Demens ??
Såhär är det – jag har så fruktansvärt dåligt minne, och dåligt tålamod (jag som normalt är en tålmodig person) så det har börjat skrämma mig. OCH – vad är det som säger att inte en 53-åring kan ha begynnande demenssjukdom. Jag har i tydligt minne min faster som på sitt 50-års kalas inte visste i vilket skåp hennes finglas skulle stå – i hennes eget hem! Nu är det länge sedan så kunskapen kring demenssjukdomar var inte speciellt stor. Och – min faster delar jag inga gener med, är ju adopterad, men ändå …..
Det var som jag misstänkte – stress…. Å då är det ju inte den stressen vi gamla fick lära oss att det ordet betyder. När ordet stress ”kom” betydde det ju egentligen något annat – i folkmun. Idag har begreppet vidgats och betydelsen blivit mer slentrianmässig, ALLA är ju snart stressade på nå vis. Och kalla det utbränd, det är ju åxå fel, för det är ju inte det jag är heller. Å så kan man undra hur jag – som lever ett så lugnt och stilla liv, pigg och för det mesta glad, jobbar bara 50 %, vilar och sover och äter gott.
HUR kan jag vara stressad?
Men det har ju naturligtvis med min sons död att göra – Mamma-duktig faller dit till slut. Hjärnan orkar inte hålla fast ovidkommande saker längre – det är väl då man kan snacka om teflonminne kanske ??
OCH – ändå – fast man egentligen inte tror på det – så – finns det en liten liten tagg om att –tänk om jag har begynnande demens ………. Det som utlöste det hela – det som gjorde mig medveten om detta rättare sagt, var i våras när jag kom uppi den där älgolyckan. När hela tillvaron liksom kantrade. Efter det så har jag haft fel på ”strömförsörjningen” till hjärnan, det känns ibland som om en fas är borta. Jag ser ut som vanligt, men kan inte tänka. Frustrerande ….
Men nu ska jag få hjälp så bara det gör att jag känner mig bättre.
Bara en liten hälsning med stor tacksamhet för dina kommentarer hos mig. Jag känner stor ödmjukhet inför att du orkat engagera dig i vår olycka.
Svarar En liten tant: Men SNÄLLA - om jag kunde göra något skulle jag göra det. Jag tillhör ju den skaran som törs närma mig de drabbade !
MammaLena.. Jag läser vad du skriver, tar till mig varje ord, känner med dig..
Du har upplevt det svåraste någon mor kan uppleva, du har förlorat ett barn.
Vem vet hur det är, vem kan känna det du känner? Bara de som gått före.
Du har vidare skrivit hos "En liten tant" (ovanstående kommentar)att du grät aldrig... Förrän långt långt senare.
Tror du inte att allt detta kan sammankopplas idag till ditt dåliga minne?
Hjärnan vet vad den sysslar med. Om inte vi har "förståndet" att reagera som vi ska, så signalerar hjärnan på sitt alldeles speciella vis.
Inget fel i det, det blir liksom en ventil.
Jag är såå glad över att du äntligen äntligen kommer att få lite hjälp.
Så mycket uppdämt finns inne i dig och det behöver du få hjälp med att sortera.
Sen vill jag säga att jag trivs så bra här på din blogg.
Flärdfri och vardagsnära, precis det jag trivs med allra allra bäst.
Tack för allt du delar med dig av, jag är stolt och glad över att just du finns på min kontaktlista.
Jättekram till dig MammaLena:))
jag har ingen blogg..... men du kan skriva till mig på min hotmailadress om du vill... kram
Svarar Solskuggan: Jo det är klart att huvudbekymret kommer från obearbetad sorg - det VET jag ju - men ändå så sitter taggen där om ...tänk om ... demens .. förvirring.. Å så tänker jag på min sambo, vill han ha en förvirrad kvinna i sitt hus? Å på tal om sambo ... nått jag ofta tänkt på nu är - men han då, vem tar hand om hans sorg`Det var ju inte han son, men han drabbades ju lika som jag ..... men han är liksom utanför allt. Han är ju dessutom karl så han säger ingenting, men han tänker väldigt mycket. Han har korten på bilen på sitt kontor, han tänker göra ett bildspel. Det finns några stollar på hans jobb som skryter med hur de kör och alla lazervarnare dom har ...det är för dem han vill göra detta, och sig själv kanske. Om han inte funnes skulle jag inte klara mig. Tålmodig man!
I alla fall så ÄR jag flärdfull, och de "stäver" som kommer ut ur mina fingrar - de är såhär okompicerade ..:-))
Tack för att jag får vara hos dig, vill jag bara säga .... du passar mig!
Svarar ellaedwin: Varrör ingen blogg??
nej jag har inte skrivandets förmåga..... jag närmar mig nu 1 årsdagen av min son bortgång... den 5 sept... ska till vänner över helgen o sen till gislaved o äver till "sister of pain".. kram
Ellaedwin, klart du kan skriva - det är ju det du gör ju ....
För mig har detta skrivande varit en gudabenådad ventil ...
Man kan inte älta och älta och älta inför sin familj hela tiden - men bara att få sätta bokstäver på det hela och skicka iväg - och så kanske kanske någon läser - det är läkande för själen.
Jag försökte skicka på en hotmailadress, kom tillbaks - behöver mer vägledning för att hitta dig ... :-) - vi kan kanske ge varandra något ?
ja det är lättare att skriva av sig... ha ju gjort det till mina brevvanner... o på kamrat ... men blogg... nja... vet ej..... [email protected] där finns jag.... vore kul att höra av dig
Jaha, man kan vara glömsk av stress? Det kanske är grunden till min glömska? Jag blir också orolig ibland.
Svarar Ellaedwin: Skall höra av mig, sparar adressen..
Svarar IngaM: Man KAN faktiskt gå till doktorn, om man är orolig. Dom tog mig på stort allvar. Man blir genast lite mindre glömsk bara av att veta att det inte är den fruktade sjukdomen!