Vargen kommer....


Jag tycker det är oetiskt av mig att skriva om andra, i synnerhet om de kan känna igen sig och inte är vidtalade - men - idag ska jag göra ett undantag.
Jag tror inte att farbrorn det gäller läser bloggar, och jag tror inte att jag har läsare som kommer från vårt kvarter.

***************************************

Som utsikt från vårt hus och altan har vi ett antal hyreshus. Kommunägda, men det tror jag inte har någon betydelse i sammanhanget.
Det är blandat boende, barnfamiljer, ensamstående, unga, medelålders, gamla, riktigt gamla, människor som kommit lite på glid, människor som kommit ordentligt på glid.

Ett paradis för en sånn som mig som älskar att "titta på folk" och undra och spekulera över deras liv, öden och äventyr.

Nu till min farbror. I  huset närmast oss bor en farbror, jag tror inte han tillhör de äldre äldre fast han ser tämligen gammal och krokig ut.  Liten skinntorr, krokig, blå träningsoveral jacka av vct typ, rullator, hasande gång tio meter i taget.

På försommaren började ambulansen komma till det huset, som regel i nio tiden på kvällen. Någon bars ut på bår och ambulansen gled iväg. Sen nästa dag samma sak, och nästa och nästa. Då började vi ju naturligtvis kolla, och det var mest troligt samma person varje dag, eller kväll om man ska vara noga.

Hur kom han hem? Vad var det för fel?

Eftersom nätterna är ljusa i Norrbotten, och man därför inte har begrepp om att lägga sig så var vi uppe så pass länge att vi till slut upptäckte att efter nån timme så kommer farbrorn hem med taxi. Då förståss utan rullator eftersom han låg när han for, så taxichaffisarna var tvungen att hjälpa farbror in.

Till slut blev det så att han började åka tidigare och tidigare på dagen, ibland hann han med två ambulansfärder per dag!  Ibland satt han utanför porten på sin rullator och väntade på ambulansen.

Naturligtvis, nyfiken som man är, spekulerade vi mycket i vad det var för fel. Hjärtat? Kärlkramp? Eller var det så "enkelt" att han fasade för att vara ensam på kvällen?

Sen upphörde ambulansfärderna!

Jodå, han är kvar, han går/hasar fram med sin rullator, i sin blåa vct-jacka. Hans hår lyser vitt när man ser honom tillsammans med gänget  - "de som hamnat "lite" på sned" - som sitter utanför deras port. Vår farbror röker som en bortbindare....

Nu har vi fått reda på/tagit reda på att mannen har Kol. Han får ingen plats på något boende, men har efter mycket tjat fått ett trygghetslarm. Att han bor ensam. Mest troligt  drabbas han av panik när kvällen kommer och alla gått in till sig.

MEN

Jag kan bara fundera på, VAD händer den dag han blir livshotande sjuk och ringer ambulansen? 


...blir det VARGEN KOMMER då - eller


(numera åker han taxi till hälsocentralen mest varje dag, det var det han gjorde nyss, det var det som fick mig att börja skriva detta!)


Kommentarer
Postat av: Åsa

Risken är stor att det blir "vargeneffekt", tyvärr!
Det är ett vanligt beteende att trygghetslarmet "missbrukas" i början och det är så synd, för när det som sagt gäller sedan.....

2007-08-28 @ 13:19:55
Postat av: Gunnel

Våran närmsata granne på baksidan är ett servicehus. Där bor Sven...han är en gammal granne till mig när jag bodde hemma hos mina föräldrar. Han har blivit lite borta i huvudet sen hans gumma dog. Han sitter på sin rullator och sparkar sig fram BAKLÄNGES. Han "går" på rymmen flera gånger per dag och personalen får springa efter honom. Han blir nog snart intagen på ett dementboende skulle jag tro...och då kommer jag nog inte att se honom någe mera....lille Sven. Jag blir lite ledsen när jag ser honom för han har alltid varit en gubbe som har varit i farten

Postat av: Lena svarar Åsa

Det är ju det man befarar, sen kan man ju undr om larmen är olika. Det som gamla fadern hade när han bodde hemma fick till hemtjänsten, som ryckte ut. Sen bestämde de vad som skulle bli nästa steg...
Men än är vct-gubben ifarten!

2007-08-29 @ 08:07:35
Postat av: Lena svarar Gunnel

Det som är så beklämmande är just att det förlorar allt de var...
Som min gamle far, som förutom huvudet då som är borta, har mist sin spänst i kroppen. Han var visserligen liten, men senigt atletisk. Tävlade i sin ungdom i friidrott! Nu orkar han inte gå, orkar inte hålla balansen....

2007-08-29 @ 08:10:52

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Skriv gärna din E-postadress: (publiceras inte, bara för mig)

URL: din bloggadress eller hemsida

Kommentar:

Trackback