På väg...
Nu är jag på väg.... Väntan är över, i alla fall den overksamma. Nu har jag startat upp.
"Projekten" om man ska kalla dem så - det samhälliga - och sen mitt personliga.
Igår jag var jag iväg på det första riktiga mötet, träffen. Tidigare har jag haft telefonkontakt men nu var det så dags att träffas på riktigt. Vägas och mätas, stickas och klämmas på, se om man klarar nålsögat! En liten bit på väg är jag allt, jag kom ju så långt som till mötet irl. Klarade de förberedande testerna, svarade "rätt svar" på frågorna, nu återstår att se OM jag blir godkänd. Om jag är frisk nog för att vara med, i testen av de sjuka!! Vi var åtta kallade, en kom inte, en höll inte, en var tveksamheter runt.... SPÄNNANDE.
Återkommer i ämnet. Var så säker.
Det är ju lite hemligt också..."fnissar" eller så är det inte det utan bara jag som känner det så - ingen munkavle är satt på oss.... så??
NR 2.
Ansökan. Papper är anskaffade, blanketter och bilagor beställda. Genomförandet är på G.
För NU har jag bestämt mig, jag har funderat klart.
Nu ska jag bli en annan person, eller så är det bara som jag inbillar mig och tror.
Det blir kanske ingen skillnad, känns inget annorlunda.
Jag kan kanske lika gärna klippa håret, färga det grönt, köpa nya kläder, sätta ring i näsan... Jag VET inte, men personlighetsförändringen är viktig, för mig.
Jag ska ändra mitt efternamn. För mig är namnet viktigt, en del av identiteten, samhörigheten.
NEJ, jag ska inte gifta mig. Det här handlar om min mammas och min pappas namn. Rätten att känna samhörighet med släkter och familjer. Känna samhörighet med den som älskat en, kravlöst, som gett av sitt hjärta men som kanske inte fick så mycket tillbaks. Då, av mig. Men idag när jag förstår, så vill jag vara min mamma nära. Tillhöra henne, hennes släkt, bära hennes flicknamn.
Den melodi ett namn ger, förmedlar, betyder mycket för mig.
Mitt nya efternamn är ett vackert namn.
Den vackra melodi som mitt nya namn åstadkommer vill jag ska föra mig framåt, mot nya, bättre mål.
Vad härligt det låter. Massor av energi. Fortsätt så och ge herr Jante en spark i baken om han försöker ta sig ton. Du är stark, du är viktig, du är någon, du betyder mycket för många. Stor kram!
Jag tycker du gör helt rätt i att byta namn, om det är så att det känns helt rätt för dig så finns det väl ingen tvekan.
För mig är också ett namn viktigt, det har som du skrev med tillhörigheten att göra.
Ha dé!/Kram
Ja det egna efternamnet är viktigt och en del av identiteten. Själv bär jag mitt gamla släktnamn som skapades omkring 1700 av en soldat från Berg. Han i sin tur gifte sig med en Blomensköld - som också är fint. Det namnet skulle jag även vilja bära som mellannamn -just för att halva släkten är Blomensköld.
Jag för min del bytte efternamn, för flera år sedan
till mitt flicknamn.
Nettan
Heja. det låter som om du är full av kraft och energi. Härligt.
Jag är också på god väg att byta till min mammas flicknamn.Lillasyster har redan gjort det för många år sedan.....En ut, en in :o), kan man väl säga då.