"Skyltsöndag"...
Åh, vad jag känner mig gammal när jag skriver det ordet! Som kommen från en annan tid.
DÅ, i en annan tid, då när man åkte spark för att titta i fönstren till de fyra affärerna i vår lilla by. Stå utanför och trycka näsan mot rutan. Önska det omöjliga.
När Konsumaffären plockat ner leksakerna från översta hyllan och ställt fram dem så lockande. Jag kan än känna igen känslan man hade i magen, suget efter att få äga dessa ouppnåeliga leksaker.
Speciellt minns jag symaskinen. En vinröd, batteridriven, av plåt.
Jag sydde redan då, trots att jag inte ens börjat skolan. Sydde för hand förståss. Men - även tyg var hårdvaluta. Så min lycka var total när jag fick klippa sönder min mormors gamla trasiga nattlinne som var rosa med små blommor på. Av detta skapade jag ett förkläde, med bröstlapp och knyten. Runt bröstlappen satte jag spetsen som fanns runt halsringningen på nattlinnet!
Tänk jag kan än i dag se skapelsen inne i mitt huvud, 50 år senare. Dessutom minns jag mycket väl att varenda liten cm av tyget kom till någon form av användning. Jag kan fortfarande minns känslan av rikedom, när jag sorterade bitarna och lade undan dem för kommande behov.
Det var nog där min snålhet när det gäller tyg började, ingen endaste mm får förfaras, behövs det inte nu så kommer det säkert till användning senare!
Så att få ha en symaskin var det absolut finaste en liten sexåring kunde önska sig. Men en omöjlig önskan, när inte ens tyg var möjligt......
Symaskinen ställdes tillbaks på sin plats längst uppe på hyllan efter skyltsöndagen.
Varje gång jag var till affären med mamma och pappa tittade jag på "min" symaskin. Drömde om allt jag skulle skapa, om.....
Så en dag var den borta!
Någon annan skulle få min symaskin.
Att mina föräldrar skulle ha köpt den fanns inte i min tankevärld, utan nu skulle den bli någon annans.
50 år senare, på hedersplats på en hylla i mitt sovrum!
Tänk er känslan när jag öppnade paketet på julaftonen och
DÄR VAR MIN SYMASKIN....
Behöver jag berätta att jag sydde otroligt mycket på den? Trots att det är endast övertråd så gör den någon form av öglor så tyglagren hålls samman. Jag har inte testat om den går, den pryder nog bara sin plats idag.
Och minner om det fantastiska, ofattbara.
Minnet som kommer till mig varje skyltsöndag....
Vilket trevligt minne tycker jag och vad roligt att du har kvar symaskinen.
Hoppas att du får en trevlig första advent.
Ha dé!/Kram
Åhh va härligt med din symaskin.. Vet du jag har nästan en likadan överst på en bokhylla men den är blå.
Jag minns att den höll pappa brorsan och mig sysselsatt en julafton för si så där en 50 år sen. Den var lite svår i början men sen funkade den galant. Jag tror nästan det är likadan vi har bara färgen som är annorlunda.
Ha det gott kära vän kram på dig.
Härligt. Tänk att det var faktiskt inte alls så länge sedan. Jag hade en grön huskvarna som sydde både framåt och bakåt. den var fantastisk. Många meter gick den och många fina saker blev det.
Å vilken lycka det måste ha varit med en egen symaskin! Jag minns att tråden lätt repades upp eftersom det inte fanns någon undertråd. Tänk att du har den kvar efter så många år.