Som vädret...
Idag känner jag mig som vädret utanför mitt fönster!
Grått grått, regn och rusk. Trött trött....
Det är massor som ska göras ute, men jag orkar bara inte, orkar inte engagera mig, orkar inte uppbåda den minsta lilla gnista....
Orkar inte engagera mig i bloggläsandet, orkar inte ens titta på TV.
TRÖTT - slut....
Min goa varma vän!
Det är väl alldeles helt ok! Dels är ju vädret en riktig glädjeförstörare nu, men sen så kommer det kanske efter nu... orken och styrkan du uppbådade för besöket på sjukhuset. Måste ha tagit all all alla styrka och energi du hade...!!
Sen... att då, efter det besöket, ha ork och styrka kvar för att åka och överraska mig... ja, jag gissar nog att vem som helst förstår att du MÅSTE bara vara helt tömd på energi nu!
Var trött du, min vän... vila, och samla ny energi. Det kommer ljusare dagar... för visst var det väl så vi bestämde?
Du vet, när jag blir 99 år... och sitter på hemmet... å glömt både det ena och det andra... så finns det en sak som kommer att finnas kvar i hjärtat...
Å det var när du stod utanför min dörr... den gåvan ska jag bära så länge jag lever!!
Jag läste om dig i Stefan Einhorns bok "Konsten att vara snäll". Där stod det:
"Ja,vi möter snälla människor då och då. De utstrålar en godhet som det är svårt att missta sig på. Dessa människor med sina ljusa själar existerar. De borde fridlysas, inte bara för att de är ovanliga utan också för att människosläktet behöver dem!"
Så... du borde fridlysas!
Varm varm kram... min underbara vän!
Åh - NU rinner mina tårar...
Att någon kan säga så snälla saker om mig... Du ska veta att dessa ord ska jag gömma, längst längst in - å ta fram och känna på dem, suga på karamellen, lääänge... De smakar så gott, de förtar mycket av de tillmälen jag fått, visserligen kan jag själv tycka att jag fått dem oförskyllt - men man är ju sig själv närmast så jag är kanske lite så ändå - självgod, egensinnig, å några till som är så onda så jag vill inte nämna dem vid namn.
Så du ska veta att dina ord träffar mig rakt i hjärtat. Ska spara dem, bevara dem...
Tusen tusen tack.....
Ja så kan det kännas ibland. Vila i känslan tills det vänder igen. För det gör det ju alltid, förr eller senare.
Jo så är det ibland, å så ska det vara. Allt har sin tid, och om man inte "bryr sig om" de dåliga dagarna så kan man inte glädjas över de GODA....