På resande fot
Eller så ska man kalla det att jag flyger mot ny/gamla mål ... jag flyger i alla fall "hem" till Jämtland om några timmar. Till några hektiska dagar, jag skall slutsortera och greja med pappans saker. Plocka bort, städa ihop, köra bort, göra det attraktivt för en eventuell köpare som vill köpa rubbet - både saker och städ. I ett hus i två våningar +källare.... pust ---- det är ju tur att jag gjort några skift redan i detta sorterande och ordnande. Det tar en otrolig tid att avveckla ett hem, sortera ut guldkornen som sparats ihop under en hel livstid. Och ta rätt på rätt saker ...?? Hur vet man det ?
Min mamma har varit död i 32 år, och då var jag så ung så det var inte fråga om något arvskifte eller sådant + att min mormors saker ärvdes av mamma just i samma veva. (tjorvigt jag vet, men ... de dog med 13 dagars mellanrum så det fanns inget andrum till något just då). Vad jag ville komma fram till var att: under detta sorterande så kom det fram saker som jag inte sett eller visste fanns kvar sedan 30 år tillbaks. Och minnen - Gud vad minnen det finns i saker ? Karotter. Skålar. Glas. Dukar. Trasiga prydnadssaker. ........
När jag var där förra gången så tackade jag min stjärna att pappa fortfarande är i livet, tänk om man skall sörja också mitt uppi allt.
Nu blev jag mest nostalgisk och mindes min barndom, mindes hur det var när jag kom som adoptivbarn som 1½ åring - för det minns jag mycket väl. Hur mamma slog upp mera mjölk i mitt glas när jag sörplat upp allt med skorpan, att man fick mera när man slaskat upp det sådär - det var något nytt. Så var det aldrig på barnhemmet!
Sånna tankar och minnen kom, å alla mormors saker, å mammas fina handarbeten. Man vill ta med sig allt hem - men - var ska jag ha allt, å till vilken nytta? För det är ju bara saker.... men med fina minnen i.
Så när jag gjort detta klart, då kommer jag att vara fullständigt utpumpad - så då tänkte jag tillbringa en halvdag bara slarvandes på Östersunds gator - gå å fika med dottern och bonusdottern, sitta å titta på folk, gå i "mina" affärer, känna igen folk på stan, känna igen språket, atmosfären, kallblåsten som alltid finns i Östersund!
Sen tar jag flyget tillbaks hem till mitt "nya" hem! Å min gubbe och min katt. ..... och ....... min tomt - UTAN dike!!!!!! För nog måste dom väl ha hunnit maka igen diket till dess va? Dräneringsarbetet är klart, rör-grus-murning-plattor-duk-täcklist - ALLT är på plats, bara fyllningen kvar - HURRRA
Så nu ska jag bara (som Alfons!) greja lite middag som vi ska äta innan sambon skjutsar mig till Kallax.....
Vi hörs
Min mamma har varit död i 32 år, och då var jag så ung så det var inte fråga om något arvskifte eller sådant + att min mormors saker ärvdes av mamma just i samma veva. (tjorvigt jag vet, men ... de dog med 13 dagars mellanrum så det fanns inget andrum till något just då). Vad jag ville komma fram till var att: under detta sorterande så kom det fram saker som jag inte sett eller visste fanns kvar sedan 30 år tillbaks. Och minnen - Gud vad minnen det finns i saker ? Karotter. Skålar. Glas. Dukar. Trasiga prydnadssaker. ........
När jag var där förra gången så tackade jag min stjärna att pappa fortfarande är i livet, tänk om man skall sörja också mitt uppi allt.
Nu blev jag mest nostalgisk och mindes min barndom, mindes hur det var när jag kom som adoptivbarn som 1½ åring - för det minns jag mycket väl. Hur mamma slog upp mera mjölk i mitt glas när jag sörplat upp allt med skorpan, att man fick mera när man slaskat upp det sådär - det var något nytt. Så var det aldrig på barnhemmet!
Sånna tankar och minnen kom, å alla mormors saker, å mammas fina handarbeten. Man vill ta med sig allt hem - men - var ska jag ha allt, å till vilken nytta? För det är ju bara saker.... men med fina minnen i.
Så när jag gjort detta klart, då kommer jag att vara fullständigt utpumpad - så då tänkte jag tillbringa en halvdag bara slarvandes på Östersunds gator - gå å fika med dottern och bonusdottern, sitta å titta på folk, gå i "mina" affärer, känna igen folk på stan, känna igen språket, atmosfären, kallblåsten som alltid finns i Östersund!
