MIN Mamma...
Min mamma. Min mamma Margot, som jag brukar kalla henne.
Jag är ju begåvad med dubbel uppsättning mammor och pappor.
Det blev så påtagligt när mitt personbevis för namnbytet anlände, det som behövdes för att bevisa vad min mamma hette som ogift.
TVÅ mammor och TVÅ pappor fanns där för mig! Har funnits, alla fyra är döda idag.
Nu räckte inte detta intyget för att bevisa min mammas flicknamn, mamma Margot alltså, mamma2. MIN mamma.
Hon har varit avliden så länge så hennes uppgifter finns inte inmatade i databasen.
Landsarkivet nästa. Landsarkivet i Östersund kunde ta fram hennes födelseattest, eller en avskrift. Tänk om jag fått en fotokopia av orginalet ändå. Men i alla fall, uppgifterna fanns att hämta.
+ bonusmaterial. Tycker jag. I de få raderna fanns en hel tragisk historia. En tidstypisk historia kanske, typisk för åren runt 1920 ..... min mamma Margot föddes 1923.
Den historia som kan utläsas mellan dessa få rader är följande:
Mormor och min okände morfar träffar varandra på sommaren eller hösten 1922, mormor blir gravid! I mormors förlovningsring har jag sett att de bytte ringar i juletid det året. Med andra ord - när hon upptäckte graviditeten. Den 3 mars 1923 vigdes de i prästgården. Sen vet jag inte när men jag vet att morfar reste till Amerika innan mamma föddes.
Mamma är född i juni..... hon föddes i den äkta sängen, det var väldigt viktigt på den tiden, men den äkta maken/fadern var långt borta .
Den "äkta sängen" stod i ett rum, uppe på övervåningen i svärföräldrarnas hus. Mormor hade med andra ord inte ens ett eget hem att föda sitt barn i. Hon födde sitt kärleksbarn med hjälp av sin stränga barska svärmor, sin unga hemmaboende svägerska. Långt långt hemifrån, med den tidens mått mätt - ingen egen familj till stöd och hjälp. Visserligen hade hon två systrar "i samma landskap" men ack så långt borta ändå.
Där föddes min mamma, i den äkta sängen, men i en sådan fruktansvärd ensamhet, utsatthet....
Här börjar berättelsen om en liten flicka som föddes 1923, av en gift kvinna, men ändå så ensam i världen....
Allt var inte bättre förr. En del saker kanske men långt ifrån allt. Kom han någonsin tillbaka din morfar?
Nej, han återvände aldrig... så sorglig historia...
Måste få fråga... har du fått dessa uppgifter via landsarkivets barnmorskedagböcker? En kopia på hennes födelse ur barnmorskedagbok måste du ju kunna få... det har ju gått mer än 70 år.. så någon sekretess finns ju inte. Du skriver att det var svärmodern och svägerskan som förlöste... men att ingen barnmorska tillkallades låter lite märkligt. Men de måste ju iallafall ha tillkallat provinsialläkaren senare...?
(I mitt tidigare arbete så arbetade vi mycket med just dessa typer av handlingar... inkomna gamla, ibland mycket gamla, barnmorskedagböcker och provinsialläkarhandlingar. Många barnmorskor var ju också stationerade långt ute i obygden... så även provinsialläkarna. Men de var oftast mycket duktiga på att journalföra sina patienter...)
Det är ett så ensamt och tragiskt öde du berättar om... vi kan väl knappast föreställa oss hennes utsatthet där... alldeles ensam med svärföräldrarna. Nog känner man att i jämförelse med det du berättar... att man trots allt har det ganska bra.. också!
Varm kram...
Ps. Förlåt att jag är "sekig" med mycket nu... mail till exempel! Det SKA bli bättre...