På resande fot
Min mamma har varit död i 32 år, och då var jag så ung så det var inte fråga om något arvskifte eller sådant + att min mormors saker ärvdes av mamma just i samma veva. (tjorvigt jag vet, men ... de dog med 13 dagars mellanrum så det fanns inget andrum till något just då). Vad jag ville komma fram till var att: under detta sorterande så kom det fram saker som jag inte sett eller visste fanns kvar sedan 30 år tillbaks. Och minnen - Gud vad minnen det finns i saker ? Karotter. Skålar. Glas. Dukar. Trasiga prydnadssaker. ........
När jag var där förra gången så tackade jag min stjärna att pappa fortfarande är i livet, tänk om man skall sörja också mitt uppi allt.
Nu blev jag mest nostalgisk och mindes min barndom, mindes hur det var när jag kom som adoptivbarn som 1½ åring - för det minns jag mycket väl. Hur mamma slog upp mera mjölk i mitt glas när jag sörplat upp allt med skorpan, att man fick mera när man slaskat upp det sådär - det var något nytt. Så var det aldrig på barnhemmet!
Sånna tankar och minnen kom, å alla mormors saker, å mammas fina handarbeten. Man vill ta med sig allt hem - men - var ska jag ha allt, å till vilken nytta? För det är ju bara saker.... men med fina minnen i.
Så när jag gjort detta klart, då kommer jag att vara fullständigt utpumpad - så då tänkte jag tillbringa en halvdag bara slarvandes på Östersunds gator - gå å fika med dottern och bonusdottern, sitta å titta på folk, gå i "mina" affärer, känna igen folk på stan, känna igen språket, atmosfären, kallblåsten som alltid finns i Östersund!
Sen tar jag flyget tillbaks hem till mitt "nya" hem! Å min gubbe och min katt. ..... och ....... min tomt - UTAN dike!!!!!! För nog måste dom väl ha hunnit maka igen diket till dess va? Dräneringsarbetet är klart, rör-grus-murning-plattor-duk-täcklist - ALLT är på plats, bara fyllningen kvar - HURRRA
Så nu ska jag bara (som Alfons!) greja lite middag som vi ska äta innan sambon skjutsar mig till Kallax.....
Vi hörs
hem är där man känner sig hemma säger Nalle i det stora blåa huset. Jag har funderat på det. Hemma..
Och var det inte Alfons papap som var "bara" ? Eller? Hoppas att du får en skön tur till Jämtland. det lär väl vara fint i sommarskrud?
och vet du. det är otroligt att gå igenom saker på det sätt ni ska. För mig skulle det ta en evighet. Saker man trott att man glömt, minnen som dyker upp.
Lär bli tufft säkert, hoppas att du får vila efter!
.vackert skrivet...
Hoppas du får fina dagar i Jämtland. Kanske vi stöter på varandra på någon av Östersunds gator, utan att vi vet om det!
Just nu är det riktigt behaglig värme här. Inga västanvindar.
Men snälla du vad du har fått gått igenom. Som förlorade både mormor och mamma med bara några dagars mellanrum. Livet är inte alltid så rättvist.
Så fint du berättar och så sorgligt du har haft det och nu ska du röja och plocka och dona på.
Och så ska du minnas, stanna upp i sorteringen och le och gömma i hjärtat ett varv till.
Men det du berättar om hur mamma fyllde på mera mjölk i glaset när du sörplat upp allt... Det är något som JAG kommer att minnas, så glad jag blir över att du har detta så speciella och vackra minne!
Välkommen hem igen!
Hej där allihop!
Jag måste ju ge ett livstecken ifrån mig - till er alla som kommenterat mina Jämtlandsäventyr - jag tar er i klump!
Jag bor här i "lilla hembyn" hos min fd make, mina barns far, vi är en sådan där "lustig" familj som inte känner agg utan lever ett normalt liv för våra gemensamma barns skull. Fd maken och min nuvarande sambo har ganska trevligt tillsammans när de råkas.... ;.o
Så nu tjyvbloggar jag på hans dator när han är på jobbet!
Det har gått förvånansvärt bra med stökandet - jag är nästan klar (fast det tror man bara, det är som när man tror man flyttat klart !)
Men några rum är klara, jag har en "ta med hem hög" en pappas hög, en barnens hög, en fd måg-hög.... å så var jag ut i blomrabatten och grävde i gårkväll - så nu har jag "ta med till Boden sen när jag inte flyger"-blommor nergrävt här hos x:et i ett diket... Tänk att det är nostalgi även i blommor!
Solen skiner i Jämtland, det är underbart vackert - och Eva - det blåser inget! Fast - det här är ju "söderut" förståss... Storsjöns sydligaste sydligaste del....
Nu ska jag äta frukost, låna en cykel som stod här på tomten, cykla iväg och slutföra uppdraget - plocka lite pappablommor bland de återstående blommorna och besöka honom på det nya stället - attans vad det var jobbigt att cykla "hem" ! Jag kan inte minnas att backen var så brant - och lååång...
Ha´de ...
Lena
Så pigg och fräsch du låter! Härligt att ni samsas så bra, det är verkligen ett plus för alla parter. Och så snabb du varit, helt ensam också vad jag förstår!
Jo men visst... backarna BLIR brantare med åren, det är ännu ingen som forskat i varför det förhåller sig så, men faktum kvarstår! :) :)
Du var mig en energisk rackare.
Tänk om alla splittrade familjer kunde ha det som ni. Jag känner till en familj där exet till en kvinna hjälpte hennes nye sambo att packa hennes ryggsäck när hon skulle följa med scouterna på utflykt. Det tyckte jag var så läckert.
Haha-- när jag var liten sa Pappa ibland--" Lilla Fröken Jasskabara"- det var jag det!
Tittar in hos dig för att önska dig en riktigt skön och trevlig midsommar!