Insats för livet...
Nu har jag varit iväg och gjort en insats för livet .....
...för vilken gång i ordningen kan jag tyvärr inte säga -
men minst 30 år är det som jag varit blodgivare!
Känns bra....
BRA!!!
Själv var jag blodgivare när jag jobbade på ASEA. Då fick jag åka ifrån mitt arbete en liten stund för att lämna mitt bidrag. Sen, när vi flyttade till samhället där vi nu bor igen, och jag började jobba som dagmamma då blev det omöjligt. Lite synd är att inte blodgivarbussen finns här hos oss för jag tror att det är många som skulle nappa på att bli givare.
Oj så fint av dig att ge blod.. Tack tack! Undrar hur många som fått hjälp tack vare dig, men säkert är det många många:) Kraaaam.
Tyvärr så får jag inte bli blodgivare, jag äter för mycket mediciner..
Men, maken har varit blodgivare i en herrans massa år så en i familjen gör ju nå´t gott..
Ha dé!
Jag har försökt det. Eftersom jag alltid har så bra blodvärde och min man lämnade tänkte jag att jag också skulle. Men efter att nästan svimmat så sa de att det var
bra av mig att komma men att de inte hade tid att ta hand om avsvimmade blodgivare ville de inte ha mig tillbaka. Trist, men det var i alla fall ett försök.
Det är en gåva att kunna tycker jag, även fast det ser ut som om jag bröstar mig så är det faktiskt det. Jag har under alla år även fått möjlighet att hålla mitt blodvärde i schack! Förr, fick man dessutom en ordentlig genomgång via "stora blodprovet" som togs med jämna mellanrum. Så man hade svart-på-vitt att man var frisk. Nu får man känna efter om man är frisk.... !