*horn och bockfot*...


OM jag kunde uttrycka mig i "horn och bockfots"-tecken så är det sådana som gäller idag ......

GRANNFEJDEN

????

Nej. Det gåår ju inte, men vore frestande.....

Nu har det hänt igen, å igen och igen. MIN katt har fått däng. Inte hemma på sin egen ägandes altan den här gången. Nejdå, men just utanför, hon hade gått två steg utanför bron.

Grannens katt har inget förstånd. Jag tror han har nått fel i huvet helt enkelt. Förstår inte kattspråk, varken kroppsspråk eller ljud. Läser inte signalerna.  
OM en katt kastar sig på rygg och blottar strupen och magen, då ger det signalen "jag ger mig - bit mig inte mera"  Eller????
Men nej, det fattar inte den här fördrämmade katten, utan han hoppar på och på och på, så tussarna ryker och skriken ekar mellan husen.
Det avbryts inte förrän husse/matte/nån träsko/sopkvast/eller annat tillhygge  kommer farande till undsättning för den stackars gamla kattfröken som gör sitt yttersta för att inte bli riven, biten, skadad.
Hon som gick ut för att ta en lugn lur i solstolen, sin solstol på sin altan!

Igår var det som sagt dags igen, så just nu sover hon förskräckelsens sömn, vilket hon brukar efter en sådan där pärs. Ett dygn tar det att repa sig för en stackars tolvåring. Mot en vig och rask knäppgök på fyra.

Knäppgöken har en "bror", eller i alla fall en kattkompis i samma hushåll. HAN beter sig på normalt kattvis, kommunicerar normalt, brukar komma och sitta nedanför altanen och småjama till Månsan. Mjamjamjaaa säger han och tittar längtansfullt och hon tittar tillbaks, lite avståndstagande men ändå med lite längtan.
Knäppgöken säger aldrig något, han bara anfaller. Till och med skatorna har uppmärksammat knäppgökens avvikande beteende, man kan höra exakt vart han är på skatornas konsert. Kan det vara så att han har för vana att plundra skatbon??

Jag blir så trött.

Dessa kattpojkar brukar jag se efter när grannen är bortrest! Å det går så bra så, man måste lära sig att skilja på situationerna, å hemma hos sig är de ju goa. Snälla och trevliga, keliga mm.
Hemma hos mig med för den delen..... härförleden, när bonusson sov i källaren talade han om att det satt en främmande katt i källaren och tittade på honom! "Skulle bara kolla vem som hälsade på i grannhuset! " - såg han ut att säga. Det var "mjamjamjaa-katten".  När A frågade vem han var skyndade mjamjamjaa-katten sig uppför källartrappan och ut som ett skott. Så kan det gå om man har dörrarna öppna här på vår gata, dessutom så är den här gatstumpens hus likadana så det är ingen konst att hitta, inte ens för en katt!

Vad man gör??

Ja, inte blir det då nå inslag i grannfejden i alla fall. Men i hemlighet önskar jag, å det måste jag säga med skammens rodnad på kinderna, men jag önskar faktiskt att katten skulle försvinna härifrån. Mjamjamjaa-katten och Månsan skulle säkert komma gott överens om de finge en chans.

Slagsmålsskador den här gången?  Har inte hittat något, inga nyrivna öron, söndertasade trampdynor, bara tussig och mörbultad tydligen. Och rädd. Å trött.




Kommentarer
Postat av: Gunnel

Kattslagsmål är vidriga.


Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Skriv gärna din E-postadress: (publiceras inte, bara för mig)

URL: din bloggadress eller hemsida

Kommentar:

Trackback