Igen - jag har gjort det IGEN...
Eller, ska man inte erkänna sådana saker??
Käre Maken ska ju åka Kortvasa, jag har ju i ett svagt ögonblick bestämt att jag också ska glida omkring på snön...
Förra gången, för övrigt första gången på sissådär 20 år eller så.. (men det kändes som första gången nånsin) så skojade jag ju om att jag skulle falla på slätta backen - vilket jag ju gjorde! Käre (blivande) Maken bärgade mig med stor möda.
Idag hade kylan lagt sig så pass, så idag var det skidåkarväder i Boden. Isigt, skräpigt, halkigt, farligt i spåren. Käre Maken fräste iväg, han har ju lopp att träna för, han kan ju inte "baby-sitta" mig hela tiden...
Vet ni vad jag gör? Vinglar omkull - just det VINGLAR omkull - landar mitt på svanskotan. Å då tittar man sig ju naturligvis omkring! Var det någon som såg? Sen kommer uppstigningen!!! ........
Först kommer en yngre förmåga svischande förbi, tittar lite på gamla damen som ligger där. Konstaterar förmodligen att hon inte brutit nått!
Sen kommer en äldre man - han stannar och språkar! Jag talar om att jag inte kommer upp, att jag inte ens får av mig skidorna!
Så den äldre gentlemannen erbjuder sig att dra upp mig!!! Tjohoo...
Sen åker jag faktiskt fyra kilometer, men - jag tittar noga ner i spåret, ser noga till att inte vingla mera...
Men man ska kanske inte tala om att man inte ens klarar att åka på slätta slätta backen.... eller att man inte tar sig upp heller för den delen! Snacka om kärring!
Hm....var det bröllopsresan måntro?
Ursäkta jag fnissar lite, men det måste ha sett festligt ut. Typiskt att den yngre generationen svissar förbi och den äldre erbjuder hjälp. Ibland tror jag ungdomarna är för blyga för att komma till undsättning. Själv kan jag inte åka skidor, är ju nfödd Stockholmare så det gavs inte många tillfällen att lära sig som barn. Jag skulle nog också vingla omkull på släta marken.
ha,ha - jag gissar att du hade FEL skidor. hm. Det skulle jag skylla på:). Det var länge sedan jag åkte skidor - jag föredrar fjällen och naturen sommartid. Inget går upp mot att t ex vandra en led uppe i Oviksfjällen eller i gränsfjällen i Storlien.
Njuta av vacker utsikt, fjällfågel, dofterna och tystnaden. Jag brukar säga att jag motionerar själen när jag är däruppe.
God fortsättning på året oxå!
PS. PS.
GRATTIS till den högtidliga sammanfogningen!
All lycka.
Jadu Lena...det är inte lätt att vara tung i "gumpen"..(skojade bara)!
Snällt av mannen att hjälpa dig upp, kan förstå att det var problem att komma upp själv.
Tycker att du är jätteduktig som åker skidor.
Ha dé!/Kram
En fallen kvinna?! Nä, men en NYGIFT kärring ser jag när jag läser i kapp mig! Hornsbergskyrkans dopkapell som är så fint, tycker jag som bar fram mitt äldsta gudbarn där. Grattis till "gifteriet" och lycka till med åkeriet -själv förstår jag inte varför det måste finnas nerförsbackar i motionsspåren!
Å, en fallen kvinna! Fast visst är du en kärring:)en nygift sådan såg jag när jag läser i kapp mig. I det dopkapellet bara jag fram mitt äldsta gudbarn, det är fint tycker jag.
klart du är en kärring - jag har lärt mig att det betyder "kära fru"!
*klart du är en kärring - jag har lärt mig att det betyder "kära fru"!
*klart du är en kärring - jag har lärt mig att det betyder "kära fru"!
men vad är det med Blogg.se ikväll- först försvinner kommentaren och när jag skriver om den så publiceras den första och när jag försöker skicka tillägget så kommer den andra upp och sedan tillägget i parti och minut!
... ja, nått skumt är det!