Födelsedag
Idag skulle min son fyllt 27 år.
Det är en mycket märklig känsla att han inte finns mera.
Om man befinner sig någonstans mitt i sömn och vakenhets-dåset så kan man nästan ibland få för sig att det är en hemsk otäck dröm. Om en stund vaknar jag upp riktigt och allt är precis som vanligt.
Men - så är det inte, det blir inget födelsedagssamtal med sonen per telefon idag, det blir inget glass-kalas när jag kommer "hem" till Jämtland i kväll - det blir ett besök på hans grav.
Men å andra sidan så har jag i alla fall förmånen att kunna besöka graven i år, det kunde jag inte i fjol eftersom jag bor så långt bort.
Man får glädjas för det lilla
Mamman
PS. Å som mamma så tänker jag ju naturligtvis utifrån mig själv - jag bar honom, jag födde honom, jag ammade honom, jag oroade mig dag och natt ....
Men de andra då ? Pappan, storasystrarna ???? Jag borde kanske sända en tanke till dem också en sådan här dag - vi har alla en svår dag......
Sänder dig en värmande kram och tänker på dig lite mer än vanligt och visst är det så, ni har alla en svår dag.
Önskar dig en rogivande tid i Jämtland och välkommen hem igen!
Solskuggan: Tack snälla - jag känner mig redan litte bättre till sinnes, bara jag får gräva och gnälla lite så blir det liksom bättre :-)
Å den "rogivande" tiden i Jämtland består i att jag skall slutsortera pappas hus, städa ihop och frakta bort ;-/ sen hoppas att vi får sålt allt inkl städ för en skälig summa. Så tisdag och onsdag blir hektiska.
Torsdagen hade jag tänkt mig få tillbringa i Östersund - bara skrota omkring i väntan på att flygtiden närmar sig .... visst låter det lyxigt!
Lena
Man kan bara undra VARFÖR!
Varma tankar till dig denna dag! Vad hände? Svårt att föreställa sig, hur orkar man bära sorgen efter sitt barn? Hoppas du, trots allt, får fina dagar i Jämtland ( som är hemma för mig ).
Nu har jag läst om din Mathias. Och jag känner rysningar, vilken smärta och sorg! Tänker på min son, han som kör så fort! Tänker på att livet kan förändras så snabbt. Vi har inga garantier. Kram.
Jag svara alla, jag sitter ju lite "trångt" på fd makens dator ;-/
Jag landade med flyget klockan åtta på måndagskvällen, det var underbart att komma hem. I Luleå kom månadens störtskur just när vi skulle gå ombord - naturligtvis skulle vi gå ute på plattan - det var ett litet plan bara.
Så att komma till Frösön i strålande sol var härligt. Å så kunde jag ju titta på "lanne mitt" från ovan och känna igen mig. Såg bl.a. min goda väns "stor"-odlingar, hon sköter sig, hade täckt halva byn med fiberduk.
Dottern var där och hämtade mig. Det var åxå underbart - att råka henne.
Så åkte vi hem, fast via kyrkogården då förståss... Köpte en KalleAnka till födelsedagsbarnet! och blommor och cigg !! Lustig moder tycker ni nog - men vad gör man inte för sina barn!!!!!!
På kyrgogården var det så underbart fint - klockan började närma sig 10 på kvällen, det var lugnt och stilla, solen sken från en blå himmel... Vackert helt enkelt - fast sorgligt å...
Jag lämnade ilskan hemma när jag for, man kan inte förbanna ödet alla dagar, man orkar inte - alltså var jag inte arg - bara sorgsen.
MammaLena