Dikets igengrävande
Så kom jag då hem till mitt “kära” dike – men på midsommaraftonen var det bestämt att grävarpojken skulle komma.
Upp och ut tidigt tidigt, vi grävde och pickade och körde bakom huset dör vi antog att han inte skulle nå med grävmaskinen.
Ingen grävarpojke ? Klockan 13 ringde vi, nyvaken yrvaken pojke svarar – hmmm jo han skulle komma (pappa borta – pojke sova lääänge ??)
Eftersom det var midsommarafton blev det bara två timmars fyllande…
Sedan drog vi iväg vår grill till grannens tomt och intog deras altan, åt gott drack gott och vände ryggen till förödelsen på 17 ! (jodå, grannen var åxå med!)
Upp tidigt, mera gräva – vi jobbade och jobbade innan grävarpojken vaknat, det blev ett abrupt slut vid tre – han backade ner i diket!!! OOJJJ ojoj, va pinsamt, låg mot väggen, mot stupröret, annars så gick inget sönder. Ringa pappa, inget svar, ringa bärgningskåren. Men sen så kom det någon förbi som jobbade på samma företag och hjälpte honom upp. Sen gick liksom luften ur vår lille gosse, så det blev tidig kväll.
Jag ska inte klaga på grävarpojken, han är oerfaren och har vårt dike som träningsobjekt – vi får ju det vi betalar för, och han är duktig. Har 18 år och har ett år kvar på ”grävarskolan”, jättegullig och mysig. Sover förmodligen inte mer å längre än andra pojkar i den åldern. Har bara glömt hur det var, så länge sedan jag hade barn i den åldern….
Men – på söndag hade gossen äntligen begripit att man måste vara uppe i tid och jobba hårt – det tar tid att pilla igen diken. Så då kom han faktiskt på förmiddan ! Och fick klart, framåt 4 så var det färdigt! Månlandskap – men i marknivå allt, skrot både på framsidan och baksidan, men marknivå!!
HURRA
Så nu ligger fortfarande rester av en gammal källarnergång, som förre ägaren grävt ner, kvar bakom huset. Just där plintarna till altanen skall vara ligger en gammal mastodont-altan-bro, som grävaren inte orkade flytta. Gamla järnbron fick vi sålt, den vägde nog sina modiga – 4 stora starka karlar lyckades slääpa upp den på en släpvagn.
Och nu har jag till min ryggs fasa, krafsat och pickat fram resterna av gräsmattan och snart fått bort det värsta av blåleran.
Varför kommer blåleran som han grävde upp längst ner ur diket – underst i jordhögen han grävt upp ??? Det krävs en förklaring till detta ! Alltså ligger blåleran på gräset, på gruset, överallt !
Men nu är det historia, å snart glömt.
Nu är det altanbygge som gäller……… Stackars sambon, han magrar!
Trött
Jag blir så trött?.. Först blir jag trött på Bloggen ? igår hade jag skrivit ett långt spirituellt inlägg, filat på det en lång stund ? å så ? svipps borta!
Så ska jag då försöka igen då att återskapa mitt inlägg ? å de´ä´int´lätt?..(satsar på att skriva i ett word-dokument, brukar ju göra det ? men inte igår, det gåår ju så bra numera på bloggen ? men hoppsan heller)
Så blir jag så trött på vårt dräneringsäventyr. När jag kom hem från ?södern ? så var allt som vanligt hemma ? sambon hade visserligen jobbat och jobbat, grejat med plintar till brobygget, men ? jag ville ju att det skulle vara igengrävt när jag återvände ? så lite besviken var jag allt?.
I alla fall så gick det otroligt bra med mitt stökande med pappans saker. Jag blev klar redan klockan 12 på onsdagen, sen blev det besök hos fadern, lunch, en tur på byn, deckarläsande ute i solen, slappande helt enkelt ?.. underbart
.Sen att det kändes i hjärteroten att lämna barndomshemmet, gården, stället där jag växt upp och där jag fick känna trygghet och kärlek, det är ju en annan historia. Just känslan att aldrig mera kunna komma uppför backen till gården, att på ett självklart sätt kunna gå in i husen ?. Det är konstigt. Men ? det är ju så det är för de flesta ? vi växer upp och måste klippa navelsträngen någon gång. Att jag inte behövt lämna barndomens lekplatser förrän vid 53 år är ju bara att gratulera. Sämre med mina barn då kanske ? de är ju också uppväxta där på den gården!
Sen lämnade jag ?resten? till fd maken, att köra på bort skrotet, härbärgera pappa-lådorna, ta-till-Boden-lådorna, köra-till-museét-lådorna och den odefinierbara-högen som man bara inte kan skiljas ifrån. Han har börjat omdisponera i sitt garage hörde jag?.. :-o
Efter uträttat värv så tyckte jag att jag var värd en dag på stan. Så torsdagen tillbringade jag på stadens gator och affärer, tittade efter bekanta, fikade födelsedagslunch med dottern. Hade det helt underbart helt enkelt?. Sen skjutsade bonus dottern mig till flyget och så flög jag hem?.
Tänk att det ska vara så skönt att komma hem, nästan så man vill känna på sakerna, å ändå så hade jag varit borta bara måndag-torsdag?.
