Häromkvällen



Häromkvällen
gjorde jag något som jag inte gjort sedan Mathias dog.

 Jag tänkte fråga honom om en sak ????

Slötittade på TVn en kväll, såg något - och det slog mig att "Mathias vet - jag frågar honom" !?


Förut har det varit självklart i mitt sinne att han är bortom sådant, men i det förvirrade ögonblicket så fanns han och jag skulle fråga.......


Jag har funderat lite på vad det betyder, har jag kommit över sorgen eller har jag förträngt den ???
Eller ? Eller??

Kommentarer
Postat av: Nalle

Tack för din omtanke Lena.

Jag frågar ibland min bortgångna mamma om saker, och får svar. Alltså inte hörbara svar, nej, det är känslor man får att så ska du göra.

Kram

Postat av: Gunnel

Jag tror inte du har förträngt den...kanske du börjar acceptera att han är "borta". Kanske det var ett tecken på att han trots allt är närvarnade.

kram

2007-04-17 @ 17:27:58
URL: http://djurvannen.blogspot.com
Postat av: Madonna

Han är nog närmare än du tror.... Ta ett snack med honom så får du nog svar på något egendomligt sätt.... Kanske på bloggen, vem vet vem som är budbärare. Var bara uppmärksam. Kram

2007-04-18 @ 20:32:43
URL: http://madonnas.blogg.se
Postat av: Anki

Jag vet inte. Men jag kommer på mig med, att jag vill ringa till min mamma ibland. Se´n kommer jag på att hon inte längre lever; hon har varit borta i två år.

2007-04-18 @ 21:48:55
URL: http://ankitankar.blogg.se
Postat av: Nicoline på Fädernegården

Så länge man är ihågkommen så existerar man. Jag brukar komma på mig att jag ska ringa till min mentor och bror och så hejdar jag mig i sista stund då det går upp för mig att han är i himlen. Jag tänker ofta på dig som förlorat din son. Det har jag också gjort men på ett annat sätt.

2007-04-19 @ 12:21:06
URL: http://nicolinefadernegarden.blogg.se
Postat av: Eva

Nej jag tror inte du har förträngt honom, snarare tvärtom. Han finns där, hela tiden.

2007-04-19 @ 19:59:08
URL: http://www.bakomberget.blogspot.com
Postat av: Lena svarar Alla

Jag tror jag har släppt taget lite, fel uttryck - jag har sänkt garden kanske man ska säga.
Jag har på något vis hållit upp - HAN FINNS INTE MERA - framför allt jag tänkt.
Nu är jag ju inte så att jag sörjer varje sekund, men, han har på något vis funnits som DÖD i mitt sinne. Inte som personen.
Sen har jag ju "träffat" honom efteråt, att han håller koll vet jag ju, på mig och andra! Det är skönt.
Fast ibland hittar han på rackartyg, då hör jag nästan hans fniss - han hade ett speciellt sätt att fnissa (han hade gjort det till en grej)
/L

2007-04-20 @ 08:52:24

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Skriv gärna din E-postadress: (publiceras inte, bara för mig)

URL: din bloggadress eller hemsida

Kommentar:

Trackback