(mamma) - Lena

Säger inget mera.  Bilden får tala för sig själv ....

---

Undrar vad hon gör? Hon som bor här...

Inte mycket, sitter och slötittar vid datorn. Hon skulle behöva rycka upp sig och göra lite skolarbete - inte "skjuta upp till morgondagen" hela tiden.
Men det är så lätt att göra det, i morgon ska jag, men i morgon ska jag umgås med Älskade Äkta inte skolarbeta.

Vi ska fixa några lister, VI ska - hörde ni?
Men JAG SKA i alla fall plantera om mina små tomatbäbissar,
men,
i morgon kanske - varför ska man göra idag det man kan skjuta upp till morgondagen????

---

Man kan bara undra - VAR DET BÄTTRE FÖRR????


"Gamla" golvet.....




..golvläget - söndag morgon! 
OBS parketten, vi hade parkett i "matrummet".  Sammanhängande med vardagsrumsparketten. Vilket visar att det inte var en kammare som jag trodde, utan ett ståndsmässigt matrum. Fint skulle det vara i militärbostäderna på Soldatgatan!
Kökets plankor kan jag lugnt byta bort, men tänk om det varit parkett i hela - va tjusigt!

---

Jag skapar.

Näääää

Men i alla fall, jag skriver/gör en blankett. Jag älskar blanketter så det här uppdraget är verkligen mitt i prick för mig. Uppdrag och uppdrag, det är en del av mitt skolarbete... men av det roligare slaget kan man säga. Utvärderingsformulär för skolan.

Så funderar jag på om? och hur? eller kanske inte alls!...
hur jag ska göra med mitt digra släktforsningsresultat/material? Ska jag publicera det på något vis, göra det tillgängligt för fler än mig, för släkten att gå in och titta på?
Just nu är det ju bara jag som ser det - det är en tanke att tänka, en nöt att knäcka.
Publicerat är ju publicerat, åtkommligt för alla, på gott och ont.
Nu levande personer får man inte publicera heller enligt datalagen, inte utan deras tillåtelse (å dom är mångamånga isåfall som måste kontaktas, å om en säger nej så faller hela kedjan!)  ... så jag funderar som sagt.
Man kan ju kapa allt vid 1900-talets början. Men då tappar man kopplingarna ner till "oss"  - fast å andra sidan?! Vill jag ens "hänga ut" mig själv på nätet??

Men ... ja jag vet som sagt inte hur jag ska göra. Och i vilken form? Hemsida? Blogg?

Nu ska jag i alla fall knåpa lite med min blankett......

.............................

Tjohoooo, i helgen påbörjas rivandet av köksmattan, nya fina köksgolvet är på G. Å jag har inte sagt ett knyst till Älskade Äkta, jag lovar på hedersord - inte ett pip har jag sagt och antytt - utan bara bidat min tid  :)

---

När ska det sluta snöa?? Jag har inga nya kort på eländet, men jag var ute i gårkväll och skottade min genväg över tomten. Nu når det upp till midjan, jag var tvungen att bredda spåret för annars bir man snöig om rumpan när man går..... Kort kommer.

För att tänka på något annat så kommer här några andra kort! Gamla kort att njuta av och längta efter


decemberbild från Östersund mot Knytta



kolbullstekning vid barnbarnets femårskalas i december.



längtan till våren



hopp



skörd

---

När ingen ork finns, när man inte vet vart den smitit iväg, när man inte vet var man ska leta?

Jag trodde jag var förkyld, eller på väg att bli. Men jag har varken blivit bättre eller sämre.

Jag har börjat tappa koncepten. Det oroar mig. Som jag skrev i förra inlägget, teflonminnet är tillbaka. Det oroar mig. Att jag kan se att det är så, det är ett framsteg, men ändå ganska oroande. Något stressar min hjärna, men jag kan inte sätta fingret på vad, jag vet bara att jag vill vara osynlig.

Trött.

---

PS. För att pigga upp mig så har jag sått årets första frön - två sorters paprika och två sorters tomat! Så de´ så!

---

Det är jobbigt att vara påhejare!
Det är jobbigt att hålla sig frisk så man inte ska smitta skidlöpare med baciller!

Nu har mina tre åkare åkt, vi två påhejare har hejat, filmat, fotat. Jag har skjutsat hem alla, dvs kört bilen med alla tillbaka hem till Jämtland.

Sen har Älskade Äkta Maken kört oss två hem till lilla hemmet i Boden!

Nu är jag trött trött trött.... smått förkyld - nu när jag "får" så tar bacillerna ut sin rätt!
Så jag vilar, tussar omkring i hemmet, sitter vid släktforsningsdatorn och släktforkningsböckerna.
Gör upp antavlor och register.

Fuskar med skolan, håller mig hemma och långt från alla måsten.

Min kropp signalerar trötthet, den slår på teflonminnet.
Jag har varit "där förr" så jag vet vad som gäller när kroppen signalerar sådana signaler.

VILA

---

Igår reste vi neråt genom landet, vid starten i hemmet var det -28 grader, under resans gång hade vi i många många mil -30.
Vid framkomsten till Östersund visade termometern på endast - 9!  Då upplever man nästan -9 grader som varmt...

Idag, lite skolarbete på distans för mig, inväntan av energiska barn som arbetar in i det sista inför Moraresan senare idag, maken som besöker sina gamla arbetskamrater i resterna av försvarets forna arbetsplats i Östersund.

Vad som är i görningen?

KORTVASA!
I morgon åker min dotter, äkta maken, äkta makens son de tre milen mellan Oxberg och Mora. I målfållan står jag och bonussonens sambo och hejar och tjoar!

---