Hopp - det finns hopp...

I morse när jag gick till skolan, klockan  åtta på morgonen, så var det så underbart vackert.
Jag stannade mitt i steget och bara stod och insöp det förunderliga ljuset. Trots att det bara var i gryningen så strålade hela horisonten upp, nästan så det skapades skuggor.....
Nu är klockan tre på eftermiddagen -  det är fortfarande lika vackert... som om solen inte riktigt vill gå ner. Den vill bara fortsätta och fortsätta med detta magiska strålljus....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Skriv gärna din E-postadress: (publiceras inte, bara för mig)

URL: din bloggadress eller hemsida

Kommentar:

Trackback