Herr Jante...
Känner ni han?
Jag tillhör kanske den sista generationen som fått hans lag inpräntat ordentligt, å då snackar vi ordentligt, fast, bergfast i mitt sinne. Hela uppväxten har han följt mig. Han följer mig fortfarande. Ingen speciellt trevlig följeslagare genom livet. Men så är det. Vissa ur min generation har säkert inte påverkats så mycket som jag. Men i mitt barndomshem hade han hedersplatsen - vid köksbordet, i TV soffan, alltid alltid närvarande...
Idag hoppas jag han är förpassad ut ur de flestas hem, ut ur samhället överhuvudtaget. Jag har så innerligt försökt att mota honom i min egen dörr, hoppas jag gett mina barn en jante-fri uppväxt. Jag kan bara hoppas, jag vet inte.
Vad har då Jante med dagen att göra.....
Tröttdagen, fortfarande tröttdag. Trött-gråt-dag nästan. Tom på kraft helt enkelt.
Å så hoppar herr Jante upp och pekar med sitt krokiga finger rakt på mig... "VAD TROR DU ATT DU ÄR EGENTLIGEN? Moder Teresa?? Nä nu får du väll ta å skärpa till dig ändå. "
Å när han gör det så blir jag ännu tröttare, vill bara gråta, då inser jag ju att jag är ingen "god ängel", det spelar ingen som helst roll att jag åker 30 mil till Umeå för att sitta tio minuter vid en sjuksäng. Pojken och hans föräldrarnas liv blir inte ett dugg bättre för att just jag kommer.
VAD TROR jag egentligen. Vad gör det för skillnad? Ingen som helst. Enda skillnaden är att jag blir trött, får extra ont, att det kostar pengar, som jag inte har, att jag drog med mig Älskade sambon, så han fick ta ledigt från jobbet.
Det är tur att Herr Jante finns, att han ser till att hålla mig där jag hör hemma. Att han håller mig på plats, ståplats längst ner, längst bak. Obetydlighetens ståplats.
Ibland, (hmm ganska ofta kanske?) har jag ju en tendens att sväva iväg, tro mer på mitt värde än vad som är nyttigt.
Det är när Jante pekat på mig och jag också ser det han ser som jag inser min obetydlighet . Det är då jag blir såhär gråt-trött. Det är då jag undrar, varför jag måste gå i den här hårda livsskolan, vad det ska vara för mening med den, om det inte är meningen att jag ska hjälpa någon med mina erfarenheter....
Men idag har Herr Jante pekat finger åt mig, och jag hukar mig undan med blossande kinder.... han har ju rätt "inte ska väl jag tro"
jo visst gör du nytta....
du gladde några människor den dagen... det vet jag.... hade du kommit till mig för 3 år o en månad sen o bara varit närvarande hade det hjälpt mig.... så din trötthet o det onda kan du känna glädje av, för jag vet att ditt besök i Umeå gjorde skillnad.... inte så att du kanske räddar grabben, men din medkänsla o ditt besök tröstar.... så var glad o stolt över den dagen...=)
stor kram till dig...
tänker på dig o familjen...
Jadu Lena..
Visst är vi uppvuxna med den förbaskade Jantelagen, "du ska tamejsjutton inte tro, att du är bättre än någon annan"...
Men, så fel...visst sjutton kan man vara bättre än någon annan!
Det du gjorde, när du och sambon åkte till Umeå, tänk bara..du gjorde pojkens anhöriga glada, det är jag övertygad om, även om pojken kanske inte var så medveten så finns det nog inom honom och Elisabeth..vad glad hon blev av ditt besök!
Den där Jantelagen...önskar så att den kommer att begravas med våra barns generation..
Ha dé!/Kram
Jo, nog känner jag till herr Jante, speciellt från förr.
Hur många människor som blivit kuvade och förlorat självförtroende på grund av honom.
Speciellt barn, som ifråntagits glädjen över att vara duktiga på vissa saker.
Åtminstone det hände förr.
Håller med om att det är verkligen ingen trevlig följeslagare
och hoppas att idag han är förpassad ur alla hem och ur samhället.
Och det är trist när han då och då poppar upp och kommer på besök.
Kram
Jag förstår din känsla,den har jag oxå burit med mig allför länge.Men de sista åren har det släppt.
Att glädja någon annan,gör att även vi mår bra.
Att få ett leende av någon,att någon bryr sig,kan man må bra av länge.Att vet att det vi gör för någon,som du gjorde för Elisabeth och veta att för henne betydde det otroligt mycket gör oss tii medmänniskor,något vi ska vara glada för.
Ta hand om dig,kram
Inte ska du väl tro att du är något.... DU SKA VETA ATT DU ÄR NÅGOT!!!
Nu kommer jag in i sena timmen... det blev lite mycket här ikväll... men jag återkommer i ämnet imorgon! Var alldeles väldigt säker på det... för DU är NÅGON väldigt speciellt betydelsefull för mig... och för många många andra också, vet jag!
Varm godnattkram till dig, min vän... flera stycken förresten!