Men ? diket var kvar?? men solen sken.På Frösön var det strålande vackert när vi startade, i Umeå var det dimma när vi mellanlandade, i Luleå var det dimma när vi landade ? i Boden var det strålande sol.
Så ska jag då försöka igen då att återskapa mitt inlägg ? å de´ä´int´lätt?..(satsar på att skriva i ett word-dokument, brukar ju göra det ? men inte igår, det gåår ju så bra numera på bloggen ? men hoppsan heller)
Så blir jag så trött på vårt dräneringsäventyr. När jag kom hem från ?södern ? så var allt som vanligt hemma ? sambon hade visserligen jobbat och jobbat, grejat med plintar till brobygget, men ? jag ville ju att det skulle vara igengrävt när jag återvände ? så lite besviken var jag allt?.
I alla fall så gick det otroligt bra med mitt stökande med pappans saker. Jag blev klar redan klockan 12 på onsdagen, sen blev det besök hos fadern, lunch, en tur på byn, deckarläsande ute i solen, slappande helt enkelt ?.. underbart
.Sen att det kändes i hjärteroten att lämna barndomshemmet, gården, stället där jag växt upp och där jag fick känna trygghet och kärlek, det är ju en annan historia. Just känslan att aldrig mera kunna komma uppför backen till gården, att på ett självklart sätt kunna gå in i husen ?. Det är konstigt. Men ? det är ju så det är för de flesta ? vi växer upp och måste klippa navelsträngen någon gång. Att jag inte behövt lämna barndomens lekplatser förrän vid 53 år är ju bara att gratulera. Sämre med mina barn då kanske ? de är ju också uppväxta där på den gården!
Sen lämnade jag ?resten? till fd maken, att köra på bort skrotet, härbärgera pappa-lådorna, ta-till-Boden-lådorna, köra-till-museét-lådorna och den odefinierbara-högen som man bara inte kan skiljas ifrån. Han har börjat omdisponera i sitt garage hörde jag?.. :-o
Efter uträttat värv så tyckte jag att jag var värd en dag på stan. Så torsdagen tillbringade jag på stadens gator och affärer, tittade efter bekanta, fikade födelsedagslunch med dottern. Hade det helt underbart helt enkelt?. Sen skjutsade bonus dottern mig till flyget och så flög jag hem?.
Tänk att det ska vara så skönt att komma hem, nästan så man vill känna på sakerna, å ändå så hade jag varit borta bara måndag-torsdag?.
Men ? diket var kvar?? men solen sken.På Frösön var det strålande vackert när vi startade, i Umeå var det dimma när vi mellanlandade, i Luleå var det dimma när vi landade ? i Boden var det strålande sol.
På resande fot
Eller så ska man kalla det att jag flyger mot ny/gamla mål ... jag flyger i alla fall "hem" till Jämtland om några timmar. Till några hektiska dagar, jag skall slutsortera och greja med pappans saker. Plocka bort, städa ihop, köra bort, göra det attraktivt för en eventuell köpare som vill köpa rubbet - både saker och städ. I ett hus i två våningar +källare.... pust ---- det är ju tur att jag gjort några skift redan i detta sorterande och ordnande. Det tar en otrolig tid att avveckla ett hem, sortera ut guldkornen som sparats ihop under en hel livstid. Och ta rätt på rätt saker ...?? Hur vet man det ?
Min mamma har varit död i 32 år, och då var jag så ung så det var inte fråga om något arvskifte eller sådant + att min mormors saker ärvdes av mamma just i samma veva. (tjorvigt jag vet, men ... de dog med 13 dagars mellanrum så det fanns inget andrum till något just då). Vad jag ville komma fram till var att: under detta sorterande så kom det fram saker som jag inte sett eller visste fanns kvar sedan 30 år tillbaks. Och minnen - Gud vad minnen det finns i saker ? Karotter. Skålar. Glas. Dukar. Trasiga prydnadssaker. ........
När jag var där förra gången så tackade jag min stjärna att pappa fortfarande är i livet, tänk om man skall sörja också mitt uppi allt.
Nu blev jag mest nostalgisk och mindes min barndom, mindes hur det var när jag kom som adoptivbarn som 1½ åring - för det minns jag mycket väl. Hur mamma slog upp mera mjölk i mitt glas när jag sörplat upp allt med skorpan, att man fick mera när man slaskat upp det sådär - det var något nytt. Så var det aldrig på barnhemmet!
Sånna tankar och minnen kom, å alla mormors saker, å mammas fina handarbeten. Man vill ta med sig allt hem - men - var ska jag ha allt, å till vilken nytta? För det är ju bara saker.... men med fina minnen i.
Så när jag gjort detta klart, då kommer jag att vara fullständigt utpumpad - så då tänkte jag tillbringa en halvdag bara slarvandes på Östersunds gator - gå å fika med dottern och bonusdottern, sitta å titta på folk, gå i "mina" affärer, känna igen folk på stan, känna igen språket, atmosfären, kallblåsten som alltid finns i Östersund!
Sen tar jag flyget tillbaks hem till mitt "nya" hem! Å min gubbe och min katt. ..... och ....... min tomt - UTAN dike!!!!!! För nog måste dom väl ha hunnit maka igen diket till dess va? Dräneringsarbetet är klart, rör-grus-murning-plattor-duk-täcklist - ALLT är på plats, bara fyllningen kvar - HURRRA
Så nu ska jag bara (som Alfons!) greja lite middag som vi ska äta innan sambon skjutsar mig till Kallax.....
