Söndagen (vilodagen) ska vi bara inte tala om - ont ont ont. I morse kastade jag mig ut igen, det måste ju gå - det går ju för andra, varför vill inte min kropp?
Ont ont ont - idag me´ - det enda stället i de nedre regionerna på kroppen som inte smärtar är fötterna! Tack till klokskapen som gjorde att jag köpte mina nya röda skor. Mina dyrgripar, de skorna som är det dyraste jag någonsin satt på fötterna. De är värda varendaste krona - varenda en av de dyra tusen! Men - varför gör det så ont? Jag har försökt variera, gå på morgonen, gå mitt i dagen, gå på kvällen. Näää.... Försökt inta värkmedicinen så den ska hinna verka i tid, nää. (jag äter ju värkmedicin dagligen, det är bara mängden som varierar!)
Jag börjar tro på allvar att det ligger i att min kropp VILL INTE röra sig, den vill ligga på divanen och inta praliner.....
Jag har nu uppnått sträckan jag ska gå på Vårruset, går den elegant.
GICK den elegant ska man kanske säga. Nu har smärtan slagit till igen. I lördags gick jag och det var en pärs hela vägen. Kanske kanske de sista hundra metrarna smärtade det lite mindre. Söndagen (vilodagen) ska vi bara inte tala om - ont ont ont. I morse kastade jag mig ut igen, det måste ju gå - det går ju för andra, varför vill inte min kropp?
Ont ont ont - idag me´ - det enda stället i de nedre regionerna på kroppen som inte smärtar är fötterna! Tack till klokskapen som gjorde att jag köpte mina nya röda skor. Mina dyrgripar, de skorna som är det dyraste jag någonsin satt på fötterna. De är värda varendaste krona - varenda en av de dyra tusen! Men - varför gör det så ont? Jag har försökt variera, gå på morgonen, gå mitt i dagen, gå på kvällen. Näää.... Försökt inta värkmedicinen så den ska hinna verka i tid, nää. (jag äter ju värkmedicin dagligen, det är bara mängden som varierar!)
Jag börjar tro på allvar att det ligger i att min kropp VILL INTE röra sig, den vill ligga på divanen och inta praliner.....
Mig inte förstå....
Konstigt, märkligt, otroligt frustrerande...
Nu går jag ju, som bekant - 5 km varannan dag. Man skulle kunna tro att något av fettdepåerna skulle kunna försvinna!
Jag känner mig smärt och smal, vissa dagar i alla fall...
Tills jag kommer förbi en spegel!
Där i spegeln står en fet pluffsig valkig kärring!! Hon är så kraftigt byggd tjockkärringen så hon skymmer henne - den lilla smidiga - helt och hållet ....
Chicka damer...
...vart jag möter de chicka damerna?
Lustigt nog - på min träningsrunda.
Kan nån förstå hur det hänger ihop? Eftersom jag ännu inte (riktigt ) har uppnått samma ålder som de, så kan jag inte riktigt fatta hur man kan styra ut sig sådär för att motionera? För det är ju motionerar de gör!
Stassen, av senaste snitt, sitter perfekt. Å då snackar jag inte träningskläder utan vanliga byxor och nån elegant skuren jacka, nån liten piffig skafs mm.
Illandes rött läppstift fullbordar makeuppen - OCH - framför allt - detta tuggummituggande!!!
Jag har sett så pass många så det verkar inte vara någon tillfällighet...
Å så kommer jag då hasande, flåsande, flurig i håret, sprutröd i ansiktet - inte det minsta chick.....
Välskräddade damer...
Välklädda, i "rätt" kläder...
Välsminkade...
Illandes rött läppstift...
Frenetiskt guggande tuggummi med framtänderna...
Gissa vart jag ser dem?
Gissa damernas ålder?
Min "träning"...
Jag har ju utmanat mig själv, hasa Vårruset runt!
Eftersom jag inte är så värst rörlig person (milt och snällt sagt) så ligger jag i hårdträning nu!
Steg 1: Börja gå.
Steg 2: Börja gå regelbundet.
Steg 3. Gör upp en plan.
Steg 4: FÖLJ planen!!!
Min plan började med att gå varannan dag, oavsett annan aktivitet, oavsett väder, oavsett veckodag. Att öka på sträckan tills jag uppnår de 5 km som ruset är.
Hur det gått?
Jag började för en månad sedan med att gå 1 km. Jag har ökat på ½ km när det börjar kännas bekvämt, så nu är jag uppe i FYRA!!!!
Jag har punktligt gått varannan dag - i snöstorm - på glashalka - i 18 graders kyla -men även i strålande solsken och underbart vårväder. Men jag har hållit planen - varannan dag.
Idag är det "gådag"! Men nu har det blivit en vana, nu skyggar jag inte längre för att det idag är i det närmaste snöstorm. Storm och storm, men det blåser ganska hårt, det snöar - "tvärsför" - det är några grader kallt. Men det ska bli uppfriskande!
Jo, jag har en regel till. När jag går så går jag! Inga avstickare på affärer eller uträtta ärenden efter vägen - gå är gå. Ärenden uträttas på andra vändor, "lediga gåvändor".
Eftersom jag inte är så värst rörlig person (milt och snällt sagt) så ligger jag i hårdträning nu!
Steg 1: Börja gå.
Steg 2: Börja gå regelbundet.
Steg 3. Gör upp en plan.
Steg 4: FÖLJ planen!!!
Min plan började med att gå varannan dag, oavsett annan aktivitet, oavsett väder, oavsett veckodag. Att öka på sträckan tills jag uppnår de 5 km som ruset är.
Hur det gått?
Jag började för en månad sedan med att gå 1 km. Jag har ökat på ½ km när det börjar kännas bekvämt, så nu är jag uppe i FYRA!!!!
Jag har punktligt gått varannan dag - i snöstorm - på glashalka - i 18 graders kyla -men även i strålande solsken och underbart vårväder. Men jag har hållit planen - varannan dag.
Idag är det "gådag"! Men nu har det blivit en vana, nu skyggar jag inte längre för att det idag är i det närmaste snöstorm. Storm och storm, men det blåser ganska hårt, det snöar - "tvärsför" - det är några grader kallt. Men det ska bli uppfriskande!
Jo, jag har en regel till. När jag går så går jag! Inga avstickare på affärer eller uträtta ärenden efter vägen - gå är gå. Ärenden uträttas på andra vändor, "lediga gåvändor".
Min utmaning...
Älskade sambo och dotter åkte Kortvasan, jag hejade på. Älskade sambo och dotter har anmält sig för nytt lopp den 20 mars 2009. Jag fortsätter heja på och köra bil mm.
Nu har jag bestämt mig för att: OM dom kan åka skidor tre mil - borde väl jag kunna hasa mig runt i fem kilometer ? Utan skidor - på barmark. Eller?
Så nu har jag bestämt att den 26 maj klockan 19,00 ska (mamma)Lena stå på startlinjen i Luleå och hasa sig runt de fem kilometer som VårRuset är.......
Va tror ni om det go´vänner?
Nu har jag bestämt mig för att: OM dom kan åka skidor tre mil - borde väl jag kunna hasa mig runt i fem kilometer ? Utan skidor - på barmark. Eller?
Så nu har jag bestämt att den 26 maj klockan 19,00 ska (mamma)Lena stå på startlinjen i Luleå och hasa sig runt de fem kilometer som VårRuset är.......
Va tror ni om det go´vänner?