Sågad...


Så känns det, itusågad.
Först sågad på mitten, sen tror jag delningen fortsatte en stund till.

JAG trodde att - byta namn var enkelt! 

Hoppsan sa, inte ett ögonblick.

Men nu kan jag lagen om namnbyte i alla fall. Många paragrafer blir det. Många saker som man tycker ser enkla och naturliga ut är inte det i paragrafvärlden.

För att bevisa att mamma hette "det namn jag ville ansöka om" som ogift så beställde jag för 90 kronor ett utdrag ur födelseboken från 1923.

Där kan man läsa: Karin Margareta född  **/6 1923.
Fader: Anders "med det önskade efternamnet"
Moder: Klara Jonsson
Föräldrarna vigda 3/3 1923, Karin M döpt 27/7 1923

I min värld så kan man då förmoda att var föräldrarna gifta och året var 1923 så hade fader, moder och dotter samma efternamn... men i paragrafvärlden förmodar man ingenting.

Alla gifta kvinnor skrevs fortfarande med sitt dopefternamn i kyrkböckerna, jag har ju gubevars läst ganska många senaste veckorna.... så jag tyckte det var solklart att mamma burit sin pappas namn. Nähää, inte alls.

Men alltså, det var inte det som var problemet.

När jag tänker rätt på saken så fattar jag fortfarande inte vad som är haken...

MEN
ALLTSÅ
OM jag byter ut mitt efternamn, så raderas allt bakåt ??? Det finns inte kvar något  "född-namn" .
Så då kan jag inte ansöka om "föddnamnet" som mellannamn sedan....
Jag kan inte ansöka om moderns flicknamn, som mellannamn, eftersom mamman inte bar det namnet när hon var min mamma, utan då var gift och bar makens namn.....

-snurr-

Eller också, möjligheten att först ansöka om efternamn hos PRV om "mammas namn" och sen ansöka hos Skatteverket om pappans namn (mitt nuvarande) som mellannamn - nehej, det finns inte kvar för historiken är raderad...
 bytt är bytt och kommer aldrig tillbaks. (Det som händer vid adoptioner, det som hände med mitt Johansson-namn när jag blev adopterad)

Snacka om snurr....

Sågning nr 2.
Hela veckans eller åtminstonde en halv  veckas intensiva arbete vid datorn sågades jäms med fotknölarna....... Jag tycker fortfarande att mitt arbete är ett uttryck för MIN kreativitet, men det tyckte inte läraren utan han hade andra idéer..
Då är frågan, ska jag göra honom till lags och göra ett arbete som han gillar, för betyget, eller ska jag stå på mig ???

Mycket att fundera på nu....



Kommentarer
Postat av: Kersti

Läser och undrar varför det måste vara så svårt vissa saker som man tycker borde vara självklara kanske gjorde rätt som aldrig försökte byta namn.

Och arbetet, det är ju ditt arbete....så gör som du tycker.


Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Skriv gärna din E-postadress: (publiceras inte, bara för mig)

URL: din bloggadress eller hemsida

Kommentar:

Trackback