Vi hörs
Min mamma har varit död i 32 år, och då var jag så ung så det var inte fråga om något arvskifte eller sådant + att min mormors saker ärvdes av mamma just i samma veva. (tjorvigt jag vet, men ... de dog med 13 dagars mellanrum så det fanns inget andrum till något just då). Vad jag ville komma fram till var att: under detta sorterande så kom det fram saker som jag inte sett eller visste fanns kvar sedan 30 år tillbaks. Och minnen - Gud vad minnen det finns i saker ? Karotter. Skålar. Glas. Dukar. Trasiga prydnadssaker. ........
När jag var där förra gången så tackade jag min stjärna att pappa fortfarande är i livet, tänk om man skall sörja också mitt uppi allt.
Nu blev jag mest nostalgisk och mindes min barndom, mindes hur det var när jag kom som adoptivbarn som 1½ åring - för det minns jag mycket väl. Hur mamma slog upp mera mjölk i mitt glas när jag sörplat upp allt med skorpan, att man fick mera när man slaskat upp det sådär - det var något nytt. Så var det aldrig på barnhemmet!
Sånna tankar och minnen kom, å alla mormors saker, å mammas fina handarbeten. Man vill ta med sig allt hem - men - var ska jag ha allt, å till vilken nytta? För det är ju bara saker.... men med fina minnen i.
Så när jag gjort detta klart, då kommer jag att vara fullständigt utpumpad - så då tänkte jag tillbringa en halvdag bara slarvandes på Östersunds gator - gå å fika med dottern och bonusdottern, sitta å titta på folk, gå i "mina" affärer, känna igen folk på stan, känna igen språket, atmosfären, kallblåsten som alltid finns i Östersund!
Sen tar jag flyget tillbaks hem till mitt "nya" hem! Å min gubbe och min katt. ..... och ....... min tomt - UTAN dike!!!!!! För nog måste dom väl ha hunnit maka igen diket till dess va? Dräneringsarbetet är klart, rör-grus-murning-plattor-duk-täcklist - ALLT är på plats, bara fyllningen kvar - HURRRA
Så nu ska jag bara (som Alfons!) greja lite middag som vi ska äta innan sambon skjutsar mig till Kallax.....
Vi hörs
Födelsedag
Innan jag skriver något annat i min blogg idag vill jag bara förmedla några tunga tankar som är förknippade med denna dag, en dag som för 27 år sedan var en glädjens dag....
Idag skulle min son fyllt 27 år.
Det är en mycket märklig känsla att han inte finns mera.
Om man befinner sig någonstans mitt i sömn och vakenhets-dåset så kan man nästan ibland få för sig att det är en hemsk otäck dröm. Om en stund vaknar jag upp riktigt och allt är precis som vanligt.
Men - så är det inte, det blir inget födelsedagssamtal med sonen per telefon idag, det blir inget glass-kalas när jag kommer "hem" till Jämtland i kväll - det blir ett besök på hans grav.
Men å andra sidan så har jag i alla fall förmånen att kunna besöka graven i år, det kunde jag inte i fjol eftersom jag bor så långt bort.
Man får glädjas för det lilla
Mamman
PS. Å som mamma så tänker jag ju naturligtvis utifrån mig själv - jag bar honom, jag födde honom, jag ammade honom, jag oroade mig dag och natt ....
Men de andra då ? Pappan, storasystrarna ???? Jag borde kanske sända en tanke till dem också en sådan här dag - vi har alla en svår dag......
Idag skulle min son fyllt 27 år.
Det är en mycket märklig känsla att han inte finns mera.
Om man befinner sig någonstans mitt i sömn och vakenhets-dåset så kan man nästan ibland få för sig att det är en hemsk otäck dröm. Om en stund vaknar jag upp riktigt och allt är precis som vanligt.
Men - så är det inte, det blir inget födelsedagssamtal med sonen per telefon idag, det blir inget glass-kalas när jag kommer "hem" till Jämtland i kväll - det blir ett besök på hans grav.
Men å andra sidan så har jag i alla fall förmånen att kunna besöka graven i år, det kunde jag inte i fjol eftersom jag bor så långt bort.
Man får glädjas för det lilla
Mamman
PS. Å som mamma så tänker jag ju naturligtvis utifrån mig själv - jag bar honom, jag födde honom, jag ammade honom, jag oroade mig dag och natt ....
Men de andra då ? Pappan, storasystrarna ???? Jag borde kanske sända en tanke till dem också en sådan här dag - vi har alla en svår dag......
Solen skiner
Idag skiner solen - och jag har börjat räkna antal plattor jag har kvar att såga! Det är tre "sorters" mått som gäller. 20:or - 27:or och halvor !!!! Å nu är det snart snart snart klart, så nu räknar jag plattorna...... det är ganska kul att såga i - ungf som choklad-indränkt ris. Sånnt där godis man gjorde när barna var små.... Fast det ÄR inte choklad, det är tjära! Man blir inge fin om kläderna....
Nu är det lunch - som intages innomhus för en gångs skull ! Det ÄR varmt, å ingen skugga kan man uppbringa....
Nu är det lunch - som intages innomhus för en gångs skull ! Det ÄR varmt, å ingen skugga kan man uppbringa....
