Håglöst sitter jag...
...och hänger vid datorn. Pillar lite här, pillar lite där. Tittar på några kort som jag skulle kunna använda i skolarbetet. Sparar dem i en mapp. Tittar lite mera, litte här och där.
Surfar runt lite, läser bloggar, ids inte ens skriva ett eget inlägg på bloggen. IDS är kanke fel ord, orkar liksom inte vandra hela vägen mellan tanke och handling.
... funderar och funderar... vill helt bara gråta och dra täcket över huvudet. Bara ligga där.
Å ändå, det gäller ju inte mig den här gången, men jag blir så ledsen och nedslagen när jag vet vad de, föräldrarna och lillasyster, måste utstå.
När jag vet att de kommer att få utstå kanske det värsta som kan hända, att hjärtebarnet inte kommer ut på andra sidan sjukhusvistelsen utan hjärnskador.
Först, i första skedet funderar man på livet, måtte livet gå att rädda, sen kommer funderingarna - hur blir det liv man räddas till?
Ingen vet, ingen kan säga något. Inte ens om livet, än.
Idag, kanske, ska läkarna äntligen operera "min gosse".
Nu har det gått 16 dagar - nu är han så pass stabil att de eventuellt törs operera hans krossade bäcken.... kanske.
Tänk att ligga med krossat bäcken i 16 dagar, och att det är bättre än den påfrestning en operation är - då hänger livet på en skör skör tråd.
Tänk om det ändå "bara" hade rört sig om ett krossat bäcken......
ja sänder mina varmaste tankar till dig,föräldrarna , o lillasyster...
ja tänk om det "bara" var ett krossat bäcken...
tänker o ber till Gud att han ska hjälp grabben till ett fullvärdigt liv......
varm kram till alla..
Din kommentar berör mig allra mest. För du om någon vet vad jag skriver om...
Kramar om dig
Jag är inte någon bra stöttepelare för andra just nu... men jag vill att du ska veta att jag tänker på er... varje varje kväll nu.
Ibland, eller ganska ofta, så undrar man vad Gud har för tänk med allting. Undrar varför livet drabbar somliga så hårt, medan somliga inte drabbas alls.
Jag önskar jag visste... jag önskar jag hade ett svar som kunde ge alla de som lider lite tröst i eländet... och jag önskar framför allt att ens barn inte behövde bli drabbade.
Men jag har inte ett endaste svar... kan bara ge dig, och familjen alla mina böner just nu. Och en...
STOR varm kram till dig...
Jag läser era kommentarer, å vad ska man svara??
TACK till er alla som tänker, sänder tankar, sänder böner till pojken och hans familj.
OM OM om det ändå kunde påverka Guds tanke med livets kyllerbyttor, så skulle jag skriva mera, engagera ännu flera i detta sorgliga......