(mamma) - Lena

Man kan inte ens kalla det HÅL, det jag har i min tand! Den är jämnad med "marken" ......

Nu går det inge längre - jag måste uppsöka en tandläkare. Nu ska jag inte bara skylla på att jag ogillar tandläkare, jag ogillar ännu mera att det är så dyrt, att det blivit en klassfråga hur man ser ut i munnen. Eftersom jag "har lite problem med mitt garnityr" så registrerar jag nästan allas utstyrsel - omedvetet. Speciellt på TV, blir otroligt impad på fina vita, inte amalgamfyllt svarta, tandrader. Och konstaterar att: inga penningproblem råder där....

FÖR, hade jag också pengar så skulle jag naturligtvis inte hanka mig fram som jag gör, väntar tills nått faller bort. Dessutom "känns" det lite lite i en tand, så jag har gått och "bara inväntat" rätt tillfälle ;) 
De brukar liksom aldrig komma, de rätta tillfällena, att ringa tandis! Märkligt?  Det KAN ju gå bra ett tag till, eller så har man inte tid just nu, eller råd,  SEN ska jag ..... 

Men i min ålder och de tekniker som gällde förr så når man en ände.
Hmmm  - han sa det tandläkaren jag var till just innan vi flyttade. Och jag lovade heligt och dyrt att jag skulle söka upp en tandläkare det första jag gjorde efter flytten...  

Så nu ska jag börja mitt  letande efter en snäll, inte så dyr tandläkare här i min nya lilla stad....... ??
Och då snackar vi NU.
Strategin är att cykla dit och tjursitta tills jag får öppna munnen och dom konstaterar att: Sådär kan du ju inte ha det lilla vän,  vi måste hjälpa dig..... !  Verkar det vara rätt taktik?

Jag ska kolla när dom öppnar, äta en flytande frukost, eller eventuellt tugga "på andra sidan", ta tjuren vid hornen och bege mig ut på tandläkartidsjakt! 

NU!

FYY!

*****************************
I eftermiddag ska jag dit å få grejat!

Och - det var en underbart fin solig morgon att vara ute och cykla. Synd bara att det var till hälsocentralen/tandis resan gick!