Mommas berättelse...



Min mormor var piga i en av byns finare gårdar i en liten liten by i Jämtland. Då var det kyrkans indelningar som gällde så nu är vi i Bergs socken, det är där berättelsen utspelar sig.
I byn fanns tre "finare" släkter vid den här tiden, med studerade manspersoner i, det var ju männens status som bestämde "finheten" då. Min mormor hade som tjugoåring rest från sitt trygga barndomshem i Haverö för att ta pigtjänst. Hennes huvudsakliga syssla var att ta personlig hand om kvinnan/frun i huset, som hade danssjuka. Två mil bort hade hon en syster, ytterligare fyra mil bort fanns hennes äldsta syster. Båda dessa var äldre än min mormor, och gifta kvinnor. En piga reste inte ens två mil för att besöka släkten, och släkten hade varken tid eller råd att resa.

Hur det gick till när mormor och morfar blev ett par får vi aldrig veta, bara spekulera. Han tillhörde en av de familjer med status, civilingenjörer i släkten, Uppsalastuderade farbröder. Tänk själv, dessa farbröder gick till Uppsala för att studera, då är studieviljan enorm.

Trots status så är nöden och arbetslösheten stor, kan man förmoda.  "Finheten" och den höga familjestatusen hjälper inte ens dessa. Han, som vi hädanefter kan kalla A,  får en biljett skickad till sig från Amerika. Landet av mjölk och honung. I Idaho har A en farbror som så att säga skickar efter sin brorsson, han skickar pengar till en biljett......

Men - nu har jag kommit av spåret. A:s resa tar vi sedan, jag behöver forska mera dessutom, många frågetecken tornar upp sig. Det som såg enkelt ut visade sig vara ett mysterium.  Å jag som aldrig frågade !!!

Min mormor träffar i alla fall A, tycke uppstod. Redan där har vi krocken, pigan och hemmansägarsonen. Äldste sonen tror jag dessutom att han var.
Mormor blir gravid. A står med en biljett till Amerika.
I graviditetens tredje månad (3½) förlovar de sig. I graviditetens sjunde månad gifter de sig i prästgården. Något annat är inte tänkbart så påtagligt gravid som bruden är.
Inte ens tanken på att skaffa ett eget hem är möjlig, han har ju sin biljett. Sin resa betald. Han måste åka.
Alltså installerar han sin unga gravida hustru "hemma", på gården, i sin moders vård. I ett rum på övre våningen. De får en säng i bröllopspresent, en hemsnickrad utdragssäng. Det är det enda som är mommas ägodel i detta hus.
Så reser morfar A sin väg. Och blir borta.

Det jag nu kommer att berätta är det som momma själv berättade lite av, då, till mig när jag fött mitt första barn. Lite "moder till moder"-snack. Det man berättar därför att mottagaren  "har varit där", fött barn. Det är möjligt att  hon aldrig sagt något tidigare, för mamma Margot födde ju aldrig några barn, den speciella kontakten fick de aldrig uppleva tillsammans.

Min mormor är 25 år i juni 1923. Hon är Fru B......, det är viktigt.
Anders, maken, den blivande fadern har rest till Amerika för att tjäna ihop pengar för att kunna försörja familjen. De ska bygga ett eget hem i grannbyn, det som långt senare kommer att bli kommuncentra.


På lördagskvällen den 2 juni står mormor i sitt fönster på övervåningen i svärmoderns hus och tittar ut över byvägen där några av hennes forna vänninnor, från sin tid som piga, hennes enda vänner, drar förbi på vägen. Fnittrande, glada och glammande, de är på väg till kvällens dans. Momma berättar hur hon avundades dem, hur det sved i hjärtat, att inte få eller kunna bara springa ner för trappan och hinna ikapp dem... Hon öppnar fönstret och ropar, de vinkar till varandra, sen är det glada gänget borta i vägkröken.
Mormor har värkar, hon har haft värkar hela dagen. Det sliter och river. Hon är ensam. Den nio år yngre svägerskan - 16 åriga svägerskan har ingen förståelse. Svärmodern, som fött barn hela sitt gifta liv, yngste sonen är vid tillfället fem år, tycker att hennes svärdotter är en vekling. SÅ farligt är det väl ändå inte.
Ingen att fråga, ingen att ty sig till.
Senare, långt långt senare, fast ändå bara på söndagen, ut ur den röda skräckdimman föds så barnet. Då har barnmorskan kommit, en om möjligt ännu mer barsk och hårdhudad kvinna. Mormor var så slut så hon orkade inte mera, ville inte mera. Men si barnmorskan finner på råd, lägger sig över den stora magen och pressar på. Med den påföljd att allt brister i mormors underliv. Men barnet kommer i alla fall ut!
Läkare - nej.
Stygn - nej.
Det går säkert till sig, det brukar det! Var deras erfarna kommentarer.
Som hon uttryckte det till mig när jag fått mitt barn - "jag tror de har lättare för att föda barn idag"...

