Sega gubbar

Antingen är det årgången eller så är det släktgener - men seg är han i alla fall - fadern!

Efter att rest 68 mil kommer jag fram till hemtrakterna. Kommer fram till äldreboendet. Nu ska jag få bekräftat min bild i huvudet - liten döende fader i sängen, liten, blek, mager ......


Den första jag möter är hans "fadder" Sara.

Jag är här för att hälsa på pappa, säger jag.

Han är på sjukhemmet, får jag till svar.  Det rusar igenom mitt huvud, fanfanfan - är han så klen så han överförts dit ! 

På underhållning! fortsätter hon glatt.


Lilla döende pappan har åkt på musikunderhållning !  Han har alltså lurat döden återigen, han kan sitta i sin rullstol. Fortfarande inte vända sig, inte larma, inte äta själv, inte inte inte.... och han kommer förmodligen inte någonsin att kunna.... men....     och anledningen till att han inte kan är att demensen nått så långt så han vet inte hur man gör.

Han vet förmodligen inte  att jag varit dit, han umgås numera mest med personer som inte längre finns, som t.ex. vår gamle dräng som han tyckte det var länge sedan han sett  till - jo det är ett tag höll jag med - Erik dog 1963!  Mamma, farfar ...

Undrar om han är lycklig i sin förvirring?   När jag frågar något så säger han att han bara kan ligga där, är det automatiska ord eller finns det en förtvivlan bakom? Tänk om man visste.
Undrar om han ligger och tänker på livet som varit?

Jag  hoppas hjärnan fungerar som i feberyra - man bara flyter omkring.

Dessutom - hör han bättre ?? Nu hör han utan hörapparat ???


Så nu är jag hemma, väntande på nästa hemska telefonpåringning .......

Kommentarer
Postat av: Nicoline på Fädernegården

Så har vi det också. Ena dagen tror vi det värsta och nästa dag löser vår mamma korsord och deltar i frågesport och sjunger. Man slits mellan hopp och ovisshet hela tiden. Nu är det vår och det påverkar oss alla positivt, även våra äldre. Livsfilmen där de har huvudrollen spelas upp. Jag tror att de är lyckliga i sin roll.

Postat av: Gunnel

Vad skönt för dig att du har varit och hälsat på. Men din pappa verkar trots allt vara en krutgubbe. Lite underligt är det allt det där med hörseln. Det är ungefär som med min mamma...hon ser bättre nu när hon är 80 än vad hon gjorde när hon var 60. Hon var och skaffade nya glasögon för en månad sen och då blev det läsglasögon...förut har hon haft progressiva....Konstigt tycker jag.

Hoppas din pappa nu får känna av vårvärmen ännu en gång

2007-03-27 @ 20:13:22
URL: http://djurvannen.blogspot.com
Postat av: Eva

Vad skönt att du fått träffa honom, annars är det så lätt att man har sina egna, inre bilder, som kan vara mycket mer dramatiska än hur det ser ut i verkligheten. Hoppas du får lite lugn och ro nu!

2007-03-27 @ 23:13:58
URL: http://www.bakomberget.blogspot.com
Postat av: Lena svarar Nicoline på Fädernegården

Det är ett märkligt tillsånd - vi befinner oss i. Pappan tror jag är ganska tillfreds - men vi andra lever som i en bubbla. Hoppar högt varje gång telefonen ringer.....
L

2007-03-28 @ 14:47:03
Postat av: Lena svarar Gunnel

Jo nog är han det allt - men han har att brås på - två av hans fastrar blev över 100 år.... Antingen dör de väldigt unga eller så är det hög ålder - inget mellanting. Om man får säga så så önskar jag inte att han ska bli 100 - det är 11 år dit - och pappas fastrar var ok i huvudet ända in i det sista.. vilket pappa inte är...
Han vet inte vad det är för årstid, så att han skulle komma i åtnjutande av någon utevistelse verkar otroligt. MEN - det har ju redan hänt otroliga saker ...
L

