Vän eller fiende...
Bara att väja!....
...jag tror jag kallar henne vän. Min mångåriga följeslagare har fått komma upp ur källarskrubben på blixtvisit (hoppas jag) och den här gången fick hon lämna sin parhäst kvar där nere.....
Min morgonpromenad i går slutade med kryckgång, ont i ett knä, så går det när man blir för självsäker och tror sig kunna förflytta berg och naturlagar.
Den märkligaste känslan med att gå med kryckkäpp, bara en kryckkäpp dessutom, är att kunna böja sig dvs inte ha en skadad rygg som hindrar all rörlighet. Tappar jag den så behöver jag inte tillkalla hjälp!
Vad det är för fel?
Ingen aning, kan inte belasta knät. Ingen värk, inget ont förutom när jag står på benet. Förutom lite stickningar och domningar mm, lite nervverk. Det är på min "onda sida" så, thats it ....
Jag blir lite iriterad när kroppen sviker mig såhär, kroppen och jag som var ett så bra träningsteam!
Vi som skulle ut i morgon igen, gå våra 5,1 km och av dessa så är vi nu uppe i hela 7-800 meter i jogg! Mellan "springstenen" och brofästet!
Men om jag håller mig strikt till kryckvännen nu så kanske kanske..... kanske i morgon eller lördag eller söndag.
På lördag eller söndag kan Älskade sambon följa och bära kryckan! Uttipåfallatt det inte går... fiffigt va? *fnissar*
..eller leda cykeln, för cykla kan jag.....
Kommentarer
Trackback