Mathias blomma
Jag har en blomma i mitt hem sedan precis på dagen 2 år tillbaka.
En Mathiasblomma.
När jag skulle välja blomma att lägga på sonens kista så valde jag en orkide, en vit, då var det två stänglar på denna, en för mig och en för min sambo.
Som den udda person jag är så tog jag hem blomman och har vårdat den ömt sedan dess. I år blommar den för första gången - lagom till begravningsdagen.
Lena.. Du ÄR udda och så sagolikt unik.
Just nu fattas mig orden, så jag sätter mig bara ner här en stund hos dig.
Jag kramar om dig, stilla så stilla..
Och efter tystnaden kommer våra ord.
Tänker på dig ofta så ofta:)
Svarar Solskuggan: Tack för det - det finns så god plats här hos mig....
Vet du att denna blomman tröstar mig så.
OCH - vet du vad sambon sa när stängeln började komma ? Det tog väldigt länge innan det blev något på .... så sambon var övertygad om att det skulle bli en skruvmejsel!!! Mathias var en mekarkille, det var brumm och olja och bensin, förutom när han luktade matos förståss.
/L
Åh, underbart! Den blomman kommer att blomma och stanna hos dig så länge du behöver den, så känns det.
Jag blir så... ja, glad är väl ett konstigt ord i sammanhanget men jo, jag blir glad när jag får höra om människor som gör begravningen på det vis de själva vill, som vågar göra på andra sätt än de konventionella, som tar hem blomman och vårdar den.
Jag var på en ung människas begravning ifjol och då hade mamman och lillasyster rosa kläder på sig eftersom det varit hennes favoritfärg. Djuprosa blommor av olika sorter las på kistan och när vi gick fram och lämnade dem spelades hennes favoritlåtar med Michael Jackson. Det sista krävde en viss strid med kyrkan men tigermammor får sin vilja igenom.
Vilken härlig symbolik. Livet fortsätter och du får se liv i hans blomma. Kram på dig.
Svarar En Liten Tant: Blomman betyder mycket, bara jag ser till att den inte blir ett tvång s.a.s. så jorden går under om blomman går under....
Om man kan säga så - så var Sonens begravning en underbar tillställning, med alla hans kompisar som åkt över halva Sverige för att kunna deltaga. Alla okonventionella saker ungdomarna gjorde och sa ... UNDERBART att få vara en del av deras värld. Eller kanske - vi gjorde en begravning som skulle passade dem, Sonen var ju faktiskt en man - 25 år, hade ett eget liv. Det var inte längre vi föräldrar som hade första tjing på honom.
Bl.a. en pojke kom släntrande uppför kyrkgången, stannade vid kistan, rörd till stumhet - han hade trasiga jeans och kedjor och var inte just klädd för begravning - MEN HAN VAR DÄR. Det rör modershjärtat.
Så var det ett snille som skaffat gästbok som alla besökarna kunde skriva sitt namn eller om de ville, någon hälsning. NU efteråt är det ju jättebra, för jag känner ju inte alla, å minns inte heller, men deras namn finns kvar.
Svarar Svartvitan: Det är en bit av Sonen på något vis, å så vit och skör - som livet.
/L
Hej vännen:) En fin tisdagskväll önskar jag dig och kram får du också.
hej.... fick tårar i ögonen när jag såg din blomma o tänker på dig o blomman.... det är ju ett gott tecken att den blommar nu till begravningsdagen.... jag hoppas du hör av dig med mail till mig... stor varm kram,,, eva
Svarar Ellaedwin: jo jag ser det nästan som ett tecken, å gläds så med den.
Jag ska maila dig, men som du ser så har jag ingen uppkopling hemma just nu!
/L