Fredag
Ohhh idag är det fredag!
Och - i helgen kan vi kanske få ordning på vårt dike ? Jag är så less på detta dräneringsdike så det går inte sägas nog. Att balansera på "hönsspången" är väl en sak - med fara att ramla ner de tre meterna. Men allt som man drar in, sand/rödjord/lera...... å ändå ska jag ju inte klaga för det har inte regnat just nå...
Sen bara att kunna gå till postlådan vore ju en höjdare, å andra sidan så ska jag ju vara glad att häcken till den ene grannen är borta - hagtornshäck - annars skulle jag behöva gå runt kvarteret för att hämta morgontidningen på lördagsmorron - i morgonrock!
Jag har hört kommentarer från folk i hyreshuset bredvid - om att dom sett mig på grannens tomt i morgonrock tidigt på lördagsmorron........ hihihiii man ska inte tro att man inte syns!
Så nu ser jag fram emot att kunna vara på min egen tomt - sköta om min trädgård, sitta i solen och njuta.
Å framför allt - kissen - kissen som äntligen kan gå ut och in som hon vill. Med dörren på vid gavel så hon kan rädda sig från "stora stygga grannkatten" ....
Jaaa, snart - snart - kanske altanbygget är på gång t.o.m. när jag återvänder från min miniminivistelse i "hemlandet" ....
Och - i helgen kan vi kanske få ordning på vårt dike ? Jag är så less på detta dräneringsdike så det går inte sägas nog. Att balansera på "hönsspången" är väl en sak - med fara att ramla ner de tre meterna. Men allt som man drar in, sand/rödjord/lera...... å ändå ska jag ju inte klaga för det har inte regnat just nå...
Sen bara att kunna gå till postlådan vore ju en höjdare, å andra sidan så ska jag ju vara glad att häcken till den ene grannen är borta - hagtornshäck - annars skulle jag behöva gå runt kvarteret för att hämta morgontidningen på lördagsmorron - i morgonrock!
Jag har hört kommentarer från folk i hyreshuset bredvid - om att dom sett mig på grannens tomt i morgonrock tidigt på lördagsmorron........ hihihiii man ska inte tro att man inte syns!
Så nu ser jag fram emot att kunna vara på min egen tomt - sköta om min trädgård, sitta i solen och njuta.
Å framför allt - kissen - kissen som äntligen kan gå ut och in som hon vill. Med dörren på vid gavel så hon kan rädda sig från "stora stygga grannkatten" ....
Jaaa, snart - snart - kanske altanbygget är på gång t.o.m. när jag återvänder från min miniminivistelse i "hemlandet" ....
Igår var det inge kul i diket
Igår var det pest och pina - i dräneringsdiket.
JAG var sur och grinig - ALLT var mig emot. Nu har vi haft det där förbaskade dräneringsdiket i snart två veckor....
Ingen altan, inget trädgårdland, ingen infart - man måste klättra över staketet till grannens tomt för att ta sig till postlådan, t.o.m för att ta sig ner i diket måste man "låna tomt" av grannen.
Sambon sur å grinig, han har ju börjat jobba efter sina tre veckors semester så nu ska han jobba på dagarna å dränera på kvällarna ......
Å så blåste det så plattor och plast och väv blåste all världens väg, gruset och sanden blåste i ögonen. Vi har ju hamnat i sandens land, en enda stor sandlåda är det - med lera i botten.
Jaha - å så var jag sur för att jag inte hinner göra presenter till mina flickors födelsedag - för hantlangandet i diket tar all kraft!
Å så tyckte jag att sambon var senfärdig - så jag gav mig till att raka ner jord/sand i diket där det redan var färdigt med plattor och duk - lilla klena MammaLena - raka sand - IDIOT, det kan ju bara sluta på ett vis. ONT i ryggen.... Men nu kan man i alla fall gå utefter diket utan att rasera hela altet.... tycker i alla fall jag...
Å så var jag sur för att jag måste åka till "hemmet" i Jämtland och städa och greja med faderns saker, för det vet jag ju hur det blir - ALLA andra jobbar, så jag får göra det själv. FAN FAN fan att jag inte har några syskon som man kan dela jobbet med. Jag vet ju att dottern jobbar, å det måste hon ju få - och min fd man som gör ett "jättejobb" med pappa jobbar åxå så han kan inte deltaga - men ändå - sur-sur-sur ....
Så kommer jag hem med flyget på torsdagkvällen före midsommar - tillvaddå ? En grushög? Ett hus fullt med sand ? Är man så obetänksam som jag varit och öppnar för att vädra när det är 30 grader inomhus - då blåser sandhelvetet IN. Så nu på morgonen så har jag torkat och torkat så man kan gå barfota här på golvet i alla fall...
Hmmm, sen efter midsommar, på måndagsmorron, då kommer dotter nr 2 med barn - åkandes med tåget tidigt på morron. Å då vill mamman ha fint och putsat i sitt lilla hus - för dotter nr 2 har aldrig varit hit tilll mammans nya lilla bo ........... sur-sur-sur ..... å inga presenter blir det sydda, å inga blommor i rabatterna, å inga trädgårdsland, å inget jordgubbstorn ......
MEN....
Idag är jag ganska snäll igen!
