Sorgsen...
men.....
så sätter jag mig vid datorn och i vanlig ordning går jag in på min lokaltidning - ÖP - och läser. Läser dödsannonsena (förståss - kan det vara åldern?) och ser där att frun till en bekant till oss gått bort. Sambons lekkamrat och för mig en man jag träffat genom mitt arbete - det visade sig att sambon och jag hade en gemensam bekant. Nu har hans fru gått bort. Vi träffade dem när vi var ner i julas, vi hade mailkontakt i påskas, men att det var så "illa" förstod jag inte.... (fast jag läste det egentligen mellan raderna...)
Så jag sitter här med gråten i halsen...
har ingen lust att skriva några "hur långt har våren kommit till dig inlägg" alls....
lite för lättsinnigt känns det som....
Jag tycker att man sitter med gråten i halsen var och varannan dag numera...*suck*
Det är unga pojkar som hänger sig i fängelset och små flickor som blir bortrövade, så jag förstår dig precis när du tvekar om "hur-långt-har-våren-kommit-projektet...Speciellt du som hela tiden blir påmind om din egen sorg...
Men för att försöka vara lite positiv så kan jag säga att här blommar både blåsippor och tussilago i mängder och man känner att solen gör sitt bästa för att sätta lite färg på våra bleka kinder...
Kramar till dig från mig!
Jag har läst dödsannonser sen jag var ton-åring. Det är dom enda annonserna som jag fortfarande läser för födslar är inte aktuellt, ej heller förlovning eller bröllop.
Att bli ledsen av sorgsna nyheter är naturligt. Naturligt är också att våren kommer så här års och tyvärr är det inte alla som får uppleva den. När någon som man känner inte finns ibland oss mera...då känns det jobbigt.