Inte ens...
Läget är inte ens stabilt, inte ens stabilt osäkert...
"Gossen" kämpar på, läkarna kämpar, mamman och pappan kämpar......
kompisarna kämpar - dessa kompisar som törs närma sig döden och olycksoffer, som inte väjer för det onda och svåra, kompisarna som "varit med förr".... de var fem stycken "ler och långhalm"-killar, som kom samman i gymnasiet. Nu återstår tre (friska och hela) - som kämpar för sin skadade kompis ..... vart ska detta sluta?
Det kan verka som om de är ligister, orosandar, olycksfåglar. Men nej, de är helt vanliga snälla unga pojkar, med flickvänner, fasta jobb. Välartade helt enkelt.
Egentligen mer än välartade - verkar som om de nästan är lite för bra för denna världen, eftersom kaos och död tydligen förföljer dem.......
Kommentarer
Postat av: Dubbelörnen
Kan bara föreställa mig bråkdelen av vad föräldrarna går igenom... Har själv inte glömt en endaste minut.
Lider emd dem men vet att man orkar mer än man någonsin kan ana o egentligen så är det så att man inte har något annat val... Man gör det för att man måste!
Kramar till er alla som står honom nära
Postat av: Lena svarar Dubbelörnen
Jag är så tacksam att de orkar släppa in mig i det tunga.
Postat av: malou
Det är så tungt att vänta, tungt att inte veta, tungt attkastas mellan hopp och förvivlan. Och ändå vill man ha hoppet kvar. Livet ger inga garantier, men varför skall ungdomar behöva lära sig det på ett så smärtsamt sätt?
Trackback