Hungriga vargar på Bodens station...
Barn är alltid barn, mammor alltid mammor.
Nu tidigt på morgonen - klockan ringde halv sex - var jag uppe och bredde ett lass med mackor. Packade ryggsäcken och begav mig ut på Bodens superhalkiga gator.
Mot tågstationen.
Efter att marscherat i rask takt (med mina mått mätt alltså) kommer jag fram till stationen. Tåget försenat!!?? Jag är varm, törstig, på hugget. Inga pengar, inget dricka. Bara att sitta ner och vänta de 45 minuter som tåget var försenat.
Så kommer då det efterlängtade tåget. Dotter och hennes fem medresenärer från Jämtland tar tacksamt emot frukostmackorna..... de har 3½ timmes resa kvar innan de är i Kiruna, och en stund till innan de är framme på slutdestinationen - Jukkasjärvi.
Dit de reser, inte som turister egentligen, utan för födelsedagsfirande av ytterligare en i gänget som jobbar där. Tänk så fiffigt att resa upp till Ishotellet - gänget sammanstrålar för fest - och samtidigt får de guidad tur runt isanläggningen ......
"Barnen" var hungriga, mina smörgåsar försvann i ett nafs..... å jag vandrade nöjd hemåt på fortfarande lika isiga gator.
Vad gör man inte för sina barn!
Ha en bra dag.
Precis, å när hon nu kommer ända upp hit, (60 mil)och hon nästan åker förbi mitt hus, så är väl det minsta man kan göra just att gå med frukostmackor till de svultna vargarna på tåget!
Vilken snälla mamma som promenerar på de halkiga gatorna med matsäck för tågresan.
Ja, det är nog sant att barn är alltid barn och mammor är alltid mammor.
Ishotellet måste vara jätte-mysigt att besöka.
Jag har sett bilder på det och blivit imponerad.
Skulle vara roligt att resa dit.
Kram
Vilken rolig grej...att bara träffas, äta lite mackor tillsammans och sen "hej då" igen. Klart att 45 minuter är lång väntan..men du glömde dom säkert när dotra klev av tåget. Det där låter så jättetrevligt!!
Vilken fin service! Det uppskattades säkert. Hoppas du hann få en liten puss också innan tåget for vidare.
Jag måste erkänna att jag inte varit till Ishotellet, på vintern, vi åkte förbi på sommaren och såg planen där det är byggt. OCH de stora fryshusen med isblock som de bevarar över sommaren... vi har ändå 35 mil dit.
Jag fick inga mackor - fick och fick - klart jag fått. Men vargarna var på tåget och jag stod på perongen och tittade på dem.
Jodå - jag fick både kram, puss av dotter. Och många glada tillrop från hennes kompisar som med god aptit slängde sig över mammans mackor!
Ja, det är ju inte så ofta - rättare sagt aldrig som dotterns kompisar varit så här långt norrut, och det är så sällan jag får se och råka dottern numera så man tar ju tillfället i akt - även om det blev tio minuters samvaro - genom ett tågfönster innan de drog vidare mot Kiruna!