Har kopplat vattenslangen och vattnat mina stackars fröuppdragna (hemlösa) plantor. Satt 8 potatisar i en blomrabatt, suttit i solstolen och lapat sol. Förträngt att det inte blir några presenter - presenter kan komma sedan! Mailat med dotter om att vi ska äta lunch ute i staden när jag kommer "hem" ....
Snäll helt enkelt....
Å snart kommer sambon hem, och då ska vi äta Broccolligratäng och sen kasta oss ner i diket !!!
JAG var sur och grinig - ALLT var mig emot. Nu har vi haft det där förbaskade dräneringsdiket i snart två veckor....
Ingen altan, inget trädgårdland, ingen infart - man måste klättra över staketet till grannens tomt för att ta sig till postlådan, t.o.m för att ta sig ner i diket måste man "låna tomt" av grannen.
Sambon sur å grinig, han har ju börjat jobba efter sina tre veckors semester så nu ska han jobba på dagarna å dränera på kvällarna ......
Å så blåste det så plattor och plast och väv blåste all världens väg, gruset och sanden blåste i ögonen. Vi har ju hamnat i sandens land, en enda stor sandlåda är det - med lera i botten.
Jaha - å så var jag sur för att jag inte hinner göra presenter till mina flickors födelsedag - för hantlangandet i diket tar all kraft!
Å så tyckte jag att sambon var senfärdig - så jag gav mig till att raka ner jord/sand i diket där det redan var färdigt med plattor och duk - lilla klena MammaLena - raka sand - IDIOT, det kan ju bara sluta på ett vis. ONT i ryggen.... Men nu kan man i alla fall gå utefter diket utan att rasera hela altet.... tycker i alla fall jag...
Å så var jag sur för att jag måste åka till "hemmet" i Jämtland och städa och greja med faderns saker, för det vet jag ju hur det blir - ALLA andra jobbar, så jag får göra det själv. FAN FAN fan att jag inte har några syskon som man kan dela jobbet med. Jag vet ju att dottern jobbar, å det måste hon ju få - och min fd man som gör ett "jättejobb" med pappa jobbar åxå så han kan inte deltaga - men ändå - sur-sur-sur ....
Så kommer jag hem med flyget på torsdagkvällen före midsommar - tillvaddå ? En grushög? Ett hus fullt med sand ? Är man så obetänksam som jag varit och öppnar för att vädra när det är 30 grader inomhus - då blåser sandhelvetet IN. Så nu på morgonen så har jag torkat och torkat så man kan gå barfota här på golvet i alla fall...
Hmmm, sen efter midsommar, på måndagsmorron, då kommer dotter nr 2 med barn - åkandes med tåget tidigt på morron. Å då vill mamman ha fint och putsat i sitt lilla hus - för dotter nr 2 har aldrig varit hit tilll mammans nya lilla bo ........... sur-sur-sur ..... å inga presenter blir det sydda, å inga blommor i rabatterna, å inga trädgårdsland, å inget jordgubbstorn ......
MEN....
Idag är jag ganska snäll igen!
Har kopplat vattenslangen och vattnat mina stackars fröuppdragna (hemlösa) plantor. Satt 8 potatisar i en blomrabatt, suttit i solstolen och lapat sol. Förträngt att det inte blir några presenter - presenter kan komma sedan! Mailat med dotter om att vi ska äta lunch ute i staden när jag kommer "hem" ....
Snäll helt enkelt....
Å snart kommer sambon hem, och då ska vi äta Broccolligratäng och sen kasta oss ner i diket !!!
Morronpigga individer på jaralöuslägda......
I morse när jag åkte till jobbet - klockan 7 - så var det fullt med folk på "jaralöuslägda" i Sävast!
/Lena
******************************************
lektion i jamska - behövs det?
jaralöus = har ingenting att göra
lägda = åker
eftersom jamska är ett dynamiskt språk så har det framkommit ett jamskt ord för golfbana, naturligtvis !!
/Lena
******************************************
lektion i jamska - behövs det?
jaralöus = har ingenting att göra
lägda = åker
eftersom jamska är ett dynamiskt språk så har det framkommit ett jamskt ord för golfbana, naturligtvis !!
Mathias födelsedag
Samma dag som jag skall åka till Jämtland - skulle sonen fyllt 27 år .
TÄNK OM, det har varit för att gratta sonen jag fått åka "hem" !
Men - jag har stora glädjeämen ändå - Min dotter fyller år den 24:e så då får jag gratta henne på plats liksom. (lite tidigt kanske men nära) Min andra dotter kommer och hälsar på Mamman och då kan vi ha födelsedagkalas för henne, hon fyller den 21:a.
Annars så tycker jag det är det förtvivlat långt till barn och barnbarnet.
Hemma - och hemma ?
Jag har en liten fundering …..
Nu ska jag ju snart ”åka hem” till Jämtland. För mig så är ju det hemma liksom.
Sen när jag varit där X antal dagar – då åker jag helt plötsligt hem ??
Kan nån förklara de för mig ?
Visst är det lustigt......................................................
Nu ska jag ju snart ”åka hem” till Jämtland. För mig så är ju det hemma liksom.
Sen när jag varit där X antal dagar – då åker jag helt plötsligt hem ??
Kan nån förklara de för mig ?
Visst är det lustigt......................................................
Lugn dag .....
