Morsdag
Å jag vet att det är otacksamt mot mina andra två barn - men - han fattas mig extra mycket en sådan dag.
Som oftast så ringde han - det var ju inte grannes just då heller, men han ringde som sagt alltid ganska tidigt på morsdag och sa ..................... Hej Mor - det är "bror" ................................
Just detta med bror var ett intern skämt, han var ju lillebror så han kallade sig för bror när han skulle skoja till det.
I fjol var morsdag en plåga hela dagen, i år gick det ganska bra, nästa år kanske det är ännu enklare.
Å så ringde ju de andra två och grattade mamman. En från Kreta och den andra just hemkommen från golfbanan ....
Jag känner sån medkänsla med Dig.
Det värsta - vet ni vad det är ???
Att jag i min okunnighet eller oskuld tidigare inte ens TÄNKT på alla mammor som förlorat sina barn .....
det har inte existerat i mitt huvud förr.....
Å det händer varje dag, att barn dör.... dör ifrån sina mammor och pappor.
MammaLena
Jag Tänkte inte ens på att det var Mors dag, förrän på måndagen o då tänkte jag att jag kanske skulle ha grattat min kompis som har två barn o då är hon ju Mor-- ;-) Men nu när jag ser vad Du skrivit, så tänker jag på att jag Borde ha sänt en tanke till min kompis som miste sin Son i höstas- Hm, jag som är så klantigt otänkande ibland-
... inget att skämmas för - man TÄNKER inte så, innan man drabbas. Å sen man drabbats - då blir man på nå vis överseende med att man och andra inte tänker.... man minns så "oförstående dum" man själv var....
(nu har jag tjorvat in mig i orden igen! )
Mamman
Jo det är så vi är vi människor och det är inget fel i det.
Hur ska vi kunna uppleva smärtan, ångesten och sorgen, leva oss in i och förstå om vi inte själva har blivit drabbade.
Men när vi står där... med hjärtat i tusen bitar då...