Bloggtorka - fast inte egentligen...
VAD ÄR DET som sker med mig? Okoncentration? Nja, kanske, för jag vill verkligen men det blir liksom inget.
Jag krafsar lite förstrött här hemma också, pillar lite med några blomblad, sopar smulorna av köksbordet - rätt ner på golvet(!), tittar undrande och frågande på mina tyglappar som är skurna + de fyra tygen om ännu inte är skurna, det som ska bli ett sängöverkast. Grejar med korten på datorn, tar in några i Photoshop, men sen - ingenting. Plockar upp några virvlande delar av kissen som rullar runt i hörnen när man går förbi... inte ens städar gör jag!?? VAD sker?
Å samtidigt så är en annan del av mig full av vilja, man skulle nästan kunna tro att jag är två.... Mina två jag är bara inte i harmoni just nu, så enkelt är det kanske.
Kan det vara frustrationen av att inte hinna, trycket på mig hela tiden att sitta vid matteböckerna? Matteböckerna OCH engelskböckerna? Känslan av att inte räcka till, inte hinna, inte kunna? Inte duga? Kanske det är så enkelt, att jag ser bara uppförsbacken och då blir det för tungt alltihop.
SÅ är det nog, om jag satsar på att det är förklaringen det så blir det säkert enklare - säger fru struts!
Känner igen mig i din beskrivning utav dig själv just nu.
Men, tror du inte att det är årstiden som spelar in lite också...man bara väntar på att det ska bli vår och ljusare så att man får lite energi.
Just nu känns det som om man skulle kunna gå i ide ett par månader, man kanske skulle byta med björnarna, de har ju redan vaknat...
Ha dé!
Kanske det här är en dag då du bara ska vara?Vi behöver det ibland tror jag!Bara såsa omkring och göra det som faller en in,om det så är att plocka vissna blomblad.Det är en ny dag imorgon!Njut av dagen och strunta i kraven!Kram Kerstin
Är det uppförsbacke nu...då kommer det snart en nerförsbacke ska du se.
En skillnad mellan hund och katt är att hundar tar gärna det som sopas ner på golvet :O)
Är det inte så att ju mer man har att göra desto mindre blir gjort. Och ska man plugga (i alla fall när jag ska göra det) så gör man en massa andra oviktiga saker istället.
Bästaste goaste LenaHjärta.. TA´t LUGNT TA EN TOY Minns du den reklamen? Jag såg faktiskt ett par filmer under -70 talet tror jag, på biograf, med just den reklamen.
Stressa av bruden hur än det blir så kan du livnära dig som krönikör i Norran eller NSD minns mina ord;)
Kraaam från mig
Nu ska jag i alla fall ta mig i kragen och i alla fall SVARA på kommentarerna. Begriper väl jag också att ingen vill skriva något här när det ser ut som om jag inte ens läser vad ni skriver goa vänner!
Från och med NU ska det bli bot och bättring! så det så...
Hälsar lata slöa mamma-Lena
Nämmen fy, har björnarna vaknat? Dom ska ju ligga sött på andra örat nu. I fredags var det "björnen-vänder-sig-i-idet" dagen.
Men det är nog som du säger, det är kanske avsaknad av ljus...
Nya friska tag, det är väl bara det som gäller....
/L
Säkert, MEN, när man inte har tiden att såsa? När mattetalen hopar sig...
Fast, idag har jag räknat ikapp, idag har jag inget som hänger ute!
/L
Så sant, jag längtar till utförslöpan.. tänk att få susa utför där
så håret flyger!
Hmm, kissen tittar inte ens på smulorna! Jag får vackert ta upp dom själv...
/L
Hmmm, så ÄR det.. man försöker på nått vis slänga undan. Det är trögt i starten, ett våldsamt motstånd - men sen går det ju som bara hejsan, bara man kommer igång!
Idag har jag t.ex. räknat ALLA talen - hela betinget tills i morgon. Gick hur lätt som helst!
/L
Jo jag minns, eller rättare, jag minns att den var men inte HUR det var. Uttrycket är ju ett begrepp idag. Men - Toy finns det kvar?
Jo nu minns jag, eller ser någonstans lååångt inne i huvve... en kvinna med ett blixtrande leende som stoppar ett eller om det t.o.m. var två toy-bitar mellan läpparna... Hennes blixtrande leende och ansikte täckte HELA filmduken... å så flaschade texten förbi i högra delen av filmduken.....Ta´t lugnt - ta en TOY -
Säkert var det före nån av alla de Elvisfilmer man såg på -60talet - på löpande band, varje onsdag och söndag var det bio på vår IOGT-lokal!
Ojj va man minns när man tänker efter!
Nja.. får nog hålla mig till att roa bloggare endast.... :)
/L
Jag känner igen mig!!!
Lite avundsjuk blir jag på snön hos dig. Här i Stockholm har vi int en gnutta. Kom lite vitt för en vecka sedan men det försvann nästan innan det hade hunnit landa.
Nästan alla verkar ha leda och bloggtorka - det MÅSTE vara vintermörkret!
Fast här lyser ju snön upp lite nu då i alla fall...
/L