Idag har det varit en lugn dag - i dräneringshänseende ..... och för mig ....
Sambon har grejsat lite i sitt dike, knackat lite betongrör, skottat lite lera, putsat lite vägg, sen till sist murat ihop dräneringsavloppet .....
MammaLena har inte bidragit mycket till dräneringsjobbet ....
Men hon har städat en halv husvagn, bäddat i den och dammsugit bort en massa spindelväv och damm.
Invigt högtryckstvätten med att tvätta husvagnsmattan! + att jag har spolat av husvagns-trädgårdsmöblerna med högtryck. Konstigt att sånnt kan bli så skitigt - eller dammigt kanske - men inte kul att släpa ut och in i husvagnen i alla fall.
Sen har jag tvättat lakan - vittvätt, mina barn brukar påstå att det luktar badhus - idag har jag tvättat badhustvätt (läs klorintvätt) för sambon har kommit upp ur sin grop full med tjära som sedan trots idogt duschande och skurande ändå hamnat på lakan och örngott. Det har jag gjort.
Sen var vi en tur på stan - det var nån form av marknad. Lite social måste vi försöka vara...
Gick förbi en nygranne här borta på gatan - de fick tillträde till sitt hus nu den 1:a - ojjoj - de har rivit ut ALLT ! Jag blir nästan trött!! Deras hus är likadant som vårat. Men "gamaktig" som man är så har vi varit där och försäkrat oss om att vi får ta reda på takpannor när de skall kasta sina........ Dessa takpannorna vi har är tydligen tillverkade här i Boden på 40 och 50 talet, så de är lite ovanliga.
Men , men - de är unga å ivriga - så då går det ju (kanske)..... vi som är gamla å förståndiga tittar kanske mer på pengen - är det verkligen värt alla pengarna man kostar på ????? Vi bor ganska behagligt utan att riva ut allt in på stommen .... ändå har vi kostat på ny el och dränering, lite i rätt ordning kan vi tycka som är gamla och trötta ...
Men - igår fick jag ett ryck å började skrapa på fönstren. Innomhus. Nått måste jag ju göra för att tysta samvetet när sambon tillbringar morron-middag-kväll i diket. Eftersom vår ventilation varit ur drift de sista åren (innan vi köpte, vi fixade det på 14 dagar) så har det immat igen inne på fönstren, i bästa fall - annars så har det varit is på rutorna och runnit ner på fönsterramarna. 0 färg kvar. Så nu ska jag måla det, å sen när det blir normalhöjd utanför fönstren skall jag måla fönstren ute. Har införskaffat material för dylikt arbete ...... och fönsterkitt och kittkniv. Kul tycker jag.
-......sambon kommer å frågar ifall vi ska äta kycklingben - å de ska vi......
/Lena
Sambon har grejsat lite i sitt dike, knackat lite betongrör, skottat lite lera, putsat lite vägg, sen till sist murat ihop dräneringsavloppet .....
MammaLena har inte bidragit mycket till dräneringsjobbet ....
Men hon har städat en halv husvagn, bäddat i den och dammsugit bort en massa spindelväv och damm.
Invigt högtryckstvätten med att tvätta husvagnsmattan! + att jag har spolat av husvagns-trädgårdsmöblerna med högtryck. Konstigt att sånnt kan bli så skitigt - eller dammigt kanske - men inte kul att släpa ut och in i husvagnen i alla fall.
Sen har jag tvättat lakan - vittvätt, mina barn brukar påstå att det luktar badhus - idag har jag tvättat badhustvätt (läs klorintvätt) för sambon har kommit upp ur sin grop full med tjära som sedan trots idogt duschande och skurande ändå hamnat på lakan och örngott. Det har jag gjort.
Sen var vi en tur på stan - det var nån form av marknad. Lite social måste vi försöka vara...
Gick förbi en nygranne här borta på gatan - de fick tillträde till sitt hus nu den 1:a - ojjoj - de har rivit ut ALLT ! Jag blir nästan trött!! Deras hus är likadant som vårat. Men "gamaktig" som man är så har vi varit där och försäkrat oss om att vi får ta reda på takpannor när de skall kasta sina........ Dessa takpannorna vi har är tydligen tillverkade här i Boden på 40 och 50 talet, så de är lite ovanliga.
Men , men - de är unga å ivriga - så då går det ju (kanske)..... vi som är gamla å förståndiga tittar kanske mer på pengen - är det verkligen värt alla pengarna man kostar på ????? Vi bor ganska behagligt utan att riva ut allt in på stommen .... ändå har vi kostat på ny el och dränering, lite i rätt ordning kan vi tycka som är gamla och trötta ...
Men - igår fick jag ett ryck å började skrapa på fönstren. Innomhus. Nått måste jag ju göra för att tysta samvetet när sambon tillbringar morron-middag-kväll i diket. Eftersom vår ventilation varit ur drift de sista åren (innan vi köpte, vi fixade det på 14 dagar) så har det immat igen inne på fönstren, i bästa fall - annars så har det varit is på rutorna och runnit ner på fönsterramarna. 0 färg kvar. Så nu ska jag måla det, å sen när det blir normalhöjd utanför fönstren skall jag måla fönstren ute. Har införskaffat material för dylikt arbete ...... och fönsterkitt och kittkniv. Kul tycker jag.
-......sambon kommer å frågar ifall vi ska äta kycklingben - å de ska vi......
