34 år...


Idag är det 34 år sedan min mamma dog. En ofantligt lång tid.

I morse låg jag och funderade lite runt just det - tiden. VAD minns man efter så lång tid? Vad är kvar av den personen?
Det sägs ju att efter döden så glorifieras alla, och nog är det väl lite så. FÖR - vem vill minnas dåliga saker och sidor?
Samtidigt så fick jag ingen "vuxentid" med min mamma, tyvärr, så mina minnen är barndomsminnen blandade med sjukdomsmamman.

När jag låg där i sängen och spekulerade och funderade så frågade jag sambon hur hans mammaminne var! Hans mamma har varit borta i 46 år, så där ligger jag verkligen i lä. Vi hade verkligen en djup  fundering där på morgonkvisten. VAD minns man? Han var lite ovillig först att fundera i de banorna, att känna efter - på karlars vis kanske.
Vi kom fram till att efter så lång tid så minns man egentligen ingen person - man minns KÄNSLAN, mammakänslan, omtanken, omvårdnaden, närheten. Han var bara nio år när hans mamma dog, han minns visserligen hur de besökte sjukhuset mm, men av mamman som person minns han egentligen bara känslan och omtanken som hon utstrålade. Han kan inte "se" henne för sig längre.
Nu var jag hela tjugoett år så jag hade många fler minnen, men inga vuxenminnen, så det är min barndomsmamma jag minns - å precis som älskade sambon så är det ett älskat väsen man minns...  - allom övergripande gott väsen -  det är det som är minnet, känslan, som dröjer kvar av mamman. Kanske lite finare och mer glorifierat för varje år som går - kanske,  jag vet inte.
Jag vet i alla fall att jag saknar henne - min mamma 2, min mamma som tog mig till sitt bröst oavsett allt......
Jag tänker på henne idag, skänker henne en tacksamhetens tanke, utan henne hade jag absolut inte fått det liv jag fått.

TACK MAMMA MARGOT



Kommentarer
Postat av: Dubbelörnen

Det är detsamma som vår son beskriver när han försöker minnas sin lillebror. Han kan inte minnas personen men kommer ihåg känslan...

För mig är det annorlunda, jag minns barnet, doften, huden, håret o känslan.... Känns som det aldrig kommer att försvinna...

Varma kramar till dig vännen

Postat av: Inger Maryissa

Förstår så väl att du saknar din mamma idag.

Det måste ha varit mycket svårt att mista henne i så ung ålder, och att du saknar vuxentid med henne.
Och ja, det med minnen man har är lite speciellt och kan vara olika, beroende på i vilken ålder det sker.
Tänker på dig och skickar dig en stor Kram.

2008-05-01 @ 13:40:50
URL: http://ingermaryissa1.blogg.se/
Postat av: Gunnel

Jag har min mamma kvar i livet och hoppas att det får vara så i många år till. Däremot är det dryga 20 år sedan min pappa dog och jag kommer ihåg hur hans såg ut och hur håret kändes...men kan tyvärr inte säga att alla tankar är glorifierade. Jag har lite blandade känslor för min pappa.
Min mormor däremot som har varit borta i 25 år till hösten, hennes famn och omtanke den bara känns så varm att tänka på och i mitt huvud kan jag än höra hennes röst när hon svarade i telefon...91238 på klingande småländska

2008-05-01 @ 13:43:26
URL: http://djurvannen.blogspot.com
Postat av: Nicoline på Fädernegården

Precis som du fick jag aldrig uppleva min pappa som vuxen. Han gick bort när jag var en småtonåring och jag har saknat honom i hela mitt liv och visst minns man känslan. Min mamma fick jag ha långt in i vuxenlivet (tills i julas) Jag minns hennes mjukhet och klokhet. Visst glorifierar man dem men det är de värda.

2008-05-02 @ 23:23:55
URL: http://nicolinefadernegarden.blogg.se/
Postat av: Paula

Hej! Min mamma gick bort hastigt i hjärnblödning i en ålder av 48...jag fick aldrig uppleva ett vuxenförhållande till henne. Mycket synd, för vi hade mycket kontroverser hon o jag genom åren. Säkert mycket beroende på att hon var ensamstående mamma, och inte hade någon att dela ansvaret med..

Jag har läst ikapp lite hos dig och vill önska dig en riktigt fin pingsthelg!

2008-05-09 @ 10:05:48
URL: http://paulaz.se

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Skriv gärna din E-postadress: (publiceras inte, bara för mig)

URL: din bloggadress eller hemsida

Kommentar:

Trackback