Mathias blomman förgyller fortfarande mina dagar
Din Mathiasblomma rör vid min själ.
Så fint att ha en Mathiasblomma. Jag kommer ihåg att du har skrivit om den förut. Måste fråga...är det en ljuslykta som står framför? Om det är så tror jag att den ger ett fint sken.
Hej! Jag tänkte bara titta in och tacka för kommentaren i min blogg efter olyckan. Håller så sakta på och försöker komma tillbaka till bloggandet, fast jag skriver med en hand.
Jag har inte läst så mycket i din blogg, men har förstått att du har mist din son. Var det en bilolycka eller vad hände?
Quid Vis: Den ger väldig tröst, min/vår blomma!
Gunnel: Jo den började ju blomma lagom till begravningsdagen (2 år)...
Det är en ljuslykta, jag köpte den i Turkiet i fjol! Den är väldigt vacker, både med och utan ljus..
Nu är jag ingen älskare av ljus och foton av avlidna, nästan typ altare - sånnt pysslar jag inte med. Så lyktan hör till höstrusket ute... :-)
Lars Anders Johansson: Tack själv - tack för att det går så pass bra för dig - det värmer mitt modershjärta. Hoppas verkligen att du blir återställd - för det är ju så - först livet, och får man livet - då vill man ha tillbaka det man förlorat... För en skadad arm för dig är så mycket mera än för många andra....
Anki: Jo jag miste min son, i en älgolycka, för två år sedan. Men - livet går vidare på nått märkligt vis, man kommer liksom inte undan. Man överlever och man har ytterligare en erfarenhet att lägga till....
/L
hej.. tack för mail... vad fin Mattias blomman är... tänker på dig... kram
Åh, du har också en orkide'! Så fint "Mattiasblomman". Och nu kom jag in här när jag gick via din kommentar på min blogg.
Det är ändå något särskilt med orkidéer. De står så länge att man hinner fästa sig vid dem på nåt vis. Och Din blomma är ju väldigt speciell, Mathias blomman.
Så vacker blomma!
Jag är bekant med sorgen. Miste min älskade dotter i en trafikolycka.
Egentligen kommer man aldrig över det, men man lär sig att hantera tillvaron. Jag hade bara henne.
*kram*
Ellaedwin: Jo det funkade ju till slut, malen kom fram.. :-) Mathiasblomman blommar än! Till stor glädje...
Eva: Det är märkligt, en del bloggar kommer man inte in på - handhavandefel? Visst är den fin... blomman. Men - när jag talar om vad det är för en blomma för "folk" (senast igårkväll för våra middagsgäster) så blir de förskräckta ... vet inte vad de skall säga ?
Är det jag som är onormal, eller - jag är ju dessutom "van" vid "kyrka,död,begravning" sedan min tid som kyrkvärd - för jag ser bara det fina i att låta själva blomman leva vidare och förmedla liv.
Inga M: Jo de står ju väldigt länge, så de blir som en vän ..
Smulan: Jag ska inte säga något platt som att "jag vet hur det är ....." för det vet jag inte ... jag vet bara hur det var för mig. Men eftersom din dotter omkom i en trafikolycka så kan jag förmoda att du haft poliserna på din tröskel....
Är det länge sedan?
Länge - vad är länge?
Det är både fruktansvärt länge sedan - många förbannade dagar som vi inte fått ha våra barn hos oss - och - nyss, det var ju helt nyss vi pratade med dem sista gången.
Mathias och jag var ute och åt pizza sista gången vi sågs. Sedan åkte han på kvällen till Växjö............ och .....
/L