Mig inte förstå....
Konstigt, märkligt, otroligt frustrerande...
Nu går jag ju, som bekant - 5 km varannan dag. Man skulle kunna tro att något av fettdepåerna skulle kunna försvinna!
Jag känner mig smärt och smal, vissa dagar i alla fall...
Tills jag kommer förbi en spegel!
Där i spegeln står en fet pluffsig valkig kärring!! Hon är så kraftigt byggd tjockkärringen så hon skymmer henne - den lilla smidiga - helt och hållet ....
Jamen...då måste du ju ha en så´n där spegel som gör att man ser kraftigare ut...eller..?
Du vet väl att det finns olika sorts speglar, en del får en att se kraftigare ut än man är och en del får en att se smalare ut.
Föreslår att du skaffar dig den sistnämnda...
Förresten, det är nog bara du själv som tycker att det inte gett nå´n effekt det där med att vara ute varannan dag och gå, du har förmodligen blivit piggare och lättare och du ska se, att sommarkläderna kommer att sitta löst.
Ha dé!
Du skriver så roligt ;-)
Och dessa speglar i provhytterna i klädaffärerna som inte alls visar det man vill se i spegeln ;-)
Dessa speglar är alltför avslöjande, eller också är det något fel på speglarna....
Vill själv tro på det sistnämnda ;-)
Och jag brukar inte stanna länge i dessa provhytter, utan flyr och ofta med inget köpt plagg alls ;-)
För i provhytterna såg kläderna inte likadana ut som innan.
Visst är det konstigt :-D
I min hjärna är det också så. Jag tror att jag vet hur jag ser ut men inser att min bild är ca 25 år gammal och att vissa saker har förändrats. Men jag tror att om man är uthållig så kan man komma närmare den där bilden som man har. Och så mår man bättre av att röra på sig även om det inte syns på figuren. Kram
Den bilden som du målar upp så tror jag många anoretiker upplever sin värld.
Men du det tar lite tid att ändra kroppen. Rätt som det är ska du se kommer resultatet det gäller bara att vara lite envis. Jag tror att när du träffar någon som du inte träffat på länge så kommer du att få höra en liten go kommentar om att du ser annorlunda ut.
Jamen du - hon finns därinne. Rätt som det är vågar hon sig fram. Fortsätt kämpa - först blir fettet muskler, vilka som bekant väger myket, sen blir det fast och fint överallt. Önskar jag hade din disciplin - skulle verkligen behöva tappa några kilon inte minst för mina knän som jämrar sig när jag går.
Ja du Lena,trägen vinner.Även om det tar tid att ändra på det synliga,så mår din kropp så mycket bättre och framför allt ditt hjärta.Så fortsätt träna.(Ska själv gå Blodomloppet i början på juni tillsammans med vänner i Reumatikerföreningen så jag går oxå mina varannandags promenader)
Ha en bra dag.
Joo, jag vet att det är bra att röra på sig - MEN... något litet hekto kunde man väl ändå kunna få lämna efter sig i spåret. Eller?