Bonusson på besök...


Den här helgen har vi son/bonusson på besök! Det är den sonen som Älskade Sambon hade i boet när vi flyttade ihop. Och då kan alla som flyttat ihop med någon med tillhörande barn precis förstå vad jag talar om. Det är inte enkelt att flytta ihop med halvvuxna barn, i det här fallet var han 17 år då....... En blyg, tystlåten pojke. Som några år tidigare flyttat iväg med pappan, hans barndoms trygghetshem var borta. Han och pappan hade byggt upp ett nytt liv - å så kommer jag!! Fast man kan ju lugnt konstatera att det spelar ingen roll vem som kommer, frustrationen är väl att nån kommer in i det de skapat.  Blyg, tystlåten, skoltrött, lite trulig men tjurig. Som pojkar mest i den åldern. Sen var vi, pappan och jag,  tvungna att flytta pga försvarets nedläggning i Östersund. Denne sonen, som då hade gått ut skolan, men var arbetslös, var nu tvungen att välja. Bo hos mamma eller skaffa något eget. Trots att valet såg omöjligt ut så fick han stöd och hjälp från kommunen så han fick möjlighet hyra en etta. Hans vuxna liv startade, i beroendeställning visserligen men ändå en ordentlig kick framåt. Efter ett tag fick han chans till timjobb på McDonalds, klent betalt, men ändå något. Och han visade intresse av att vilja jobba!
Å så har det tuffat på, han har varit "självförsörjande" på sitt hamburgeristekande, slitgöra men säkert nyttigt. Sambo blev han också. Men att stå livet ut och steka hamburgare är ju inget man riktigt tänker sig, så nu har han äntligen kommit på vad han ska bli!
Han har avvecklat arbete, lägenhet, samboförhållande. Han har satsat allt på ett kort - han har flyttat till en liten ort i norrland där man utbildar tågförare. Bor på internat. Satsar till 100% på yrkesutbildningen. Satsar på sig själv, hans fd sambo har nu flyttat hem till sin mamma.
Han har återtagit sin ungdom, sitt liv. Jo, det lyser igenom vad jag tycker, jag ser det nu när jag läser det jag skrivit.... Men jag är så jättejätteglad över A:s beslut. För första gången har han satt ner foten och bestämt sig för något, först rest iväg till denna orten fyra gånger för uttagningstest, satsat, hoppats. Lyckan var enorm den dag han fick beskedet att han som en av tjugo antagits till KY-utbildningen. Det var över 150 sökande....

Idag är han en annan pojke än den vi lämnade i Östersund för fyra år sedan. Idag är han en vuxen man, som stretat med samboliv, pengabekymmer och andra bekymmer.

Idag kan vi reparara den något haltande relation vi fick när han var 17 och jag var nyinflyttad sambo med hans pappa..... Idag kan vi vara vuxna ihop.

Just nu är far och son på SM i boxning!  Dom gör kill-saker ihop......



Kommentarer
Postat av: Gunnel

Det är så härligt att läsa det du skriver. För inte är det lätt vare sig för ungdom eller vuxen att fogas samman.
Det här med truligheten har jag inte svårt att komma ihåg då våra nyss har passerat den perioden. Men sen...när dom får jobb och inte behöver leva på far och mor...ja då kommer det fram en trevligare sida hos dom.
Det är väl en del av livet antar jag :O)

Postat av: SolSkuggan

Nämen oj så härligt att läsa detta.. Nääee inte alls härligt riktigt riktigt frossande ljuvligt.
Vilken duktig och smart grabb han verkar vara som lyckats slå sig fri från det gamla och ta chansen att starta om.
Så stolt jag känner mig för din sambons och särskilt A:s skull.
Så fint du skriver Lena. Tack för allt du delar med dig av. Kraaam:)

2008-04-26 @ 21:57:29
URL: http://solskuggan.blogg.se
Postat av: Lena

Ja,det lyser värkligen igenom
hur stolt du är och vad du tycker,glöm inte bort att säga det till bonussonen.Ha de.

2008-04-26 @ 22:09:10
URL: http://lenastyglappar.blogspot.com
Postat av: Sylvia

Så insiktsfullt du skriver. Det är inte lätt för de nya kvinnan/mannen i ett sådant här förhållande. Och absolut inte för barnen. Härligt att det blivit så fin kille nu när han blivit vuxen.

2008-04-27 @ 21:50:22
URL: http://pantersylvia.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Skriv gärna din E-postadress: (publiceras inte, bara för mig)

URL: din bloggadress eller hemsida

Kommentar:

Trackback