/Lena
Bloggfunderingar
Skall försöka blogga lite nu på morgonen…
Men igår kväll var det enklare än tidigare kvällar att komma in och skicka kommentarer i alla fall – så det kanske löser sig för oss ”hemma-bloggare”
OOJJJJ va ja ska reta många nu när jag säger så !
JAG är i alla fall inget proffs - varken på skrivande eller bloggande utan håller på för att det är kul och för att det ger mig ( mig själv framför allt) ett givande och stimulerande utbyte av tankar.
Konstigt egentligen att man kan utbyta tankar när man slänger ut orden i rymden ?
Men ”nån” läser mina kråkfötter och ger mig tankar tillbaks. Visst är det UNDERBART! Jag får ge utlopp för mina tankar och ideer, istället för att ”stackars sambon” skall behöva höra på hela tiden.
Jag har ett behov av att samtala, vara social, som jag inte får utlopp för riktigt i vardagen. Jag har en lång sjukdomstid bakom mig (hurra för att jag är ”frisk”) var helt borta och sjuk i 5 år. Det värsta under den tiden var nog att läkaren inte hade något hopp om att jag skulle bli arbetsför igen. Han bara skakade på huvudet ….. så då ställde jag in siktet på hel sjukpension!
Under den tiden blev jag dessutom arbetslös!
När man träffar nya människor så får man nästan alltid frågan – Vad jobbar du med? Utan arbete räknas man liksom inte. OK att vara sjukskriven, men VART jobbar du?? Arbetslös ! Hmmm …. Då är man ute……
Efter många turer, hårt slit, många tårar, mycket ont, ilska, och tur – för nog måste man säga att det inte bara är den jämtländska tjur-kärring-mentaliteten som gjort att jag kommit tillbaks. Jag fick åxå tillgång till en behandligsmetod för min rygg som ”räddade” mig från steloperation i ryggen, - tillgång – men jag fick dyrt betala själv ur egen börs.
+ att man under resans gång lärt sig vad man kan och inte kan – att man kanske kan (och får) säga det berömda ordet NEJ ibland.
Men nu är jag här, nu har jag jobb på 50%. Nu har jag en identitet. Fast det ”bara” är ett jobb på Samhall så tycker jag själv att det är bra gjort. Som jag brukar uttrycka mig när jag söker jobb ”ute” …….. ”jag är 53 år, normalbegåvad för min ålder, har ryggproblem” … för mitt mål nu är att få ett ”riktigt” jobb ….
Man är då aldrig nöjd heller
NU kom jag långt ifrån det jag började med – att jag inte får den stimulans på jobbet som jag skulle önska! Eftersom jag jobbar förmiddagar och då har varit hemma halva dagen när sambon kommer hem – när han kommer slääpandes hem efter en tungsam slitsam arbetsdag (vid datorn ! ) trött i huvet å jag är nysoven och pigg och full av berättelser om diverse ting (som näppeligen kan intressera honom) DÅ är ni mina kära Blogg-kompisar toppen – ni stackars oskyldiga varelser får ta emot alla mina konstiga funderingar och infall…….
Det var det jag ville förmedla såhär på fredagsförmiddagen! Tjyvbloggandes från jobbet!
/Mamman
ps. sambon framlever sin fredag i dräneringsdiket ! Nu murar han - å de tycker han är jättekul (fast han stånkar och stönar och vill inte tillså att det är så !) han utbildade sig faktiskt till murare för 35 år sedan, nån gång kommer kunskaperna till pass !!!
Men igår kväll var det enklare än tidigare kvällar att komma in och skicka kommentarer i alla fall – så det kanske löser sig för oss ”hemma-bloggare”
OOJJJJ va ja ska reta många nu när jag säger så !
JAG är i alla fall inget proffs - varken på skrivande eller bloggande utan håller på för att det är kul och för att det ger mig ( mig själv framför allt) ett givande och stimulerande utbyte av tankar.
Konstigt egentligen att man kan utbyta tankar när man slänger ut orden i rymden ?
Men ”nån” läser mina kråkfötter och ger mig tankar tillbaks. Visst är det UNDERBART! Jag får ge utlopp för mina tankar och ideer, istället för att ”stackars sambon” skall behöva höra på hela tiden.
Jag har ett behov av att samtala, vara social, som jag inte får utlopp för riktigt i vardagen. Jag har en lång sjukdomstid bakom mig (hurra för att jag är ”frisk”) var helt borta och sjuk i 5 år. Det värsta under den tiden var nog att läkaren inte hade något hopp om att jag skulle bli arbetsför igen. Han bara skakade på huvudet ….. så då ställde jag in siktet på hel sjukpension!
Under den tiden blev jag dessutom arbetslös!
När man träffar nya människor så får man nästan alltid frågan – Vad jobbar du med? Utan arbete räknas man liksom inte. OK att vara sjukskriven, men VART jobbar du?? Arbetslös ! Hmmm …. Då är man ute……
Efter många turer, hårt slit, många tårar, mycket ont, ilska, och tur – för nog måste man säga att det inte bara är den jämtländska tjur-kärring-mentaliteten som gjort att jag kommit tillbaks. Jag fick åxå tillgång till en behandligsmetod för min rygg som ”räddade” mig från steloperation i ryggen, - tillgång – men jag fick dyrt betala själv ur egen börs.
