(mamma) - Lena

Idag är jag på humör att skryta! Idag skiter jag högaktningsfullt i Herr J. och hans finger  - idag får han peka hur mycket han vill för idag har jag bildbevis, på det jag ska skryta om alltså!!

I ämnet - Ge av sig själv - för mänskligheten!

Många droppar små...  står det på mina kaffemuggar.  Under står det också     ♥ blodgivare ger med hjärtat

När jag för ett tiotal år sedan bröt upp från ett samboförhållande så stod jag där helt utan porslin. Och pengar.
Då "blodade" jag ihop mitt  nya porslin. Ett dussin av varje del, flata och djupa tallrikar. Assietter och "djupa" assietter. Några mindre skålar, äggkoppar, uppläggningsfat. Ett dussin muggar.


sen behöver man glas..... ett dussin vinglas, 6 kaffeglas, 6 höga tunna, ett dussin på blå fot (varav endast två är kvar???)  4 höga med blå fot, ett champanjeglas med blå fot, två snapsglas, osv osv....
många är "utgångna" av olika anledning, men allt har skaffats på detta vis.

Med hjärtat  ♥

Jag var en trogen blod- och plasmagivare, varannan vecka kunde jag utöka min samling.

+ alla T-shirts, handdukar, väskor, ljuslyktor, böcker - ja jag minns inte allt...

Genom Blodcentralen i Östersund, hurra för dem,  kan man, kunde man bygga upp sitt nya hem och boende....

Sen när jag träffade Älskade sambon, blev bjuden på kaffe första gången i hans kök. Vet ni vad han ställde fram för muggar??   ♥ ♥   Då fick han en extra stjärna i protokollet.

Idag är det inte lika stor rusch på blodcentralerna, plasma framställs till största delen på kemisk väg, så för mig blir det bara blod numera. Och som kvinna blir det bara 3 ggr per år.

Så kommer då Älskade sambon och jag till Boden, gamla garvade tappare, mellan 115 och 120 tappningar vardera, och får inte ge blod. Är inte godkända. Alla Blodcentraler är nämligen separata enheter, har egna register. Så det var till att ställa sig på ruta 1 igen, tester, och bedömning om man var lämplig.
I Östersund fick man ett Blodgivarkort med alla uppgifter om blodgrupp mm, som jag trodde hade ett värde, som jag skulle kunna ta fram om jag befann mig många mil hemifrån och hamnade i något katastrofaktigt  - där  "arm-till-arm"-givning skulle vara av godo. Kunna hoppa in och ge av mitt blod i en krissituation när mycket blod behövs.... Men icke sa Nicke.

Nu funderar man ändå, eventuellt, att skaffa ett centralt register av Sveriges blodgivare, tror bara det skulle gälla svenska givare. 
Så så mycket var det värt, att vara blodgivare är en lokal företeelse. 

Jodå, vi BLEV godkända som givare. Båda två.

---