1 år till nästa gång.....

Det är märkligt med födelsedagar. Lite kittlande. Den som säger att de inte bryr sig - de ljuger! Det kan jag nästan helt säkert påstå.
Visst vill vi väl alla bli uppvaktade? Stort eller smått spelar ingen roll utan det är tanken...... någon har tänkt på mig, kommit ihåg min dag.

I går blev jag 55 år. Inga + eller ++ eller nått. Utan 55 år.  Punkt slut.
Jag tycker att ålder är inget att hymla om, för - det är ju NU jag lever. Mina 55 år har skapat den människa jag är idag.  Från att vara ett litet kryp på 47 cm och 2600 gram så tycker jag att jag tagit mig ganska bra... i alla fall vad gäller vikten *fnissar*

Läser  journalutdrag:
"Om vikten understiger 3000g antecknas:.
Skulderomfång: 33,
Hudfärg: rosa,
Hullets utveckling: lemmar: fylliga, ansiktshud: slät,
Skrikets karaktär: kraftigt.
Förekomsten av ullhår: flerstädes på kroppen".


En födelsedag föranleder för mig en stund av eftertanke.

För fem år sedan firade jag min 50-års dag. En glädjens dag, men med ett litet smolk ändå. Älskade sambon och jag är i det närmaste jämngamla, han dock en hel månad äldre. Så då, för fem år sedan hade vi fullt upp med att ha kalas. Jag anser mig inte vara så betydande och ha så våldsamt stort umgänge så det fanns ingen anledning befara någon stor anstormning. Jag var hemma, jag varken annonserade eller bjöd, ville någon komma så fick de det, och kom det ingen så planerade jag att äta upp all maten själv!

För fem år sedan fanns alla mina tre barn i livet! Lilla barnbarnet, Lina var inte född ännu - fanns som en liten grodd i mammans mage. Min pappa fanns inte med bland gratulanterna, därav smolket.

Så idag eller rättare sagt igår så funderade jag lite runt det faktum att sonen fattades, inget "Grattis Mor" från honom.
Samtidigt så var det skönt på något vis att inte längre kunna vänta, förvänta, längta efter ett livstecken från fadern. En punkt och ett avslut som blir till en ro.

Så min födelsedag var en bra dag. Sonens frånvaro är inget att göra åt, bara acceptera. Faderns frånvaro ger mig ro, nu kan vi inte göra mera......

Dessutom lyste solen på oss nästan hela dagen.
Så katten och jag hade en underbar altandag med fika och sollapande så mycket vi ville, orkade och tålde!



Kommentarer
Postat av: Dubbelörnen

Du skriver så klokt o full av insikt. Tycker också att åldern bara blivit lättare att acceptera. Har aldrig heller mått så bra med mig själv som nu ;). Saknad känner man inför dem som man gärna haft med. Den ena saknaden tar nog aldrig slut, men man lär sig leva med den. Den andra saknaden blir ändå till ett avslut...

Kramar

Postat av: rut

Gratulerar en dag i efterskott, du är yngre än mina barn, själv fyllde jag 93 i påsk och har överlevt mina jämnåriga. Det känns också litet tomt fast det kan inte jämföras när ett barn
lämnar en.
Kanske man leva med den som dubbelörnen säger?
Rut.

2008-04-02 @ 13:38:54
URL: http://www.rut.blogg.se
Postat av: Ragnvi

Ja Grattis i efterskott!
Fick du skrämselhicka ang. mitt avlopp? Har ringt ett samtal, det enda jag vet just nu är att dyrt blir det!
Tror inte att man behöver tillstånd inomhus....kan väl aldrig tro det?!?!

2008-04-02 @ 14:29:28
URL: http://Rankans.blogg.se
Postat av: Ragnvi

Hej igen! Efter förra inlägget så fortsatte jag att läsa din blogg....vad säger man? Så sorgligt...

Min mamma fick också ett sådant besök en tidig morgon, jag var nyss fyllda 17 den gången och min bror skulle fylla 29 inom några dagar, också en bilolycka.......

Jag beklagar igen....

2008-04-02 @ 14:45:46
URL: http://Rankans.blogg.se
Postat av: Inger Maryissa

Jo, jag tror nog också att alla tycker om att bli uppvaktade även om de säger att de inte bryr sig om sin födelsedag.
Håller också med dig om att åldern är inget att hymla med och själv är jag om några månader 58 år ;-)
Och visst känns det otroligt att en gång för flera år sedan var man ett litet knyte. Vad tiden går...
Kul med journalutdraget frän när du föddes.
Glad att du hade en fin födelsedag, även om det kom upp en del tankar och minnen.
Stor Kram

2008-04-02 @ 15:54:07
URL: http://ingermaryissa1.blogg.se/
Postat av: Madonna

Jaha det skiljer bara en vecka...mycket märkligt. Fast jag var lite tyngre, 3500g ca eftersom jag är född hemma på kammarn med jordemor eller barnmorska så kan det misstämma en aning. Modernt -53 eller hur?

