Första campingnatten
Man kan nästan påstå att vi stod nära vattnet. Vattnet är Ångermanälven.
Lite längre bort låg en hög med länsar som jag antar varit sjunkna och nu på senare år uppdragna ur älven, Nostalgin slog till. Jag hörde min barndoms timmerbåtar som tuffade på Storsjön om vårarna just sen isen gått. Drog timmerbuntarna för vidare transport till Indalsälven och sen ner mot kusten..... Eftersom det är höjder runt Storsjön i min hembygd så blev det ett märkligt eko av båtarnas tuffande - rullade runt mellan höjderna - över vattnet....
Tänk vad en till synes ful hög vid älvens strand kan framkalla minnen man trodde inte fanns kvar!
Det är fascinerande hur både bilder och dofter väcker upp minnen som förvarats längst in i någon hjärnvindling. Nu kom det plötsligt upp bilder från campinsemestrar i min barndom. Familjens Vauxhall, stort tält med massor av pinnar och linor i särskild tygpåse, luftmadrasser att pumpa så man blev trött i benet, spritkök och det lyxigaste av allt i mina barnaögon - potatis på burk. Jag formligen älskade dessa färdigskalade konserverade potatisar. Märkligt att vi hade sådana med oss. Varför inte vanlig potatis? Var det något sätt att ändå ge husmodern en sorts ledighetskänsla - att inte behöva borsta potatis?
Ja minnet är en förunderlig skapelse. När man minst anar det dyker där upp fragment av längesedan upplevda ögonblick. För mig är det ofta dofter eller lukter som sätter igång minneskedjor om sådant jag för länge sedan glömt. Faschinerande hur vi fungerar. /Kersti
Håller med Kersti, lukter är någonting som man minns tycker jag.
Ni har det mysigt du och käre sambon när ni är iväg på era resor.
Har problem att få iväg mail, bara så du vet....Ha dé!
Ja, det ska ju stå Åsa inte bara ett A,förstår inte vaför det ska krångla....
Ju äldre jag blir desto oftare kommer barndomsminnen upp till ytan...samt dofter. Vad kan sånt bero på?
Kan inte låta bli att tänka på myggor när jag ser dina bilder. Här har jag knappt sett en endaste en den här säsongen...hur är det hos er??
Märkligt nog så tycks inte de här barndomsminnena som väcks till liv igen med hjälp av dofter, hörsel och synintryck försvagas med åren. Jag hade förmånen att komma in i mitt barndomshem nu på vår bilhämtarresa. Och det var en nostalgitripp av stora mått. Plötsligt mindes jag sånt som varit borta länge ur medvetandet.
Visst är det konstigt hur det kommer.... jag minns så väl första gången jag åt pulvermos! Det var så märkvärdigt och gott (??) annars var det ju hederlig stampa som gällde. Å dom där potatisarna minns jag också, men jag fick aldrig smaka dom :-(
Skulle vara intressant att veta exakt VAD som händer när vi ser eller doftar på något och börjar minnas. Man riktigt bärs iväg till en annan tid....
Jo vi har det väldigt mysigt, tycker om samma fritids-saker. Campa, fiska, plocka svamp, äta gott och framför allt - vila på maten!
Ja då förstår jag, vafför det är så tyst.... :-)
Myggor, jo men fy attans va myggor jag jagat. Just där var det inte så farligt, blåste lite. Men första svängen vi var iväg så hade vi skogens alla myggor INNE i husvagnen. Satt med elmyggjagaren om natten och det bara blixtrade. På morgonen var det fulla sängen med mygglik! Så nog finns det mygg nå!
Kan det vara så att vi har saktat farten lite och tillåter oss känna och tar oss tid att minnas? Kommer så väl ihåg hur man tyckte dom var mossiga dom där som sa "ja kommer du ihåg hur det var förr i tiden"
...... Nu är man en sånn själv!