Sen kommer då barnsängstiden. Lindandet av barnet. Mormor motsatte sig att barnets armar skulle lindas in i "paketet". Så hon lindades "bara" från fötterna och upp under armarna. Sen fick momma ligga där och skämmas och få höra på allt som ska hända eftersom barnet inte var ordentigt lindat. Misskapt skulle hennes barn bli.
I en vecka, eller 10 dagar ligger hon där, stött stilla i den äkta utdragssängen.  Med sitt gråtande hårdlindade barn utom räckhåll, på andra våningen. Svärmoder och svägerska tycker bara att hon är sjåpig, gnällig och besvärlig.
Hon berättade att hon smög upp en dag och tog några steg på golvet för att nå sitt gråtande barn. Och blev påkommen. Och fick sig till livs alla sjukor och åkommor hon skulle få i underlivet efter det. Sen vågade hon sig inte på något sådant mera.

Där låg hon i smärtan, i saknaden efter barnets far. Ingen anförvant att anförtro sig till. Ensam. Det var nog då bandet skapades mellan mor och dotter. Det var de två - mot världen.
Ändå visste hon inte då vad som komma skulle.....



Kommentarer
Postat av: åsa

Åh...jag väntar med spänning på fortsättningen...

Hoppas, att den kommer snart..

Ha dé!/Kram

Postat av: Nicoline på Fädernegården

Min morfars systers historia är en parallell till din mormors. Mannen emigrerade och flickan blev kvar med barnet och skammen. Men det var då det. Nu har jag blivit kontaktad av en ödmjuk och mycket framstående man. Han är min syssling och barnbarn till den ensamlämnade kvinnan som fick stå med skammen. Jag släktforskar och använder mig av www.genline.se där kan man också hitta amerikaemigranter. Jag har också varit på Emigrantmuséet i Växjö, där kan man hitta mycket intressant om de utvandrade svenskarna. Jag ser med spänning fram mot fortsättningen om din mormors levnadshistoria.

2008-11-07 @ 18:03:07
URL: http://nicolinefadernegarden.blogg.se/
Postat av: Sylvia

Så fantastiskt fint du skriver. Det här är ju början till en bok vet ja. Jag är helt fascinerad över historien så här långt. Hoppas det snart kommer fortsättning.



Våra mor- och farföräldrar hade det kämpigt över lag tror jag. Allt var mycket svårare på den tiden.

Min mormor fick fem levande barn, flera som dog unga och en del missfall. Morfar var smed och jobbade på byggen. Så naturligt vis fick hon dra tyngsta lasset.



2008-11-08 @ 19:23:30
URL: http://pantersylvia.blogg.se/
Postat av: Malou

Min mormor fick 12 barn, min mamma är det näst sista. Morfar var på sjön, mormor gick hemma och skötte hus och barn och en sängliggande svärmor, bar vatten, bar ved, mjölkade kon som gick "i vadera" och uppe i bergen sommartid...Hon vävde trasmattor och stickade (kviltade) täcken, hon kunde allt. Jag förstår inte hur hon orkade, och jag minns henne som gammal och rynkig, i blommig städrock och förklä som inte passade till. Hon var världens snällaste!

2008-11-08 @ 23:07:06
URL: http://www.enjoydiary.net/no/malou
Postat av: Inga M

Ett fantastiskt inlägg! Jag bara läser och slukar. Hoppas på mer.

2008-11-16 @ 12:24:31
URL: http://inga.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Skriv gärna din E-postadress: (publiceras inte, bara för mig)

URL: din bloggadress eller hemsida

Kommentar:

Trackback