UTMANING
Jag har fått en utmaning - kul - för jag brukar inte få utmaningar!
Det finns en latmask i Sundsvallstrakten som brukar underhålla oss med sina underfundiga samtal ......... får man en utmaning av denne klurige ordvrängare måste man bara anta den - eller?
Det går (tydligen) ut på att räkna upp tre viktiga föremål, inte personer, som är viktiga för mig. Klurige latmasken har redan konstaterat att det är en skenbart enkel fråga, men vid närmare eftertanke blir det nästan omöjligt att säga vad/vilket man river med sig. OCH, är det lugna puckar blir det annat är vid en krissituation.
Om det brinner i mitt hus? Förmodligen tar jag med mig:
Bärbara datorn
Foton
Katten Månsan (jaja jag vet, men hon är viktig och nästan en sak!)
Om det brinner i mitt hus litar jag på att älskade sambon fixar det där med försäkringsbrev mm
*********************************************
Fast - egentligen - så skiter jag fullkomligt i döda ting.
Efter livets hårda skola så har jag lärt mig att "saker" är utbytbara, kan återskaffas, men det kan inte barn och närakära...
Så jag ber tusen gånger om ursäkt, men
Mina tre "saker" kan ändå bara bli:
Älskade sambon
Älskade barnen/barnbarnet
Älskade katten (kan man älska en gammal 11½ årig katt??)
Det är väl klart att man kan älska en gammal katt!
Den är väl en familjemedlem antar jag, lite ärrad på ålderns höst av dumma grannkatter.
Klart du kan älska katten.
det är dom nära och kära som betyder allt, när dom är räddade så behöver ju även katten, fotona och den bärbara räddas, det är självklart, på sitt sätt, min kära dr Watson!
Roligt att Du är hemma igen. Det har varit väldigt tyst på bloggen i sommar med många semestrande. Visst kan man älska en katt, i synnerhet en gammal en. Vår blev 23 år och mer älskad för varje år som gick.
Jag tar katterna- hur osakiga de än är- sak så får det bli handväskan, den är laddad i hallen ju! :-)möjligen flänger man med sig nån jacka.. vad vet jag-
Vi har funderat och funderat men kommit till samma slutsats som du. Saker är inte så viktiga.
Och självklart kan man älska en gammal katt.
Kersti
För mig är hon ju inte gammal... förmodligen är det jag som är gammal eftersom jag tycker så! Hon har inte varit ut sen vi kom hem och hon fick däng!
..det låter lite torftigt att älska en katt... "bara" en katt...
... rätt tänkt alltså??
Det är så skönt att vara hemma, och blogga bl.a.!
Ojj, va skönt, 12 år till kanske jag får njuta av "Månsens" kärlek - för den är ömsesidig!
OM man skulle behöva rusa hals över huvud - ja då vet jag egentligen inte. Förmodligen, med katten under armen, så räddar man nått knäppt.....
ALLA döda ting går att ersätta, faktiskt. Man kan tycka att det är synd att det och det gått förlorat. Minnessaker.
Men liv är ändå oersättliga!