Sen tar jag flyget tillbaks hem till mitt "nya" hem! Å min gubbe och min katt. ..... och ....... min tomt - UTAN dike!!!!!! För nog måste dom väl ha hunnit maka igen diket till dess va? Dräneringsarbetet är klart, rör-grus-murning-plattor-duk-täcklist - ALLT är på plats, bara fyllningen kvar - HURRRA
Så nu ska jag bara (som Alfons!) greja lite middag som vi ska äta innan sambon skjutsar mig till Kallax.....
Vi hörs
Pratat med pappa i telefon !
Å så måste jag ju meddela alla bekanta hur det går med den åldrige fadern!
Pratade med han i telefon, det är ju enda sättet att kommunicera eftersom det är 66 mil mellan oss. NU när han har "eget" boende så har han ju sin telefon så nu kan man ringa honom i alla fall.
Jo först så beklagade han sig över att han inte fick någon hjälp alls, han larmar och larmar och larmar - men det kommer ingen ....... ( ca 10 minuter)
Sen hade vi en diskussion om hissåkandet, det är en hiss mellan våningarna, mellan matsalen och hans lägenhet. Jodå, det gick så bra - han blir hämtad av flickorna. Fast hissen är lurig - för tänk om man kommer under den när den andra kommer ???? Han har alltså för sig att det är två hissar!!!
Eftersom man kan kliva på på två våningar så är det ju två! Självklart - förståss.
Ena stunden åkte han hissen själv, andra gången alltid med nån ??? så jag vet inte riktigt. Detta avhandlades säkert i 20 minuter innan jag lyckades styra över på nästa ämne som är ...
fiolspelandet?..
Får du till stämningen på fiolen? Spelar du några låtar?
Nää, fiolen går inte stämma, det finns inte en enda som kan med fioler där, men kanske någon av personalen kan, försökte jag lirka ? hmmm ? pyttsan ? DOM kan väll inte!
Nej han ska ringa en man som skall komma och hjälpa honom! Men? jag tror inte den mannan är i livet längre, men det sa jag inte?..fegis, javisst!
Men si han hade ingen telefonkatalog! Jodå, jag har lagt en där vid telefonen, sa jag. Nej ? ingen telefonkatalog, den har dom tagit! Okej, då har dom tagit den ? slut på den argumentationen! (10 minuter till detta)
Efter ett språkande i ca 40 minuter, så försökte jag då avsluta samtalet med att han skulle fortsätta att klippa sina tånaglar som han höll på med när jag ringde (som han inte fick nån hjälp med alls - av nån - oavsett hur han ringde.)
Jammen DET var inga problem, för bara han ringde på larmet så kom dom och hjälpte honom - dom var såå hjälpsamma och kom direkt !!!! ???? (jaha, så var det med det)
Men Sara, sin personliga kontaktperson, hade han aldrig hört talas om .....
Som slutkläm så fick jag veta att det snöat där hos honom de senaste dagarna! Fast nu höll det på å gå bort !!
Jag antar att det varit 20 grader varmt även i Jämtland den senaste veckan - eller ????
Är det såhär det ska vara numera, när man skall prata med pappan?? Den person som man satte högst i rang och förstånd?
Som man högaktade när man var liten för hans kunnighet, klurighet - pappa vet allt ?????
Sorgligt är det, man jag tror han mår ganska gott i alla fall .............
Pratade med han i telefon, det är ju enda sättet att kommunicera eftersom det är 66 mil mellan oss. NU när han har "eget" boende så har han ju sin telefon så nu kan man ringa honom i alla fall.
Jo först så beklagade han sig över att han inte fick någon hjälp alls, han larmar och larmar och larmar - men det kommer ingen ....... ( ca 10 minuter)
Sen hade vi en diskussion om hissåkandet, det är en hiss mellan våningarna, mellan matsalen och hans lägenhet. Jodå, det gick så bra - han blir hämtad av flickorna. Fast hissen är lurig - för tänk om man kommer under den när den andra kommer ???? Han har alltså för sig att det är två hissar!!!
Eftersom man kan kliva på på två våningar så är det ju två! Självklart - förståss.
Ena stunden åkte han hissen själv, andra gången alltid med nån ??? så jag vet inte riktigt. Detta avhandlades säkert i 20 minuter innan jag lyckades styra över på nästa ämne som är ...
fiolspelandet?..
Får du till stämningen på fiolen? Spelar du några låtar?
Nää, fiolen går inte stämma, det finns inte en enda som kan med fioler där, men kanske någon av personalen kan, försökte jag lirka ? hmmm ? pyttsan ? DOM kan väll inte!
