Att välja eller bli vald?

Nu på morgonen for mina tankar runt i en gammal tankebana.....

Upprinnelsen till tanken var att igår var jag och träffade en "militär"-person för mitt skolarbete.  Jag är föga intresserad av titlar, så jag hade inte tagit reda på hans militärgrad. Men inser att i min rapport slår det lite högre om jag kan titulera honom  - Major *** ** - i referenslistan... (fick fråga sambon, han har kolla på sina arbetskamrater)

Sen var det bara att följa "tankekejdan" - min f.d. svärmor, barnens farmor alltså var av den gamla skolan. Titlar var viktigt. Hade man inte studerat sig till en titel så kunde man ha gift sig till en. Majorskan, Läkarfrun, Apotekerskan, Prostinnan. I hennes fall Kronojägarfrun. Hon slängde sig med fruarnas titlar och levde högt på sin status som fru till en statlig tjänsteman. Vilket hade till följd att hennes son/min man, vägrade befatta sig med titlar. Min familj var inte speciellt fin, i hennes ögon. Bönder. Min åsikt om titlar sammanfaller med f.d.makens. Älskade sambon blir inte heller imponerad av titlarna som en del av han arbetskamrater bär, snarare tvärtom, ju högre grad desto okunnigare om "livet utanför streck och gradbeteckningar".

En skittövel är en skitstövel oavsett titel. Är och kommer att så vara är min åsikt.

Så till pudelns kärna. När jag tänker svärmor, så konstaterar jag att jag har bara haft en. För det är just svärmor/mamma komplexet som ligger slutet på mina funderingar.
Hur konstigt det än kan låta så har jag bara haft en. Eftersom jag tror på idén att människan är skapt för tvåsamhet så jag har varit två mest hela livet. OCH de män jag har valt - eller valts av - har haft avlidna mödrar. ALLA. Nu låter det som om jag dejtat alla män i Jämtland, men några stycken har det i alla fall blivit.


Hur mönster går igen, varför väljer man sin like? Hur hittar man dem?


Jag har haft problem med mina mammor, har haft två men de vill gärna glida mig ur fingrarna mina mammor... så de senaste 33 åren har jag varit utan.


Mönstret är så tydligt.
Nr 1 (efter skilsmässan) - förlorade sin mamma som barn. Nr 2,  som jag senare blev sambo med, förlorade sin pappa som ung och modern var borta sedan några år när jag kom in i bilden. 3,4,osv hade förlorat sina mammor som barn - fått styvmammor - över huvudtaget haft trassel i familjen. I detta läget börjar jag fundera på saken - märker mönstret. Undrar hur i hela friden jag lyckas med urvalet? Lyser det "moderlös i barndomen" som en gloria runt oss?
Älskade sambons mamma är inget undantag. Han blev moderlös vid 8 års ålder. Hushållerska som sedan blev styvmoder.

Varför? Vad är det som gör att vi dras till varandra? Syns det på utsidan? För jag har som sagt inte dejtat en enda man med mamman i behåll, inte haft en enda "ny" svärmor. 

Konstiga tankar tidigt på en onsdagsmorgon......



 


Kommentarer
Postat av: Sylvia

Javisst gör vi våra val, kanske inte alltid medvetet men likafullt. Går dessvärre inte att skylla på ödet eller slumpen.

Postat av: Lena svarar Sylvia

Det är väl i vid sådana omedvetna val som vi pratar om slumpen och ödet - så är det ju naturligtvis!

2007-09-12 @ 20:05:06
Postat av: Nicoline på Fädernegården

Min exmake och min nuvarande make är födda på samma dag och månad, vilket gör det svårt för mina barn när det är pappas och bonuspappas födelsedag samtidigt. Undrar om de såg på mig att jag skulle ha en marsmänniska till partner eller om det var ett medvetet val av mig.

2007-09-12 @ 21:24:35
URL: http://nicolinefadernegarden.blogg.se
Postat av: Lena svarar Nicoline på Fädernegården

Oh, fler än jag som är känslig för upprepning!
Lite lustigt är det allt - frågan är - VAD är det som gör valet? Eller väljs man?
/L

2007-09-13 @ 08:18:12
Postat av: Gunnel

Mannen jag är gift med är den enda jag har haft ett långt förhållande med. Hans föräldrar är borta sen en massa år sedan och jag har bara sett dom på kort. Men det jag kan säga om honom är att han är så otroligt lik min pappa till sättet...på gott och ont. Det jag har till min fördel jämfört med min mamma är att jag ändå gör det jag vill. Min mamma och pappa gick skilda vägar på gamla dar...och min mamma blev en annan människa utåt...öppen och glad och behövde aldrig mera tänka på vad hon sa eller inte sa. Så kan det bli.

2007-09-13 @ 20:48:44
URL: http://djurvannen.blogspot.com
Postat av: Lena svarar Gunnel

Det där med att "välja" en man som liknar ens pappa är inte helt ovanligt heller. Som du säger på gott och ont. Men, maken, är han bara lik på utsidan?
Jag blir mer och mer förvånad över mitt "val" för när jag ser mitt ex och min sambo tillsammans så är de otroligt lika, men bara på utsidan! Sambon är däremot otroligt lik min fd svärfar!!??
Man kan verkligen säga - så det kan bli!

2007-09-13 @ 21:47:02
Postat av: Eva

Jag tror också att man väljer, helt omedvetet. Något hos dessa män drogs du till, kanske de har liknande personligheter utifrån sina upplevelser av livet?

2007-09-14 @ 15:50:33
URL: http://www.bakomberget.blogspot.com
Postat av: Lena svarar Eva

Så måste det ju vara, NÅGOT talar till mig - en samhörighet... för jag VET ju inte om dessa likheter förrän efter ett antal träffar...
Märkligt - och fascinerande samtidigt.

2007-09-14 @ 16:01:54

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Skriv gärna din E-postadress: (publiceras inte, bara för mig)

URL: din bloggadress eller hemsida

Kommentar:

Trackback