Vad gör man...


När ingen ork finns, när man inte vet vart den smitit iväg, när man inte vet var man ska leta?

Jag trodde jag var förkyld, eller på väg att bli. Men jag har varken blivit bättre eller sämre.

Jag har börjat tappa koncepten. Det oroar mig. Som jag skrev i förra inlägget, teflonminnet är tillbaka. Det oroar mig. Att jag kan se att det är så, det är ett framsteg, men ändå ganska oroande. Något stressar min hjärna, men jag kan inte sätta fingret på vad, jag vet bara att jag vill vara osynlig.

Trött.


PS. För att pigga upp mig så har jag sått årets första frön - två sorters paprika och två sorters tomat! Så de´ så!


Kommentarer
Postat av: åsa

Kan det inte vara så, att det är solen som fattas....

Du ska se, att det blir bättre bara det blir lite soligt och ljust, nu har det varit mörkt såååå länge känns det som, men våren kommer...

Ha dé!


Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Skriv gärna din E-postadress: (publiceras inte, bara för mig)

URL: din bloggadress eller hemsida

Kommentar:

Trackback