+ att man under resans gång lärt sig vad man kan och inte kan – att man kanske kan (och får) säga det berömda ordet NEJ ibland.
Men nu är jag här, nu har jag jobb på 50%. Nu har jag en identitet. Fast det ”bara” är ett jobb på Samhall så tycker jag själv att det är bra gjort. Som jag brukar uttrycka mig när jag söker jobb ”ute” …….. ”jag är 53 år, normalbegåvad för min ålder, har ryggproblem” … för mitt mål nu är att få ett ”riktigt” jobb ….
Man är då aldrig nöjd heller
NU kom jag långt ifrån det jag började med – att jag inte får den stimulans på jobbet som jag skulle önska! Eftersom jag jobbar förmiddagar och då har varit hemma halva dagen när sambon kommer hem – när han kommer slääpandes hem efter en tungsam slitsam arbetsdag (vid datorn ! ) trött i huvet å jag är nysoven och pigg och full av berättelser om diverse ting (som näppeligen kan intressera honom) DÅ är ni mina kära Blogg-kompisar toppen – ni stackars oskyldiga varelser får ta emot alla mina konstiga funderingar och infall…….
Det var det jag ville förmedla såhär på fredagsförmiddagen! Tjyvbloggandes från jobbet!
/Mamman
ps. sambon framlever sin fredag i dräneringsdiket ! Nu murar han - å de tycker han är jättekul (fast han stånkar och stönar och vill inte tillså att det är så !) han utbildade sig faktiskt till murare för 35 år sedan, nån gång kommer kunskaperna till pass !!!
Känner mig som en svikare idag
Jag sitter inne och bloggar - sambon är ute i dräneringsdiket och sliter ......
Å så regnar det !
Känns inte alls bra må jag säga - jag skulle i alla fall kunna göra något meningsfullt inne då ändå - så samvetet stärks lite !
Men vad kan man göra ?
Städa är ingen ide´ - vi har en sorts rödbrun lerjord överallt å nu när det regnar på eländet så blir det ännu smetigare. Det är till att sopa det in i hörnen sålänge.
Va kan man göra mer? Laga goda måltider till sambon ? Bära ut kaffe??
Det är vissa problem att ta sig ut å ! Utan saker att bära ! Först ska man då balansera ut på den där "höns-spången" - stänga dörren efter sig - gå på den svajande spången upp på en jordhög! Nu är det ju så vist uträknat (fast det var bara turen som gjord det) att gamla järnbron står några meter bort så spången landar nästan där ..... kommer man bara dit - så man kan hur elegant som helst gå nerför trappstegen.
UTE ! Yess.... fallhöjden utanför ytterdörren är bara ca 3 meter !!!!!
Nu regnar det inge mera - nu ska jag gå ut och förmedla lite glada tillrop .....
/MammaLena
PS. Katten har fått "utan-altan-kan-inte-gå-ut" depression - sitter mitt på golvet (när hon nån gång är vaken, hon sover mest!) och klagar ynkligt, med slokand morrhår !!!!
Å så regnar det !
Känns inte alls bra må jag säga - jag skulle i alla fall kunna göra något meningsfullt inne då ändå - så samvetet stärks lite !
Men vad kan man göra ?
Städa är ingen ide´ - vi har en sorts rödbrun lerjord överallt å nu när det regnar på eländet så blir det ännu smetigare. Det är till att sopa det in i hörnen sålänge.
Va kan man göra mer? Laga goda måltider till sambon ? Bära ut kaffe??
Det är vissa problem att ta sig ut å ! Utan saker att bära ! Först ska man då balansera ut på den där "höns-spången" - stänga dörren efter sig - gå på den svajande spången upp på en jordhög! Nu är det ju så vist uträknat (fast det var bara turen som gjord det) att gamla järnbron står några meter bort så spången landar nästan där ..... kommer man bara dit - så man kan hur elegant som helst gå nerför trappstegen.
UTE ! Yess.... fallhöjden utanför ytterdörren är bara ca 3 meter !!!!!
Nu regnar det inge mera - nu ska jag gå ut och förmedla lite glada tillrop .....
/MammaLena
PS. Katten har fått "utan-altan-kan-inte-gå-ut" depression - sitter mitt på golvet (när hon nån gång är vaken, hon sover mest!) och klagar ynkligt, med slokand morrhår !!!!
Hela huset rister
NU, nu - just nu i denna stund - gräver vi upp tomten - eller i alla fall närmast huset. Dräneringsgrävar-pojken har det inte lätt må jag säga. Det är så trångt så han kommer nästan inte in med den lilla grävaren , å sen så är det typ sandlåda här - så det rasar igen hans dike...
Nu kom han i alla fall åt grunden för nu rister hela huset - läbbigt ä´re´
Att ett sånnt smalt dike kan innehålla så mycket massor - när de ska läggas bredvid ????
Ojjj - jordbävning igen!!!!!
Jag tror jag går ut, det här var INTE kul! .....
//Mamman
Nu kom han i alla fall åt grunden för nu rister hela huset - läbbigt ä´re´
Att ett sånnt smalt dike kan innehålla så mycket massor - när de ska läggas bredvid ????
Ojjj - jordbävning igen!!!!!
Jag tror jag går ut, det här var INTE kul! .....
//Mamman