Begravning
Jag har funderat, och funderat. Vägt för och emot, lämpligt eller olämpligt - kanske till och med oetiskt.
Kommit fram till att jag gärna vill dela med mig av den underbara kistdekorationen den lokala blomsterhandlaren Kristina skapade av det material vi samlat i "vår egen" skog - pappas skog.
Så efter moget avvägande så kommer här en bild
Efter allt, när allt var färdigt kom min fiolspelare fram till kistan och framförde Erik Östs Fiolen Min.
Som ett sista förbund mellan pappa och mig spelades vår låt. Det fiolstycke som pappa alltid spelat för mig från det jag kom till honom som liten liten flicka.
Jag fick ge honom den - det sista jag kunde ge som TACK ...
Vilken vacker dekoration det blev, det var verkligen ett fint farväl.
Så vackert det blev. Det verkar som hela begravningen blev vacker eftersom den genomsyras av din kärlek och din vilja att tänka efter hur din far skulle velat ha det.
Så fin och så annorlunda dekorationen blev. Du, som kände din pappa bäst, har sett till att det blev en personlig begravning.
Det är skönt att följa sina kära till sista vilan genom en vacker begravningsakt. Jag tror att du gett den precis den inramning som speglar din pappa, precis som det ska vara.
Åh så vackert- *med tårar i ögonen* Inte det minsta oetiskt-vad är oetiskt med att visa sin vördnad o kärlek så- Mycket vackert !
Hon är så underbart duktig "vår" florist. Hon blev hänförd när jag kom med alla pinnarna och kvistarna...
Blev verkligen "mitt i prick"
Min pappa avskydde begravningar, verkligen avskydde, nästa på gränsen till att han blev sjuk. DÄRFÖR skulle hans sista bli en trevlig och lättsam historia hade jag bestämt. En som han skulle tyckt om att gå på ifall han suttit i bänken i stället.
Inget jag gör följer mallar, så denna dekorationen var precis "pappa" på något vis. Det sista man kan ge sin förälder.
Det som kändes extra fint, efteråt, var att min gamla faster (84 år) tyckte att det var så fint och precis passade hennes bror. DET är ett betyg man tar till sitt hjärta.
Tack, ja det är ju för att visa vördnad för pappa - hur lustigt det nu kan verka - men att få visa hur fint det blev, så fint det kan bli om man törs gå utanför mallarna....
Hela akten var pappas, verkligen HAN. Det var fint.
Låter som ett fint avslut som du kan bära med dig framöver.
Jag njuter redan av minnet! Det blev bäst.
Beklagar din sorg, det blev verkligen
fint.
Karin