2007-03-28 @ 14:51:24
Postat av: Lena svarar Eva

Jag hade ju bilden på näthinnan hela vägen... !
Mellan varven i hembyn,hos fadern, pratandes med sköterskor och vårdpersonal, så vistades jag hos dottern - nästan granne med dig! Tittade på din port - men - fegade ur!
Dottern jobbade lite mellan varven - då tog jag en underbar promenad över bron, i Badhusparken, tittade med turistögon på staden....Gick i affärer. Bara myste med andra ord.
Sen resa ut till kusten för hastigt besök hos dotter1 och barnbarn, innan hemresan i måndags. Så jag har verkligen haft rehabiliteringsresa - för mig!
Nu har verkligheten nått ikapp - skrivning och inlämning av novell, nästa onsdag. 0 koll.... !!Men det får lösa sig som det vill, pappan var viktigast.
/L

2007-03-28 @ 14:59:44
Postat av: Inga M

Det måste vara en jobbig tid, att inte veta från dag till dag om det händer något med Din pappa. Svårt att leva som vanligt och planera. För hur kan man veta att det går att genomföra planerna?

Samtidigt en molande sorg antar jag inför det som måste komma förr eller senare.

2007-03-28 @ 20:05:33
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: Eva

Klokt tänkt, ibland måste man släppa allt man måste göra. Det kommer att fixa sig. Men fegade du ur!!!! Du hade fått kaffe på direkten!

2007-03-28 @ 23:47:56
URL: http://www.bakomberget.blogspot.com
Postat av: Lena svarar Inga M

Jo man lever i ett "ingen mans land" Så fort man säger att "jag ska" så blir det ett tillägg hela tiden... om inte...
Fast - jag vet inte om jag föredrar "blixt- varianten" ...... den var inge bra alls. Men - det är kanske en viss skillnad på son och gammal förälder :)
/L

2007-03-29 @ 08:45:34
Postat av: Lena svarar Eva

Jo jag är allt liten fegis.. ;)
Nu borde jag läsa på till provet ?? Men - jag fattar ingenting ??? Hjärnan har gått i baklås igen.
Så - nu har jag städat, hela huset + källare, ätit frukost, kollat av Tradera-auktionerna, läst blogg ... nu kan jag inte skjuta läsandet före mig längre....
/L

2007-03-29 @ 08:49:25
Postat av: Eva

Haha, det där känner jag igen! Tänk så mkt man hittar på innan man kommer till böckerna. Så där har jag hållt på hela veckan och nu börjar jag få kalla kårar inför lördagens tenta!

2007-03-29 @ 22:19:40
URL: http://www.bakomberget.blogspot.com
Postat av: En liten tant

Som redan sagts, skönt att du sett med egna ögon samtidigt som det är otroligt slitsamt att förhålla sig till situationen som helhet. Jobbigt och svårt att vara långt borta.

På något plan tror jag ändå att din pappa är medveten om att du var där. Vi är ju inte bara biologiska varelser utan även andliga enligt mitt sätt att se. Jag upplevde starkt att min far visste att vi fanns vid hans sida.

2007-04-01 @ 13:06:11
URL: http://tant.webblogg.se
Postat av: Lena svarar Eva

.... NU har jag segat omkring så länge så NU MÅSTE jag ta itu med skrivandet, och läsandet. PÅ onsdag ska det vara klart!
Hur gick det med lördagens mara??
/L

2007-04-02 @ 07:15:49
URL: http://momma.blogg.se
Postat av: Lena svarar En liten tant

Jag tror EGENTLIGEN åxå det... att han vet.
Jag är ju den enda som inte kallar honom vid förnamn t.ex. utan säger "hej pappa" - å så har vi språket gemensamt, som vi talade i hemmet.... som rullar så enkelt och naturligt ur munnen.
Det jag saknar mest är att jag inte kan sitta vid hans säng och delta i hans pratande i dåtid, jag var ju med - det är bara jag som vet vad och vem han pratar om, jag se åxå bilderna!
Han skulle behöva det, men jag kan inte ge honom det, han kan ligga där i månader.....
/L

2007-04-02 @ 07:24:36
URL: http://momma.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Skriv gärna din E-postadress: (publiceras inte, bara för mig)

URL: din bloggadress eller hemsida

Kommentar:

Trackback