Nej han ska ringa en man som skall komma och hjälpa honom! Men? jag tror inte den mannan är i livet längre, men det sa jag inte?..fegis, javisst!
Men si han hade ingen telefonkatalog! Jodå, jag har lagt en där vid telefonen, sa jag. Nej ? ingen telefonkatalog, den har dom tagit! Okej, då har dom tagit den ? slut på den argumentationen! (10 minuter till detta)
Efter ett språkande i ca 40 minuter, så försökte jag då avsluta samtalet med att han skulle fortsätta att klippa sina tånaglar som han höll på med när jag ringde (som han inte fick nån hjälp med alls - av nån - oavsett hur han ringde.)
Jammen DET var inga problem, för bara han ringde på larmet så kom dom och hjälpte honom - dom var såå hjälpsamma och kom direkt !!!! ???? (jaha, så var det med det)
Men Sara, sin personliga kontaktperson, hade han aldrig hört talas om .....
Som slutkläm så fick jag veta att det snöat där hos honom de senaste dagarna! Fast nu höll det på å gå bort !!
Jag antar att det varit 20 grader varmt även i Jämtland den senaste veckan - eller ????
Är det såhär det ska vara numera, när man skall prata med pappan?? Den person som man satte högst i rang och förstånd?
Som man högaktade när man var liten för hans kunnighet, klurighet - pappa vet allt ?????
Sorgligt är det, man jag tror han mår ganska gott i alla fall .............
Pappa har fått lägenhet !!!!!
YESS YESS yess .... pappa har fått lägenhet! Tänk att något kan vara så skönt och fint. Han skall äntligen få ett värdigt boende igen, han har fått boende på servicehuset Myltblomman!!! Fast, han vet inte om det än .......
Det är märkligt hur det blir i livet, först så är vi små och oskyldiga varelser som tas omhand av våra föräldrar. Skyddas för livets alla otrevligheter, allt silas genom våra föräldras förnuft och omdöme. De tar alla törnar och jämnar vägen framför oss..... (curling-föräldrar heter dom nuförtiden, men har alltid funnits). Sen står vi där på vingliga ben och försöker klara av törnar och törnen, med olika resultat. Sen när vi blivit något sånär vuxna uppgiften som vuxen då kommer perioden i livet när vi börjar skydda våra föräldrar! Tar på oss ansvaret för vad som är bra och dåligt för dem ???? Kan vi det, vet vi vad som är bra för dom ?
Så nu talar jag inte om för pappa (än) att han skall flytta från sin säng på sjukhemmet (där han "bott" i 5 månader), berättar det inte förrän just innan han skall iväg. Han blir så väntlös, nervös, orolig om han vet. Tror jag ! Men samtidigt - är det rätt??
Då är min reflektion är jag ett curlingbarn - eller??
I alla fall så skall det bli underbart att få ordning på hus och hem. Veta att han får den vård och tillsyn som en man på 88 år har rätt att få efter ett långt strävsamt liv! Veta att han inte behöver oroa sig för något - att det alltid finns människor omkring honom som ser hur han mår...
// barnet-mamman-momman
Det är märkligt hur det blir i livet, först så är vi små och oskyldiga varelser som tas omhand av våra föräldrar. Skyddas för livets alla otrevligheter, allt silas genom våra föräldras förnuft och omdöme. De tar alla törnar och jämnar vägen framför oss..... (curling-föräldrar heter dom nuförtiden, men har alltid funnits). Sen står vi där på vingliga ben och försöker klara av törnar och törnen, med olika resultat. Sen när vi blivit något sånär vuxna uppgiften som vuxen då kommer perioden i livet när vi börjar skydda våra föräldrar! Tar på oss ansvaret för vad som är bra och dåligt för dem ???? Kan vi det, vet vi vad som är bra för dom ?
Så nu talar jag inte om för pappa (än) att han skall flytta från sin säng på sjukhemmet (där han "bott" i 5 månader), berättar det inte förrän just innan han skall iväg. Han blir så väntlös, nervös, orolig om han vet. Tror jag ! Men samtidigt - är det rätt??
Då är min reflektion är jag ett curlingbarn - eller??
I alla fall så skall det bli underbart att få ordning på hus och hem. Veta att han får den vård och tillsyn som en man på 88 år har rätt att få efter ett långt strävsamt liv! Veta att han inte behöver oroa sig för något - att det alltid finns människor omkring honom som ser hur han mår...
// barnet-mamman-momman