(mamma) - Lena

Annandag påsk, jag är uppe tidigt - som vanligt. Tänkte sätta mig här vid datorn eftersom det är så många dagar sedan jag fick tillfälle att blogga.

Å då var det meningen att det skulle bli glada roliga tankar..... men .... jag mailade lite med dottern och hon har jobbat natt, hon har varit ensam i natten, hon har tänkt .....

Tänkt på alla som mist livet i trafikolyckor i helgen, å det är inte slut än - alla är inte hemma hos sig än efter påskfirandet!
Just vad det innebär, den lilla notisen i tidningen, vad det betyder för familj, syskon, vänner att helt plötsligt tappa allt. Att man måste börja om sitt liv.

Allt blir ett före och efter.....

Ja, va ska man tro - egentligen ?

Igår kväll så var jag på en storseans här "i min stad". Jag har varit iväg förut på just storseanser men inte varit en av de utvalda. Men något var det pågång - för när jag såg annonsen på morgonen så  visste jag  att - dit måste  jag !

Så har det varit en gång förut - då blev jag praktiskt taget ledd till en medial person. Utan att jag kunde styra det själv. Den gången fick jag kontakt med sonen, eller om det var han som fick kontakt med mig. Då "grälade" han lite med mig för att jag inte kommit  tidigare .........

Men åter till gårdagskvällen..... de här damerna som höll i kontakterna uppåt var inte så vana, har inte hållit på så länge - förmodligen deras första storseans. Så det var säkert jättenervöst för dem - och med tanke på den förväntan alla kommit dit med så förstår jag att dom var nervösa!!!

Men - min "lille pojke" kom i alla fall igenom.  Han var en av de få som kom igenom klockrent, tydligt. Han talade om att han skulle till mig, sin mamma ! Hon, mediet - beskrev honom precis som han var, pigg och glad. Han "sade" saker som bara jag förstod.  "NU är det bra", "det fanns inget att göra". Att han hade det konstigt i huvudet.    - Han ville bara komma och förvissa sig om att jag har det bra, att jag skall "gå ut och gå" när det blir för tungt.  "Håll ut mamma! Det blir bätttre."

Efteråt så kom hon fram till mig och fråga hur länge sedan det var han dog. Hon hade känt att det inte var så länge sedan, hon sa att det kändes en speciell "tyngd" omkring de som just gått över...... och det var då hon sa att han sagt "mamma" men att hon inte tordes säga det sådär rakt ut.  Eftersom det var så nyss......

Vaddå nyss  det är 569 djävla förbannade dagar, nätter ,kvällar  sedan..... 569 dagar sedan han fanns, 569 dagar sedan jag kunde prata och skoja och krama honom........ Det är jättelänge - fruktansvärt länge.
Och nära... 
Han finns ju inom mig som om det var igår jag pratade på mobilen med honom och han var så glad för det gått så bra. Å att han inte kunde prata mer för han hade dåligt med ström i mobilen - som vanligt.         Vi hörsas i morron Mor ...................

Så, man undrar ju vad ska man tro.....

Här skall det komma tankar och funderingar omkring det som hänt min son, Mathias, han krockade med två älgar den 16 augusti 2004. Döden var ögonblicklig.
Jag har haft ideer om att skapa en hemsida som minne, men jag tror detta är det bästa sättet för mig att bearbeta min förlust. Å någon hemsida lär jag ju inte få till eftersom den inte kommit än.... Jag kan ha detta som pip-och-gnäll forum istället och ingen stackare i min närhet behöver må illa av mitt ältande !

Så får det bli