2008-04-02 @ 17:03:33
URL: http://madonnas.bogg.se
Postat av: Sylvia

Din livserfarenhet har du omvandlat till klokhet. Du skriver så insiktsfullt. Jag tillhör de som säger att jag aldrig firar min födelsedag, men ändå svider det lite när sonen inte ringer och grattar. Så mycket behöver han ju inte mig på orden, eller ....

2008-04-02 @ 18:52:58
URL: http://pantersylvia.blogg.se
Postat av: Gunnel

Det låter som om du har haft en skön födelsedag. Till och med solen sken på dig kan jag förstå...och du...det är
ingen dålig present :O)

2008-04-02 @ 20:52:39
URL: http://djurvannen.blogspot.com
Postat av: Annika

Att fira födelsedag är skönt tycker jag - varse det är min egen eller någon annans! Å sol på födelsedagen det är också skönt! Å katten hade det nog också skönt! Ha det gott!

2008-04-02 @ 20:59:50
URL: http://amatankar.blogg.se
Postat av: Lena svarar dubbelörnen

Jag tror det har med mognad att göra, att vara nöjd, inte bara sträva och sträva mot något ouppnåerligt utan vila i det man har....
Vila i dem man har kanske också,vila i att få frid med saker som inte går ändra på längre.....

2008-04-03 @ 10:02:06
Postat av: Lena svarar Rut

Välkommen till mig, och mina tankar! Ålder? Vaddå ålder, man är ju så gammal eller ung som man gör sig.
Men - jag har i gott minne en "tant" som firade sin 100-års dag och en reporter var där och skrev för tidningen.
"Är det inte trevligt att fylla 100 år" frågade hon. "NEJ, inte ett dugg" fick hon till svar. "Vem ska jag prata med och diskutera med - alla mina jämnåriga är ju borta".
Reportern fann sig och sade "Men här bor ju fullt med människor".
"Jovisst" svarade damen "de som är någorlunda klara i huvet är omkring 80, lika gamla som mina barn, å de andra är så dementa så minns ingenting ändå"


Så det är på flera vis att bli "kvar" - man glömmer gärna bort det när man tycker att "det finns ju så många att prata med" - då kan det skilja en hel generation emellan....
Å DÅ - är det toppen att som du hitta vägen ut till andra via nätet, bloggen, världen! Man väljer sitt umgänge på ett fiffilurigt sätt dessutom när det är via nätet!

2008-04-03 @ 10:14:17
Postat av: Lena svarar Ragnvi

Jo du må tro att jag hoppade till!
;)
Jodå, dyrt blir det här med, fast det bara är inomhus. Å litet och smått, bara rakt ner liksom. Älskade Sambon jobbar och sliter, bilar betong, river golv, men nu har han nått till uppbyggnadsstadiet i alla fall.... Men det är l å å å n g t
kvar....

Att bli uppväckt med polismeddelande på morgonen det går inte föreställa sig vad det betyder. Eller telefonsamtal. När ens helt vanliga dag bara slås itu. Mitt på. Ingenting blir någonsin sig likt igen. Aldrig. Jag tror inte man kan föreställa sig om man inte varit med om det.

2008-04-03 @ 10:24:52
Postat av: Lena svarar Inger Maryissa

Det är inte riktigt "fint" att tycka om att bli gratulerad, tror jag. Jag är ju barnsligt barnslig road!
Min mamma dog ju, så jag beställde journalutdrag för att få veta något i alla fall. Tid, vikt, längd ... mm. jag hade föreställt mig att jag föddes kvickt eftersom jag var hennes 6 barn och var ett sådant litet kryp. Men nej - två dagar tog det. Men förmodligen berodde det på hennes cancer, hon kom aldrig hem till hemmet efter min födsel. Livmodercancer. Märkliga livsöden.
Även sådana tankar kommer på födelsedagen - mamman, hon som födde - vad tänkte hon, hur VAR det att ligga och få sitt 6 barn och veta att livet rinner ifrån henne....

2008-04-03 @ 10:33:34
Postat av: Lena svarar Madonna

Fin årgång det här! Kloka och insiktsfulla!
Vädurar.

2008-04-03 @ 10:35:16
Postat av: Lena svarar Sylvia

Det svider, visst. Som med min pappa. (de sista åren alltså) Vi hade även en tradition sen jag var liten, jag fyllde den 1:a och han hade namnsdag den 2:a. Å så skojade vi om det i familjen. Sådant är svårt att minnas när den ene parten dragit sig ur....
Jag skulle bli VÄLDIGT ledsen om inte barnen hörde av sig.... i alla fall höra av sig, behöver inte gratulera med "pussar och paket" utan ringa räcker..

2008-04-03 @ 10:40:16
Postat av: Lena svarar Gunnel

Underbart var det, med vårens första solgass...

2008-04-03 @ 10:41:20
Postat av: Lena svarar Annika

Visst ÄR det mysigt. Oavsett vems. Tänk om man dessutom lyckas överraska någon då är lyckan dubbelt stor.
Å därför blir jag så glad när JAG blir överraskad, som med sambons blombud!! Lite tårar i ögonfransen blev det allt...!!

2008-04-03 @ 10:43:48

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Skriv gärna din E-postadress: (publiceras inte, bara för mig)

URL: din bloggadress eller hemsida

Kommentar:

Trackback