Varför rör Gud vid vissa ....
Har idag suttit här och funderat.
På livet.
Med anledning av pojken som kämpar
- jag hoppas vid Gud att han kämpar fortfarande -
..så var de hemska fruktansvärda orden uttalade, för jag VET inte.
Jag har inget hört från föräldrarna. Jag kan bara hoppas att det fortfarande finns någon form av hopp.
Vad är meningen egentligen? Varför han, igen?
Förra gången, när det inte var han - utan hans allra allra bästa kompis, min son, som Gud tog tillbaka till sin himmel.
... varför lämnades han kvar på jorden den gången ?, helt utan större kroppsliga skador, men med ett fruktansvärt stort sår i själen? När man såg bilen var det en gåta, men hans timglas hade inte runnit ut ....
OM Gud ville ha båda, varför tog han bara den ene - då?
Vad är det för meningen med det, Gud?
Varför rör Du vid honom nu igen???
Älskade vän... jag har helt missat att du har kommit hem. Å så kommer jag in för att hälsa på dig nu... och läser detta obegripbara och fruktansvärda.
Å jag vet inte vad jag ska skriva... jag började bara gråta åt dina rader... gud, vad livet är bara så tufft.
Å jag önskar verkligen jag kunde trösta på någe sätt...
Jag ska be Gud ikväll att låta honom stanna här ett tag til...
Varmaste varma kram...
Ps. Å än en gång förlåt...
tror inte det är sant...... sänder mina tankar till dig o till grabbens föräldrar.... ja varför sker det som vi människor inte kan förstå, varför Gud kan ta hem ungdommar o våra barn före oss.... tårarna rinner o jag önskar att utgången även denna gång blir lyckligt slut.... kram kram kram
Först av allt, inte behöver väl DU be om ursäkt! Du har ditt mått fullt...
"Förra gången" - hemska ord - var det jag som fick stödet av dem - jag önskar så att jag kunde göra något..... men nej, jag kan bara sitta här och våndas, känna, minnas, EN skillnad är det, som min dotter så klokt påpekade. Vi behövde inte våndas i ovissheten....OM han överlever - till vilket liv då?
Tack för omtanken, men det är inte jag som ska ha den, utan dessa föräldrar som "varit med förr" - stackars stackars.
Om det nu finns en mening i allt detta så hoppas jag att jag ska få reda på det ...
Har vänner vars man hade cancer för 9 år sedan, blev opererad o friskförklarad. Förra sommaren får han en helt annan typ av cancer o i januari, 6 mån senare så är han borta. Barnen o frun säger idag att de är tacksamma för att de fick uppskov då för 9 år sedan. De fick 9 år till o att det säkert fanns en mening i detta.
Jag hoppas innerligt o fr djupet av mitt hjärta att det ska gå vägen för Ms kompis...
Du har rätt o jag har nog också skrivit om det tidigare. Har man varit med om att mista ett barn så vet man att allt kan hända, precis när som helst. Det finns inget skyddsnät...
Kramar om dig ikväll för jag vet hur du känner dig...
NEJ, man tror inte att det är sant. VAD har HAN för idéer om våra gossar? Varför famlar han efter samma igen?? Är de helt enkelt för goda för denna världen?
Måtte det bara gå bra.... dvs livet i behåll, ett värdigt liv.
OM det inte finns nån övergripande mening - om alla smärtor och "för tidigt återlämnande" bara är slump - då är det om möjligt ÄNNU obegripligare och smärtsammare....
Man vill ju gärna tro att ens största offer - att mista sitt barn - ändå har någon mening.
För god för denna världen, eller så...
Nej det finns inga skyddsnät. Allt vi kan göra är att försöka ta hand om varandra och leva väl den tid vi har. Det finns inga ord till tröst vi kan bara försöka finnas där en stund. Räcka ut en hand när mörkret är som tätast. Kram
Så fruktansvärt! Vad är det den pojken måste lära sig på ett sådant våldsamt sätt. Förstår att mycket rörs upp hos dig. Någon mening kan vara svårt att se, men förhoppningsvis kanske insikten kommer i backspegeln. För jag vill ju tro att såna här hemska saker inte bara är en slump.
Denna pojken (jag kallar honom pojke, men han är ju en vuxen man, 26 år) har "fått" låna livet ett tag till, han har snuddat vid döden. De i hans familj har levt, förmodar jag, efter det som om dagen idag är den sista! Men vad hjälper det nu?
Ja, jag undrar vad det är för läxa han ska präntas i? Men vi får väl aldrig veta, vi dödliga på den här sidan.... Man VILL inte tro att livet är slumpartat, utan har en mening. En högre mening.
Vågar inte tänka tanken att någon i min familj? Man är så utelämnad åt livet,både de bra och de dåliga.Ibland undrar man hur mycket man orkar ta?
Hoppas det går bra för denne man,man kan inte annat än be.
Jag skickade snälla "måste du ta hem honom nu.. det finns de som fortfarande behöver honom så mycket... både hans familj... och andra... men är det nu så att du tänkt det iallafall, så Gud, då måste du skicka ner änglahögen med all styrka till dom"... tänket till honom dit upp.
Du och hans familj har varit i mina tankar idag...
Varm kram... alltid!
Man orkar, är man där så orkar man!
Det gör mån - läget är oförändrat. Att ett oförändrat tillstånd kan vara ett bra budskap?