Nu har jag bestämt mig
Men nu har jag bestämt mig för att ta mig i kragen och göra något åt mina extrakilon.
Vid närmare betraktelse så har jag förändrats ganska drastiskt sedan jag träffade sambon första gången - 9 kg i förändring, i våras var det 15 kilo! Ojj det betyder att jag redan gått ner 6 kilo, men sen tappade jag sugen - skyller på att "det inte är fint med magra kärringar" mm mm....
Jag vet nog vart det klämmer - den goda maten. Jag ÄLSKAR mat.
Så nu har jag anmält mig på GI viktkoll, nu ska här satsas.... till jul ska målet vara nära.
Det är lite problematiskt för en som jag som haft ViktVäktar-tänk i huvudet i så många år - ser allt i points. Å med GI så står allt på huvudet. Inga potatisar - snyft...
Det som förbryllar är - hur kan metoderna vara så olika - fast de funkar ju båda tydligen. (- 25 med VV, visserligen för 10 år sedan men ändå) å nudå så äter man totalt tvärt om - och går ner ????
Inte jag, inte än - men sen....
Önskar dig lycka till. En annan bra medtod är att äta den vanliga maten på assiett. Då ser det mycket ut ändå. Det gjorde min mamma när hon bantade för en herrans massa år sedan
Svarar Gunnel: Jovisst, det har jag provat. Men hungern sliter ju då.
Med GI är man alltså INTE hungrig... ???? alls....
/L
Ja, varför ska det vara så svårt med vikten? Jag skulle inte klara mig utan potatis, för mig den viktigaste födan.
Hittade din blogg hos Anki med kattbekymren.
Lycka till med viktminskningen.
Jag har lyckats gå ner 18 kg - visserligen tog jag över 3 år på mig (medvetet långsamt för att kroppen skulle hinna med - i min ålder lämnar elastistiteten en hel del i övrigt att önska).
Bra tips - slopa ALLT socker. GI är krångligt när man inte får äta bröd o kolhydrater. Det är krångligt nog att undvika socker. I tre månader var jag extrem med att undvika socker. Åt inte ens inlagd sill eller saltgurka eller kaviar. På dem tre månader försvann 6 kg som ingenting. Och viktminskningen håller i sig trots att jag lämnat extremstadiet.
Hej igen!
Tack för dina värmande ord. Känns skönt att inte vara den enda som inte fattar det här med internet på en enda gång. Men med envishet o prova, prova kommer vi långt.
det är säkert en tung fråga, säkert besvärlig att gå ner i vikt, 6 av 15 är nästan hälften, men kanske handlar det om livet, vad är viktigt!
Jag är också med där-- men glömmer bort det hela tiden-- o inte ids jag sitta o fylla i alla listor o elände-- jag gick med för att kunna ställa frågor- men chatterna är ju på så konstiga tider-- :-/
Jag vet inte vad GI metoden är för nåt. Men någon nämnde socker här. Under en period i livet så slopade jag allt socker under några månader (för att bekämpa candida, inte för att banta). Och då menar jag verkligen allt socker, även frukt, ketchup och sånt. Det var den enda radikala förändringen i mitt ätande. Och kilona rasade. Min zonterapeut förklarade det som att kroppen använder sockrets energi för att smälta maten. Om den inte får socker så måste den ta av den andra matens energi till matsmältning och då blir det en balans mellan matintag och vikt på något sätt. Dessutom tillkom en märklig effekt under den här tiden, en effekt som jag inte var förberedd på och som ingen hade nämnt: jag mådde extremt bra. Jag mår inte dåligt annars heller men då gick jag omkring och var på nåt sätt konstant hög i humöret. Inget kunde rubba nöjda jag liksom. Märklig känsla!
Svarar Anki: Jaha - VARFÖR ska det vara så svårt. KAN det vara all den goda maten man stoppar i sig, det påstås ju att in- och ut-tag skall harmonera. Alltså äter jag för mer än jag förbrukar- så lätt är det. Och - Potatis - min älsklingsföda - men det är bara att härda ut!
Svarar Sylvia: Jag har ju försökt (och lyckats bra) förr - -25 kg med VV. Och det är inte sockret som är mitt problem - det är "den goda maten"... Eftersom jag fortfarande "tänker VV" så har jag stenkoll på sockret .... men har märkt att jag mår bättre på GI... mindre blodsockersväng ...
Jo internet är ju en sak - sen hur man navigerade på denna sidan var ju inte självklart första inläggen... skrev ett långt elegant inlägg -som bara försvann ut i rymden ... fick aldrig till det igen.. :-)
Latmasksamtal: Jo nå fasen är den tung alltid, den frågan. Det är väl mest en fråga om att känna sig bekväm. Om man blir "fin" skiter jag nog i numera, men det är så bekvämt att kunna böja sig ner å sätta på sockarna ... :-) Å visst har jag varit duktig - halva sträckan bakom mig... MOT MÅLET...
fast om man läser nyaste inlägget så kan man ju undra...
SoP: Mycket märkliga tider på chatterna - ja. VEM är på trån då?
Fattar inte riktigt det där, bloggen t.ex. vem läser den? MM MM. Men så är det ju det där med att få recept å ev goda råd.... KAN ju va nått...
Inga M: Sockret har ju fått en framträdande roll - det är ju inte fettet numera, som gör oss feta????
På tal om hög - i våras så provade sambon och jag GI enligt Atkins, rivstart med 3 dagar 0 kolhydrater. Sedan 40 kolhydrater/dag. Jag fick en kick av detta, blev nästan odrägligt pigg - spidad. Sambon trött så han orkade nästan inte vara upprätt.
Denna gången blev jag bara trött ......
L